Beskrivning

fransk konstnär

Paris d. 30 Juni 1875 30 juni 1875
Maxime Faivre, Jean-Léon Gérmes gudson, sitter ofta med Ferdinand Gueldry och Gustave Bourguin och hittar på kvickheter och pratar strunt.
Efter frukosten gick Edelfelt och Ferdinand Gueldry till Montmartre för att hälsa på Max Faivre, som arbetar i Jean-Léon Gérômes privatateljé så länge denne är i Konstantinopel; Max håller på med ett porträtt av Gustave Bourguin som blir mycket bra; Edelfelt och Gueldry gick igenom Gérômes studier och såg fyra kasserade versioner av "Bonaparte i Cairo".
Maxime Faivre är en glad parisare och ateljéns "muntrationsråd" [underhållare], han leker med ord och förkunnar dagens nyheter i politik, konst och teater; han är blond, vit och röd och har något Wallgrenskt i sitt utseende; han har med stor framgång spelat "fruntimmersroll" i en pjäs som eleverna i Jean-Léon Gérômes ateljé spelat; Edelfelt ger Alexandra Edelfelt ett prov på Max prat, på det språk som används i ateljén och bland ungdomen i Paris; Max frågar om Edelfelt har sett l'Ilote på [Théâtre] Français, lilla Suzette Reichenberg är toppen; den gamla Marie Favart är irriterande och påminner om Jean Jacques Brunet i ateljén; när Brunet var ny hade de utsatt honom för spratt och bett honom hämta père Picaus byst; på frågan om vad "perpicau" var hade den dåvarande massieren [ateljéföreståndaren] Pascal Dagnan svarat att Perpicau är en stad i Midi [södra Frankrike] där man hittat en berömd antik byst; Brunet gick således rakt till père Picau, frågade efter hans byst och blev utskälld; det franska pratet är roligare än det finska.
Jean-Léon Gérômes fru och barn är på landet och Maxime Faivre känner Gérôme så nära att det inte orsakade någon "ogrannlagenhet" att Edelfelt och hans sällskap var där.
Paris le 13 Nov 1876. 13 november 1876
Maxime Faivre är massier i ateljén [ateljéföreståndare]; han och andra har rått Edelfelt att göra Jean-Léon Gérôme sin uppvaktning så fort som möjligt.
I kväll skall Edelfelt träffa Julian Alden Weir, Gunnar Berndtson, Albin Meyssat, Joseph Wencker, Émile Bastien (arkitekten, Jules Bastien är ännu på landet), Léon Chevreuil och Maxime Faivre; han skall bjuda något bättre vin; han har sökt Charles Baude, men ännu inte träffat honom; alla talar om Alexandra Edelfelts sorg och svåra tid och uppmanar att hon skall komma till Paris.
Paris, söndag den 19 November 1876. 19 november 1876
I huset mitt emot bor Julian Alden Weir, samt engelsmannen John Macallan Swan och italienaren Filadelfo Simi; i huset bredvid bror Maxime Faivre; alla är från Jean-Léon Gérômes ateljé.
Paris d. 15 Dec. 1876 – 15 december 1876
Filadelfo Simi och Maxime Faivre råder Edelfelt att göra drottningen i rida ranka mera en face [rakt framifrån] och visa pojken bara i trekvart; Edelfelt är rädd att allt blir en pannkaka.
Nästa lördag är den sedvanliga banketten för Jean-Léon Gérôme; aftonen före julafton kommer Edelfelt således att tillsammans med gamla och nya elever äta och dricka på Hôtel du Louvre eller hos Wepler; Maxime Faivre och Pierre Petit-Gerard vill att Edelfelt tecknar Gérômes matsedel eller dyl; Edelfelt har inga idéer och tackar troligen nej; det duger i detta fall inte att komma med slarviga teckningar som för "Pierrot" i Helsingfors.
Paris. torsdag d. 28 dec. 1876 28 december 1876
Edelfelt har gjort en teckning till matsedel för Jean-Léon Gérômes bankett; han skall fråga Maxime Faivre och andra om den duger.
Maxime Faivre har gjort stora framsteg sedan Edelfelt senast var i Paris; han är bland de bästa i ateljén; hans tavla för Salongen "Gérôme i sin ateljé" är mycket bra.
Paris d. 5 Januari 1877. fortsatt d. 7de 5 januari 1877
Maxime Faivre har blivit en av de bästa i ateljén; Adolphe Goupil har köpt hans tavla "Gérôme i sin ateljé" för 1000 francs och kommer troligen att publicera den i planschverket "Salon" som Goupil årligen ger ut.
