Beskrivning

fransk arkitekt och konstnär, bror till Jules Bastien-Lepage

Källor

Paris d. 25 Juli 1875 25 juli 1875
I kväll dinerade [åt middag] Edelfelt med bröderna Bastien-Lepage (brodern [Émile] är arkitekt), Albin Meyssat, Julian Alden Weir, Pascal Dagnan och Joseph Wencker på deras vanliga restaurang; efteråt "spatserade" hela bordlaget och slog sig slutligen ned på ett kafé.
Paris d. 1 Augusti 1875 1 augusti 1875
"Viften" hemma hos Julian Alden Weir och Edelfelt blev en riktig förbrödringsfest; Jules Bastien-Lepage sade att ingen är konstnär som inte älskar sina föräldrar och sitt fosterland; det är inte handen, hur skicklig den än är, som gör konstnären, det är hjärtat; de drack för Bastien-Lepages farfar som bekostat Jules och Émiles uppfostran (deras far är arrendator i departementet Meuse), för Weirs hem och fästmö; Albin Meyssat utropade en skål för Alexandra Edelfelt och uppmanade Edelfelt att visa sig värd sin mor; de drack för Frankrike, Finland och Amerika; Meyssat "proponerade" ett hurra för de största poeterna i Norden, Johan Ludvig Runeberg och Esaias Tegnér; den förra kände Meyssat bara genom vad Edelfelt hade berättat, av den senare hade han läst Frithiofs saga och Axel; vemod kom alltjämt över Bastien-Lepage; Joseph Wencker föreslog att de skulle tutoyer (dua varandra) härefter, hjälpa och bistå varandra och vara vänner i lust och nöd.
Då Edelfelt kom hem hade Julian Alden Weir bjudit in Jules Bastien-Lepage, hans bror Émile, Albin Meyssat, Joseph Wencker, en gravör Charles Baude för att dränka förargelsen och indignationen i en bål; Edelfelt fick höra att la Section de Peinture [målarsektionen] i Institut de France enhälligt hade gett Bastien-Lepage priset, med undantag för hans lärare Alexandre Cabanel som hade hållit på Léon-François Comerre; de andra avdelningarna (arkitekter och skulptörer) röstade än på den ena än på den andra, bara för att inte ge priset åt Bastien-Lepage; indignationen var stor efter kungörandet; Jean-Léon Gérôme kom och beklagade och sade att han gjort allt vad han kunnat göra.
Paris, måndag d. 9 Augusti 1875 9 augusti 1875
Paris blir allt tommare på bekanta; Edouard Paupion har åkt till sin hemtrakt Bourgogne, i januari skall han utföra sitt volontariat [frivillig värnplikt]; flera av Jean-Léon Gérômes elever gör som bäst sitt volontariat, i slutet av juni kom de till ateljén för att ta farväl; amerikanen Dewey Bates har rest till Holland; bröderna Jules och Émile Bastien-Lepage bjöd på avskedsmiddag, samma dag reste också fröknarna Anna Agrell och Kinstrand till Schweiz.
Jules Bastien-Lepage bjöd på middag; där var brodern Émile Bastien-Lepage, Joseph Wencker, Julian Alden Weir, Albin Meyssat, Charles Baude, Edelfelt och två gamla bekanta som Edelfelt inte vet namnet på; Bastien-Lepage har nu alla belöningar i Salongen, hans guldmedalj var "utmärkt vacker", och han är nu hors concours [utanför tävlan].
Edelfelt har några gånger varit i Jules Bastien-Lepages anspråkslösa ateljé; Bastien-Lepage har börjat jämförelsevis sent, han har tagit studentexamen och varit posttjänsteman ett år då hans morfar, mot föräldrarnas vilja, sände båda bröderna till Paris och betalade deras vistelse där; "gubbens" försök har krönts med framgång; Émile Bastien-Lepage, arkitekten är också framstående och målar inte illa.
Paris le 13 Nov 1876. 13 november 1876
I kväll skall Edelfelt träffa Julian Alden Weir, Gunnar Berndtson, Albin Meyssat, Joseph Wencker, Émile Bastien (arkitekten, Jules Bastien är ännu på landet), Léon Chevreuil och Maxime Faivre; han skall bjuda något bättre vin; han har sökt Charles Baude, men ännu inte träffat honom; alla talar om Alexandra Edelfelts sorg och svåra tid och uppmanar att hon skall komma till Paris.
Odaterat 1 januari 1886
Har varit på Henri Amics egendom, hans "château", vid Chantilly tillsammans med Courtois, Dagnan, Bastiens bror, anatomen dr Poirier, baron de Saxe, Porel, direktör för Odeon med flera.
Följande dag åt Edelfelt middag hos Bastiens bror med Courtois m.fl. av Jules Bastien-Lepages gamla vänner.
Emile Bastien skulle aldrig ha haft det så bra som han har det, om han inte skulle ha fått ärva sin bror.
Emile Bastien är gift med en kvinna som har ett modemagasin och förtjänar bra.
Alla betraktade i ungdomen Emile Bastien som ett opersonligt, onödigt appendix, ett bihang till Jules Bastien; nu har Emile Bastien det bättre än någon av konstnärerna.
Emile Bastiens vacka lägenhet, räntor, ställning i samhället; han är arkitekt.
Edelfelt såg skisser av Bastien och mindes sin ungdomstid, då han beundrade Bastien tillsammans med Weir.
Paris, tisdag d 18 maj 86 18 maj 1886
Edelfelt har varit på Amics lantställe med alla Bastiens gamla vänner och hans mor, som liknar Emelie Levong; andra gäster: Dagnan, Amics mor och syster Madame Guignard, Madame Bulard, Madame Emile Bastien.
Paris d. 23 maj 86 23 maj 1886
Edelfelt är bjuden på middag hos Pasteur i kväll, men kan inte gå; har lovat gå till Emile Bastien och sedan ska han gå till M. Marschall, som är japansk conseiller d’ambassade och bekant till Reuterskiölds.
Paris d. 15 mars 87 15 mars 1887
Föregående dag var det stor kamratmiddag hos Emile Bastien-Lepage; de enda damerna var fru Bastien-Lepage och Jeanne Samary (Madame Lagarde).
Det var bara gamla kamrater från de tidiga Parisåren hos Emile Bastien-Lepage: Courtois, Dagnan, Collin, Jullien; de var omgivna av [den då avlidne] Jules Bastien-Lepages konstverk.
Jules Bastien-Lepage var en verklig karl – "det var i alla fall en karl" – och det är alltid lika glädjande att se hans konst hos brodern Emile; Jules Bastien-Lepages staty ska resas, vilket Edelfelt redan tidigare har berättat för Alexandra Edelfelt, men Rodin som ska utföra statyn har inte lyckats med skissen.