Beskrivning

franskt nationalhelgon

Källor

Antw. Påskdagen 1874 5 april 1874
Jules Favre skall hålla föredrag om Jeanne d'Arc på Cercle artistique [konstföreningen]; Edelfelt gav sig så tidigt som möjligt iväg, eller "battre la semelle" som Bistinguot (Hubert) skulle ha sagt, till Heinrich Fischer för att be honom skaffa Edelfelt ett inträdeskort; han önskar att han också kunde ge en biljett till Alexandra Edelfelt.
Antwerpen d. 9 April 74 9 april 1874
Jules Favres föreläsning om Jeanne d’Arc på konstföreningen Cercle artistique hölls på kvällen annandag påsk; Edelfelt och Monsieur Schultz kom i god tid och fick bra platser; Favre ser ut som på bilderna, men mycket äldre, han påminner om Fredrik Idestam; hela Antwerpens grädda fanns på plats; Favre var en mästerlig talare i Lorentz Dietrichsons stil; hans föredrag påminde om Erick Gustaf Geijers äreminne över Sten Sture och Gustaf Adolf; Favre avslutade med att vända sig till publiken och säga att Jeannes d'Arcs kamp för frihetens idé passade bra på Belgiens "fria, oberoede jord"; han hoppades att Frankrike också skulle komma fram till att dess enda möjliga regeringsform är en "upplyst och sansad demokrati".
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Föregående dag hade Edelfelt träffat på fröken Jeannette Lepsen, friherrinnan Emilia Wallensköld och deras "högra hand" fröken Sandell på Louvren; de kom från Genève; sällskapet gick förbi Jeanne d'Arcs staty, Tuilerieträdgården till Champs Elysés och Industripalatset där årets salong håller till; Edelfelt tyckte synd om fröken Sandell som nästan hela tiden fick sitta i trädgården för att lilla fröken Walborg Wallensköld började skrika på expositionen; friherrinnan Wallensköld har genom sina resor, sin långa vistelse i Petersburg och sitt intresse mycket mera hum om saker än andra fruntimmer; när de skildes åt bad de Edelfelt följa med till Versailles någon dag.
Paris d. 24 Februari på aftonen 24 februari 1875
*Många anser att Emmanuel Fremiets ryttarstaty av Jeanne d’Arc är bondaktig och okvinnlig, bl.a. Carl Gustaf Estlander.
Hela kvällen har Edelfelt läst Alfred de Musset, Auguste Barbier och dikter av den unga författaren Paul Déroulède; han har fått Déroulèdes Chants de Soldat av Rafael Hertzberg; dessa "soldatsånger" påminner om Fänrik Ståls sägner och har rönt allmänt erkännande och har belönats av Franska Akademien; bokens första del är dedikerad till författarens mor, som lärt honom älska fosterlandet, den andra delen till hans kamrater i armén; flera av de enkla styckena har rört Edelfelt till tårar och han sänder några avskrifter; sången "le Sergent" påminner om "Munter" och de övriga fänrikarna; "Jeanne d'Arc" är full av patriotism och liv.