Maxime Faivre har lovat Edelfelt en av sina studier; Edelfelt väljer troligen ett landskap eller "sjöstycke".
Paris d. 10 Januari 1877. 10 januari 1877
I söndags hade Edelfelts tavla en svår dag; både Maxime Faivre, John Macallan Swan och Charles Baude rådde honom att börja om på ny duk; följande dag börjar Edelfelt teckna om motivet och hoppas att han kan dra nytta av de erfarenheter han gjort; han hade gjort pojken för stor och henne för styv och rak; han har varit olycklig och modlös, Alexandra Edelfelt känner till hur lätt han blir nedslagen då arbetet inte går som det skall.
Om Alexandra Edelfelt vore här skulle det inte vara svårt att få det vackert arrangerat i ateljén; man kan tydligt se då en kvinnlig hand varit med om att möblera ett rum; Maxime Faivres mor hjälper till att hålla reda i sin sons ateljé; ifall Edelfelt inte riskerade att bli alldeles "abruti" [förslöad] som konstnär i Finland, skulle han gärna flytta för alltid till Helsingfors eller vart som helst där han kunde leva tillsammans med Mamma; om han hade pengar kunde hon bo med honom i Paris.
Paris – onsdag d. 31 Januari 77. 31 januari 1877
Edelfelt fick av Maxime Faivre låna en stol som han behöver för tavlan; Maxime målar bra; Edelfelt besökte för några dagar sedan Gustave Courtois och Pascal Dagnan; besöket gjorde honom nedstämd; deras tavlor för salongen är utmärkta och de målar som Jean-Léon Gérômes bästa elever, vilket de också är; då man skyller på dålig ateljé och bristande resurser är det i grunden svepskäl, man ger omständigheterna skulden för att man inte kan måla.
Julian Alden Weir har inte gjort några märkvärdiga framsteg, tycker Edelfelt; den som med förvånande snabbhet gått framåt är Maxime Faivre.
Paris, torsdag d. 8 Febr. 1877. 8 februari 1877
Maxime Faivre har gjort några kostymstudier som är vackra i färgen och bra tecknade.
Paris d. 15 Februari 1871 15 februari 1877
På tisdagkvällen åt Edelfelt först en bastant middag med Axel Fredrik Holmberg, Ernst Nordström, Gunnar Berndtson, Robert Stigell, Gottfrid Schybergson och Wolff; efter det promenerade de på de trängselfyllda bulevarderna och hamnade slutligen på Folies Bergères; där såg de den starka amerikanskan Leona Bare, som trots allt ser väldigt kvinnlig ut; de såg också la femme-poisson [fiskkvinnan] som vistades flera minuter i ett genomskinligt glasakvarium, om det är "krutschki" är det bra gjort; Edelfelt hade stämt träff med Maxime Faivre och Pierre Petitgerard på maskeradbalen på Bullier; Maxime hade ordnat supé i sin ateljé; där var Petit Gerard och hans bror medicinstudenten, en elsassisk arkitekt Hartmann, samt Gunnar och Edelfelt; Petit Gérard blaguerade [retade] Gunnar för hans tystlåtenhet.
Edelfelts tavla är ännu grå och matt i färgen; Maxime Faivre säger att tavlan är bra, men Edelfelt vill höra Jean-Léon Gérômes omdöme innan han tror på att den duger; Gérôme borde komma från Italien följande vecka; Edelfelt har målat om Blancas huvud ett antal gånger, han har åter modell de tre närmaste dagarna; folk har komplimenterat kompositionen och ställningen.
Paris d. 18 Februari 1877 18 februari 1877
Pierre Petit Gerard och Max Faivre råder honom att börja på med Carl IX vid Flemings lik i stort för 1878 års utställning; Edelfelt känner sig inte vuxen för en tavla med 8 à 10 figurer; det är bäst att tänka noga efter innan man börjar med en duk som mäts med famnmått.
Max Faivre är en präktig pojke, men bortskämd; han pratar oavbrutet, så man kan inte "ta allt för banco" [säkert].
I mars och april planerar Edelfelt att måla huvuden som kan bli sålda hemma; han skulle vilja måla en Sulamith inspirerad av Alexandre Cabanels tavla; Edelfelt har läst Salomos höga visa och beundrar den storartade österländska koloriten i denna dikt; han kan inte tänka sig en vackrare skildring av våren i södern än 2 kapitlet, vers 11; han skulle vilja göra Sulamith sökande efter Salomo enligt [Höga visans] 5 kapitel, 8 versen; hos Max Faivre har han sett en ung judinna som poserat för Jean-Léon Gérôme och har de mest strålande ögon och en utpräglad judisk typ.
