Beskrivning

dansk författare

Granbäck d. 22 Aug. 72 (Thorsdag). 22 augusti 1872
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt och de där hemma att inte tala alltför mycket om detta lilla uppträde, "efven lille fjedr kan blive fem Høns" citerar han H. C. Andersen; hemfärden gick bra, månen lyste över Vettern.
Paris d. 24 Februari på aftonen 24 februari 1875
Julian Alden Weir har målat färdig tavlan som han började på förra sommaren och som skall sändas till utställningen i New York; tavlan föreställer en bretonsk gumma och gubbe som förnöjda sitter vid spisen; Weir har kanske fått inspiration av Robert Burns "John Anderson my Jo"; det är något av Hans Christian Andersens sagor över de två gamla som håller av varandra ännu i livets sena höst; en ceremoni hölls när tavlan skickades iväg, gravöl dracks och då Paul Robert, Alfred Henri Berthoud, Weir och Edelfelt bar ut kistan med tavlan stämde de 15 unga målare som närvarade upp en vers ur Marlboroughvisan.
Rom d 17 Juni 1876. 17 juni 1876
Den danska målarinnan, fru Elisabeth Jerichau har besökt Pietro Krohn; hon har skrivit en levnadsteckning över Hans Christian Andersen, vilken väckt löje i och med att den handlar mer om fru Jerichau och hennes barn än om Andersen.
Götheborg måndag d. 6 nov. 1876 6 november 1876
Edelfelt sökte upp sin farbror Erik Edelfelt, som inte var hemma; han träffade hans fru och sina sex kusiner; de har det mycket fint hos sig och bor i ett nytt kvarter i staden; farbrors fru ser bra ut och är yngre än vad Edelfelt tänkt sig; den äldsta flickan Axeline liknar Axel Antells yngsta syster [Vilhelmina]; av pojkarna ser Alberts namne bäst ut; *Robert och Gustaf heter de andra; Robert, som skall ha det "bästa huvudet", beskrev sin skola och berättade hela H.C. Andersens John Blund.
allt ännu Göteborg d. 7 nov. 1876. 7 november 1876
Alexandra Edelfelt får inte tro att Farbror Erik Edelfelt är någon sjöbjörn med vaggande gång; han ser hygglig och fin ut och har pappa Carl Albert Edelfelts vackra vårdade händer; lilla Axeline bad hälsa till Anni och Butti (Berta) Edelfelt; Gustaf läste upp Sven Dufva och No 15 Stolt; Robert envisades med att berätta H.C. Andersens sagor; Albert och Anna var odygdiga och kördes snart till kojs.