Beskrivning

doktor, överläkare på Niuvanniemi mentalsjukhus

Paris d. 5 April 1875. 5 april 1875
Osäker koppling Medan Julian Alden Weir begav sig till en engelska familj på artighetsvisit gick Edelfelt till Café Suède där det var stor finsk samling; där fanns många nya: ingenjör Robert Runeberg, 3 Wolffar, herrar Lydecken och Hoving från Viborg, doktorerna Hårdh och Holsti; där var Anders Ramsay, som blivit mera ensam sedan Philip Forsten börjat dra sig undan honom; likaså fanns där Jac. Ahrenberg och Oscar Kleineh.
Paris d. 30 Juni 1875 30 juni 1875
I söndags på kvällen var Edelfelt bjuden till bröderna Wolff i Meudon; på bangården träffade han häradshövding Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg, en norrman Johnsen, aktör Lindberg och doktor Axel August Hårdh som också skulle dit; det blev en stor finsk middag; efteråt spatserade de och sjöng i skogen; på bangården i Sèvres blev de på grund av det olycksaliga "ja" och "nej" tagna för tyskar; Edelfelt tyckte inte det var lönt att förklara sig; när Edelfelt har suttit och pratat med Adolf von Becker, Berndt Lindholm och Filip Forstén som inte är så högljudda, så brukar ingen ens se på dem; skandinaverna har kommit överens om att säga "oui" och "non" för att undvika obehaget med att tas för tyskar när de använder "ja" och "nej".
Paris, onsdag d. 18 Augusti 1875. 18 augusti 1875
Herman Frithiof Antell och doktor Axel August Hårdh går flitigt på Louis de Weckers ögonklinik; Wecker och Mazerolle är de mest utmärkta ögonläkare, inte ens i Wien finns så mycket att lära som här; i Finland talar man inte om Paris i vetenskapligt avseende; finländarna är som alla nordbor en sorts germaner och tyskar, åtminstone vetenskapmännen och de är för lata för att lära sig franska; Antell säger att läkarna i Paris har ett nytt sätt att göra diagnoser med instrumentet ophtalmoscop och de använder nya operationsinstrument; om morgonen går doktorerna redan klockan 6 till Weckers klinik, sedan fortsätter Hårdh på l'anatomie Clamart.
Efter dinern [middagen] igår kväll gick de och promenerade ("se balader" säger man på parisslang) i Champs Elysees och gick in i Jardin Mabille; där var vackert arrangerat och mest utlänningar, svenska hörde man "på alla håll och kanter"; på théâtre français, Louvren eller Hôtel Cluny hör man sällan svenska, men man kan svära på att höra det talas om man går till Mabille, bal Bullier eller något dylikt; därför tror man i Norden att det inte finns annat än cancan i Paris, att Paris är fördärvat och franska folket måste gå under; men om man hör på dem som arbetar i Paris, Karl Eneberg, Herman Frithiof Antell och Axel August Hård, målarna, så skall de tala om ett intelligent folk, om flit och arbete, om stora män.