En svensk löjtnant Lundin, som visat sig vara en skojare, har via en elev vid akademin, Jean Marie Rollion, tiggt pengar av Maxime Faivre och hans far, John Macallan Swan och Edelfelt, genom att påstå att han är nyanländ och snart på väg till Marseille; det visade sig att han inte rest och att han varit även hos John Börjeson, Walter Runeberg, Adolf von Becker och Gustaf Cederström; en annan "ljus juvel" från Norrköping, nomine [vid namn] Malmström, har gått omkring och tiggt modelljobb hos nordiska konstnärer; det är inget annat än lättja som gjort att de hamnat på dekis, för så vitt Edelfelt vet super de inte.
Pierre Petit-Gerard är en hygglig och kvick ungdom, men har ändå en allvarlig manlig karaktär; han är son till en berömd glasmålare i Strasburg; efter faderns död har han lett hela verket och samtidigt studerat medicin; han var med i hela kriget och skadades av ett bajonettstygn i benet; han är rolig att ha att göra med och är inte så "pariserblagueur" [pariserskämtare] som Max Faivre.
Paris Onsdag d 29 febr 77. 28 februari 1877
Får se om inte Jean-Léon Gérômes elever hedrar sig på Salongen i år; Gustave Courtois har gjort ett prisat fruntimmersporträtt och en förtjusande Narcissus; Pascal Dagnans tavlor är bra; Albert Aublet och Max Faivre har också goda saker; Edelfelt hoppas han inte skämmer ut ateljén om han lyckas komma med.
Paris onsdag d 7 mars 77. 7 mars 1877
Max Faivre har rätt i att man måste bara modigt börja på med stora tavlor; gör man det inte som ung kommer man sig aldrig för det.
Paris Tisdag d. 13 mars 77. 13 mars 1877
Börjesons, Walter Runeberg, fröken Bertha Levin och fröken Judéen har varit i Edelfelts ateljé och sett på hans tavla; fröken Levin tyckte att den nödvändigt borde komma till Finland; Edelfelt har slagit dank i två veckor och tavlan har inte vunnit på uppehållet; Max Faivre vill slå vad om att den blir antagen.
Paris d. 18 mars 1877. 18 mars 1877
Edelfelt skulle verkligen bli nedslagen om hans tavla blir refuserad; han känner sig ännu inte lugn, fastän Max Faivre och Pierre Petit-Gerard lovat slå vad om att det går bra.
Max Faivre och Jean-Baptiste Duffaud tänker delta i concoursen [tävlingen] för Romarpriset; Pascal Dagnan borde vara den kompetentaste bland tävlingsdeltagarna i år.
Paris thorsdagsafton d 22 Mars 77. 22 mars 1877
I måndags befann sig Edelfelt i logerna på Ecole des Beaux Arts, där han gjorde concours de composition [tävling i komposition]; ämnet var Nausikaa och hennes tärnor spelar boll, medan den skeppsbrutne Odysseus betraktar dem på stranden; utslaget har redan fallit och bara Édouard Zier från deras ateljé var bland de 10 främsta; Max Faivre och Jean-Baptiste Duffaud var besvikna; sedan dess har Edelfelt i ateljén gjort en miserabel studie, men hoppas göra en bättre följande vecka.
Edelfelt hoppas att hans tavla och hans porträtt av Robert Stigell skall framstå i sin bästa dager för juryn; Max Faivre gör en ny kompisition varannan dag; Edelfelt, som inte är så hänförd av de eviga mytologiska och gammaltestamentliga ämnen tänker göra skisser ur (Finlands) historia och poesin; han ber Alexandra Edelfelt skicka Gabriel Reins historia.
Paris d. 27 Mars (på aftonen) 1877. 27 mars 1877
Edelfelt arbetar på nytt på Ecole des Beaux arts, både morgon och kväll, men tycker att han bara gör skräp; många har gått om honom på ett oroväckande sätt, bland andra Maxime Faivre och en ung spanjor, Rafael de Ochoa; han har nästan övergivit tanken på att genom själva konsten, genom färg och teckning, bryta sig en väg; men han hoppas på att genom idéer och komposition kunna göra det; det skulle vara synd om de lyckliga inspirationer han tror sig ha haft skulle bli fullkomligt ofruktbara för världen bara för att han inte kan utföra dem, eller snarare inte arbetar tillräckligt på dem.
