Beskrivning

konstnär från Alsace

Källor

Paris d. 11 Juni 74. 11 juni 1874
Det finns flera starka tecknare i Jean-Léon Gérômes ateljé, fyra elever har tavlor på Salongen; den duktigaste är elsassaren Joseph Wencker.
Paris 18 Mars 1875 18 mars 1875
Julian Alden Weir har lämnat in 2 porträtt; från Jean-Léon Gérômes ateljé har dessutom Joseph Wencker, Eugène Burnand, Jean-André Rixens, Wyatt Eaton, Douglas Volk, Istres Contencin, Jean-Baptiste Duffaud lämnat in bra saker.
Paris 18 April 1875 18 april 1875
På grund av huvudvärken senast Edelfelt skrev kommer han inte klart ihåg vad han berättade, förutom att han refuserats i Salongen; större otur kan man ha: Jean-Léon Gérômes framstående elev, Joseph Wencker, har inte lyckats komma bland de 10 bästa som får tävla om romarpriset [prix de Rome]; av de tävlande är 7 elever till Alexandre Cabanel, 2 till Isidore Pils, Édouard Zier är den ende från Gérômes ateljé; den 19-årige Zier har gjort en vacker skiss på ämnet: Kristus säger till de fiskande lärjungarna att de därefter skall vara människofiskare; skissen för tankarna till Hippolyte Flandrin.
Edelfelt har samma dag sett Joseph Wencker som såg sorgsen ut; även om Édouard Zier är ung ställde han redan i fjol ut en stor historisk tavla "Cato"; en annan av Jean-Léon Gérômes äldsta elever, Gustave Courtois fick en stor tavla "Kain och Abel" refuserad i Salongen.
Paris d. 12 Maj 1875 12 maj 1875
Léon de Papes kusin bjöd Edelfelt och Dewey Bates på middag; de gick till deras nya matställe "Chez Mlle Anne" på Rue St Benoît, där massa elever från Ecole des Beaux-Arts äter: porträttmålare Jules Bastien-Lepage, Joseph Wencker, Léon-François Comerre och andra.
Paris, fredag d. 9 Juli 75. 9 juli 1875
Första kvällen Axel Antell var här bjöd Julian Alden Weir på champagne vid middagen för att fira den 4 juli, Amerikas frihetsdag; Weir hade också bjudit Jean-Léon Gérômes två bästa elever Pascal Dagnan och Joseph Wencker, samt Jules Bastien-Lepage, Edouard Paupion, Léon Chevreuil och Jean-Baptiste Guérin på "viften" "chez Anna", där de vanligtvis äter; de skålade för Amerika, den republikanska idén, Frankrike, George Washington och Gilbert de Lafayette.
Paris d. 25 Juli 1875 25 juli 1875
I kväll dinerade [åt middag] Edelfelt med bröderna Bastien-Lepage (brodern [Émile] är arkitekt), Albin Meyssat, Julian Alden Weir, Pascal Dagnan och Joseph Wencker på deras vanliga restaurang; efteråt "spatserade" hela bordlaget och slog sig slutligen ned på ett kafé.
Paris d. 1 Augusti 1875 1 augusti 1875
"Viften" hemma hos Julian Alden Weir och Edelfelt blev en riktig förbrödringsfest; Jules Bastien-Lepage sade att ingen är konstnär som inte älskar sina föräldrar och sitt fosterland; det är inte handen, hur skicklig den än är, som gör konstnären, det är hjärtat; de drack för Bastien-Lepages farfar som bekostat Jules och Émiles uppfostran (deras far är arrendator i departementet Meuse), för Weirs hem och fästmö; Albin Meyssat utropade en skål för Alexandra Edelfelt och uppmanade Edelfelt att visa sig värd sin mor; de drack för Frankrike, Finland och Amerika; Meyssat "proponerade" ett hurra för de största poeterna i Norden, Johan Ludvig Runeberg och Esaias Tegnér; den förra kände Meyssat bara genom vad Edelfelt hade berättat, av den senare hade han läst Frithiofs saga och Axel; vemod kom alltjämt över Bastien-Lepage; Joseph Wencker föreslog att de skulle tutoyer (dua varandra) härefter, hjälpa och bistå varandra och vara vänner i lust och nöd.
Då Edelfelt kom hem hade Julian Alden Weir bjudit in Jules Bastien-Lepage, hans bror Émile, Albin Meyssat, Joseph Wencker, en gravör Charles Baude för att dränka förargelsen och indignationen i en bål; Edelfelt fick höra att la Section de Peinture [målarsektionen] i Institut de France enhälligt hade gett Bastien-Lepage priset, med undantag för hans lärare Alexandre Cabanel som hade hållit på Léon-François Comerre; de andra avdelningarna (arkitekter och skulptörer) röstade än på den ena än på den andra, bara för att inte ge priset åt Bastien-Lepage; indignationen var stor efter kungörandet; Jean-Léon Gérôme kom och beklagade och sade att han gjort allt vad han kunnat göra.
Jean-Baptiste Hugues bjöd hela sällskapet till "le Chalet", ett värdshus med trädgård bakom Luxembourg; man gick dit på rad och Romarpristagaren bars i spetsen; det långa tåget slingrade sig genom Quartier Latin, på place St Germain tog man i ring kring Hugues; sällskapet installerades i en berså och drack en skål för Frankrike och sjöng le chant de depart; arkitekterna som har det bästa kamratskapet i Ecole des Beaux Arts underhöll sällskapet; roligast var det då en ung arkitekt på förfärlig marseilledialekt härmade den berömda djurtämjaren François Bidel, som för närvarande har sitt menageri på place Chateau d'Eau; den tjocke målaren Jean-Joseph Weertz utpekades som den stora nubiska lejonhonan; kl. halv 12 vandrade Julian Alden Weir, Joseph Wencker och Edelfelt hem.
