Beskrivning

fransk konstnär

Paris d. 24 Februari på aftonen 24 februari 1875
Edelfelt skall skicka ett nummer av Figaro med en biografi över den utmärkte landskapsmålaren Camille Corot, som dog i förrgår; följande dag är begravning och hela Paris kommer att följa honom till graven.
Paris d. 2 Mars 1875 (fortsatt d. 3) 2 mars 1875
Alexandra Edelfelt har troligen fått numret av Figaro med Camille Corots levnadsteckning; vem hade kunnat tro att en så godhjärtad och präktig person som Corots begravning skulle bli en sådan skandal; prästen hade klagat på att tidningarna hade talat om Corots talang, men inte om att han dött som god katolik, vilket hade väckt protester av en kvinna som påstod sig vara Corot's kusin bland de 4 000 personer som samlats för att närvara vid begravningen; *Pauline Ahlberg som också varit på plats ansåg att predikan var riktad mot den konstnärs- och litteraturelit som var samlad.
Paris 18 Mars 1875 18 mars 1875
Camille Corot blev refuserad 7 år i rad.
Paris 18 April 1875 18 april 1875
Ännu några ord om Sargents, som är en helt artistisk familj; fadern är f.d. läkare och mycket rik; de reser nu sedan 20 år tillbaka, mest har de bott i Venedig och Florens, modern och barnen tänker inte på annat än musik, litteratur och måleri; modern Mary Sargent har mycket utpräglad smak och kommer vanligtvis i dispyt med Julian Alden Weir om Camille Corot, som Madame Sargent inte vet att uppskatta; misserna Austin är mera uteslutande musikaliska; Miss Sarah Austin beundrar Richard Wagner och spelar med entusiasm ur Lohengrin och Tannhäusen; unge John Singer Sargent har sagt att Edelfelt är femte i Jean-Léon Gérômes ateljé och alla tror därför att han är en stor tecknare.
Paris d. 17 Maj på aftonen. (annandag pingst) 17 maj 1875
Edelfelt vandrade till Pauline Ahlbergs eftersom det inte var att tänka på att få plats på en ångbåt eller omnibus på pingstdagen; de åkte till Ville d’Avray, Camille Corots älsklingsort, där Jean-Léon Gérômes elever i höstas hade den roliga "viften"; det var mycket varmt; de gick till fots till St. Cloud där det var mycket folk i parken; utsikten därifrån över Paris är bland det vackraste man kan tänka sig, i förgrunden ser man Seinens blå gördel och de lummiga ekarna och kastanjerna.
Paris, fredag d. 9 Juli 75. 9 juli 1875
Edelfelt beundrar Alexandre Cabanels elev Jules Bastien-Lepage, som bara är 24 år och fått alla medaljer i Salongen och säkert får årets Romarpris; hans bidrag för Romarpriset som är ett tema från Nya Testamentet lär vara mästerligt; Axel Antell fann honom "utmärkt hygglig" och Edelfelt satt bredvid honom och talade med honom hela kvällen; han "predikade" samma saker som Jean-Léon Gérôme: simplicité, sincérité och charactère [enkelhet, innerlighet och karaktär] och citerade Camille Corot som menar att man i konstnärskarriären behöver samvete, självförtroende och uthållighet, samt fördjupade studier i teckning och ljusförhållanden; Bastien-Lepage menar att man skall veta vad man vill och inte sky arbete; de talade länge om poesi och musik, om Bibeln vars teman Bastien-Lepage ansåg aldrig kunna bli gamla.
Paris, måndag d. 9 Augusti 1875 9 augusti 1875
Den 6 augusti var det utdelning av priserna för Salongen och Ecole des Beaux Arts; närvarande i Melpomenesalen var ministern för allmänna undervisningen och de sköna konsterna Henri-Alexandre Wallon (republikens far), likaså Seine-prefekten och hela Academie des Beaux Arts; ministern nämnde i ett tal de förluster konsten lidit under året (bl.a Camille Corot och skulptören Antoine-Louis Barye) och betonade den vikt konsten har för Frankrike; hederslegionens kraschan utdelades åt skolans direktor, skulptören Eugène Guillaume; på plats var skulptörerna Alexandre Falguière och Henri Chapu, samt den franska konstens veteran Tony Robert Fleury.
Fredag d. 6 April 1877. 6 april 1877
Hôtelet är makalöst fint (tro inte att det är ett värdshus, här säger man ju hôtel de la reine Isabella, hôtel de Stuart – Alexandra Edelfelt kanske mera tycker om ordet palats); från trappan kommer man in i en antichambre i venetiansk renässansstil; därefter följer ett kabinett som kunde kallas galleri, där man hittar Léon Bonnats porträtt av Madame Emma Koechlin, tavlor av Gustave Jundt, Jean-Joseph Benjamin Constant, Charles-François Daubigny, Camille Corot, Alexandre-Gabriel Decamps, Alberto Pasini; salongen där det dansades är ljusblå med guld i Louis XVI-stil; i matsalen, där buffetten serverades, fanns en kamin som överst hade Koechlins och Schwartz (fruns) vapen; på kaminlisten stod: Fumus patriæ alieno igne lucentior est (Fosterlandets härd strålar klarare än den främmande elden), vilket syftade på att familjen övergett Elsass sedan det blev tyskt; väggarna var beklädda med blommor; från matsalen kom man in i ett orientaliskt galleri med kinesiska gudabilder.