Påsklördag 1877. 31 mars 1877
Albert Aublet i Jean-Léon Gérômes ateljé har lovat skaffa upplysningar om Edelfelts tavla av jurymännen; tack vare bekantskaper och vänners vänner vet redan Max Faivre att han är antagen och Aublet och Auguste Boulard vet redan sitt öde.
Paris måndag d 9 April 1877 9 april 1877
Det lektes sällskapslekar med ord, vilket gjorde Gunnar Berndtson förskräckligt generad och blyg; han gav sig av i tysthet efter att ha tagit farväl av damerna, så Edelfelt måste traska hem ensam; på restaurangen har Berndtsons tystlåtenhet blivit ett ordspråk och Max Faivre kallar honom inte annat än le bavard [~ pratkvarnen]; det märks att han tänker, men inte snabbt, och hans tigande är således inte någotslags abrutissement [dumhet], som Filadelfo Simi tror; Edelfelt tror det härleder sig till den underliga plats han haft hemma; föräldrarnas tal med honom har inskränkt sig till förmaningar, medan pratet med Acku och Hulda Berndtson mest har handlat om väder och vind, läxor och dylikt.
Paris lördag. 13 maj 77. 13 maj 1877
Föregående kväll var Edelfelt bjuden till Charles Moreau-Vauthier, son till skulptören; där var ungefär 15 från ateljén, däribland Filadelfo Simi, Julian Alden Weir, Ferdinand Gueldry, Pierre Petit-Gerard och Max Faivre; Edelfelt hade ont i huvudet och kunde inte roa sig som de andra; han fick göra bekantskap med hans förtjusning, Jean Paul Laurens.
Paris d 21 maj 1877 21 maj 1877
Pierre Petit Gerard, Pascal Dagnan, Gustave Courtois och Ferdinand Gueldry vinner i Edelfelts ögon, medan Max Faivre förlorar.
Paris 2 Juni 77 2 juni 1877
Vädret har varit tråkigt i vår men föregående dag var vädret det bästa, då hela Jean-Léon Gérômes ateljé höll sin traditionella bienvenue (utfärden till landet); alla de hyggligaste från ateljén hade beslutat att delta och det blev inte som tidigare en suptillställning med herrar Duffaud, Lapesche & co (marseillare och sluskar) i täten; Albin Meyssat och Ferdinand Gueldry åkte i förväg till Joinville för att ordna det praktiska för utfärden; klockan 5 reste Julian Alden Weir, Filadelfo Simi, Pierre Petit Gerard, Max Faivre, Henri Dutchold, Gustave Courtois, Parscal Dagnan, Gunnar Berndtson och Edelfelt; Marne låg spegelklar i aftonsolskenet, där de i hast arrangerade en regatta med hyrda kapproddbåtar; Gueldry rodde till deras "Campagne" [lantställe] Petit Brie och kom tillbaka i sin egen kapproddbåt Amanda; Vion (en liten oförskämd skrävlig jude) plumsade i till allmän förnöjelse; vid dinern [middagen] satt Edelfelt mellan Petit-Gérard och Rafael de Ochoa; alla "anciens" [gamla] satt på en sida om hästskobordet och "les nouveaux" [de nya] på den andra; i mitten tronade Max som massier [ateljéföreståndare]; middagen var god och "le petit vin bleu" [det lilla blå vinet] smakade förträffligt; de överraskades av ett fyrverkeri; champagnen betalades av "les nouveaux"; de hurrade för Gérôme, logisterna Courtois, Dagnan och Farraudt, för Frankrike, republiken och folkens broderskap genom friheten; de åkte tillbaka till Paris kl. 11; Alexandra Edelfelt vet att roligheten betalas från ateljéns kassa och kostade således inget; den som talade om måleri under middagen, dömdes att plikta.
d. 11 Juni 77 11 juni 1877
Kan Alexandra Edelfelt tänka sig att Edelfelt i den rysliga hettan begav sig till kapplöpningen "le grand prix de Paris"?; varken Pierre Petit Gerard eller Max Faivre ville följa med; han fick sällskap av John Macallan Swan och Richard Gay Somerset; de såg Albert de Broglie och Patrice de Mac Mahons fru; de vackraste toaletterna bars av några aktriser; baron Frédéric de Lagranges franska häst St Christoffe med den berömde engelska jockeyen Carwer [egentligen James Hudson] vann, till stort jubel; "O menskliga dumhet att sätta patriotism äfven i ett par hästben!"