Paris, måndag d. 9 Augusti 1875 9 augusti 1875
Jules Bastien-Lepage bjöd på middag; där var brodern Émile Bastien-Lepage, Joseph Wencker, Julian Alden Weir, Albin Meyssat, Charles Baude, Edelfelt och två gamla bekanta som Edelfelt inte vet namnet på; Bastien-Lepage har nu alla belöningar i Salongen, hans guldmedalj var "utmärkt vacker", och han är nu hors concours [utanför tävlan].
Paris, onsdag d. 18 Augusti 1875. 18 augusti 1875
För några veckor sedan hade Herman Frithiof Antell och doktor Mazerolle träffat på Jules Bastien-Lepage och Joseph Wencker i en portgång vid Rue de Rennes under ett störtregn; Bastien-Lepage hade sagt att Edelfelt är en mycket trevlig pojke, som har en konstnärs hjärta.
Paris d. 14 Sept. 14 september 1875
Av hans bekanta i Paris har han de senaste dagarna bara träffat Joseph Wencker, Albin Meyssat och Charles Baude.
Paris le 13 Nov 1876. 13 november 1876
Jean-Léon Gérômes elever har hedrat sig detta år; Joseph Wencher vann grand prix de Rome, Pascal Dagnan har gjort "utmärkta" saker och flera unga som Ferdinand Gueldry sägs ha ovanlig talang.
I kväll skall Edelfelt träffa Julian Alden Weir, Gunnar Berndtson, Albin Meyssat, Joseph Wencker, Émile Bastien (arkitekten, Jules Bastien är ännu på landet), Léon Chevreuil och Maxime Faivre; han skall bjuda något bättre vin; han har sökt Charles Baude, men ännu inte träffat honom; alla talar om Alexandra Edelfelts sorg och svåra tid och uppmanar att hon skall komma till Paris.
Paris d. 3 Januari 1877. 3 januari 1877
På middagen såg Edelfelt många av Jean-Léon Gérômes tidigare elever, som nått framgång: Lucien-Étienne Melingue (son till aktören Étienne Mélingue), Paul Lenoir och [Georges] Becker (inte vår Adolf von Becker); Jules Bastien-Lepage, som nu helt förnekat Alexandre Cabanel, var nu som förr med om banketten; Gérôme satt på hedersplatsen mellan Joseph Wencker och Pascal Dagnan, mittemot satt Gustave Boulanger med Melingue och Bastien-Lepage; det var underligt att bland eleverna se en dragonofficer och en kyrassiär (elever som gör sitt år av värnplikt).
I lördags hölls festmiddagen för Jean-Léon Gérome hos Wepler; hedersgästen måste avlägsna sig redan kl. 9; vid desserten proponerades skålar för Gérôme och Joseph Wencker; Edelfelt hade ritat matsedeln och Gérôme tyckte den var "gentil" [elegant, fin]; en del fortsatte sedan till maskeradbalen på Frascati.
Paris d. 5 Januari 1877. fortsatt d. 7de 5 januari 1877
Edelfelt har redan gett ut 35 francs på modeller och ännu inte fått allt att stämma; hans nuvarande modell är olämplig för huvudet; Joseph Wencker rekommenderade en 18-årig elsassiska, men hon är inte ledig före den 24; hon är blond, rödblommig och ser ut som en medeltidsskönhet; han får ge sig till tåls med att måla det han mest längtar efter, Blankas huvud; han skall försöka göra drottningen vacker; Filadelfo Simi säger att han måste göra henne vacker och ståtlig från topp till tå, annars kommer tavlan inte att väcka intresse.
Paris d. 10 Januari 1877. 10 januari 1877
Varje gång Edelfelt vänder sig om ser han sin "horreur" [förskräckelse] till tavla; han önskar han kunde måla som Pascal Dagnan-Bouveret, Jules Bastien-Lepage och Joseph Wencker.
Paris d. 28 Januari 77. 28 januari 1877
Joseph Wencker reser om två dagar till Rom, där han lovat söka upp Pietro Krohn; det är en lycka att få Romarpriset, för fyra år 5 000 francs i året, fri ateljé och bostad i den gudomlig vackra Villa Medici med storartad utsikt över Rom.
Joseph Wencker förtjänar sitt Romarpris; Pascal Dagnan och Jules Bastien Lepage är mera genialiska, men det gör gott att se att också arbete och sann energi kan föra en karl fram i världen.
Paris d. 29 maj 1877 29 maj 1877
Medaljerna vid Salongen har delats ut; ingen nordbo fick medalj eller mention [omnämnande] i måleri; John Börjeson fick mention för sin fiskargosse; från Jean-Léon Gérômes ateljé fick schweizaren Paul Robert 3 klassens medalj, Gustave Courtois mention, den äldre Lucien-Étienne Mélingue fick 1 klassens medalj för Robespierres död; Jean Paul Laurens fick grand medaille d’honneur [stora hedersmedaljen] i måleri och Henri Chapu i skulptur; Joseph Wencker fick 2 klassens medalj och Gérômes elev, amerikanen Frederick Bridgmann 3 klassens medalj.
Palmsöndag 1887 1 januari 1887
Om onsdag är den traditionella middagen för Gérôme; Dagnan, Wencher och Edelfelt är "urgamla", men Edelfelt känner sig ung i själen.