Beskrivning

italiensk konstnär

Källor

Paris d. 25 Juli 1875 25 juli 1875
En av de vänner som Edelfelt varit ganska mycket med var Filadelfo Simi, stipendiat från akademien i Florens; Edelfelt gick ofta till honom för att höra musik, för Simi har en ovanlig fingerfärdighet och hade spelat alla möjliga instrument; Simi var ytterst svärsmisk och stolt över sitt italienska blod, men var framför allt rättfram och hjärtlig; han har nu rest hem och Edelfelt har tagit farväl med korskyss och omfamning.
Paris, söndag den 19 November 1876. 19 november 1876
I huset mitt emot bor Julian Alden Weir, samt engelsmannen John Macallan Swan och italienaren Filadelfo Simi; i huset bredvid bror Maxime Faivre; alla är från Jean-Léon Gérômes ateljé.
Paris, söndag d. Nov 1876. 3 december 1876
Italienska vännen Filadelfo Simi återkom i förrgår från Spanien, dit han reste med Julian Alden Weir; både Simi och Weir säger att det inte går att beskriva Alhambra, det måste ses; de tycker Granada och Toledo är de intressantaste orterna i Spanien; moskén i Cordova tycks inte ha gjort intryck på dem; de är inte så förtjusta i Bartolomé Murillo och Diego Velasquez som Edelfelt tänkt sig, i stället talar de med hänförelse om Alonso Cano och om Tizians och Rafaels målningar i El Prado; de beryktade spanska skönheterna med "le pied andaloux" [den andalusiska foten] ser man enbart i Madrid; tjurfäktningen är ett barbariskt nöje som det tar tid att vänja sig vid; i Sevilla trodde de att de skulle förgås av hetta; på många ställen i Spanien åker man ännu diligens, vilket lär vara förfärligt.
Paris måndag d. 11 Dec 1876. 11 december 1876
Pascal Dagnan och Filadelfo Simi, liksom Jean-Léon Gérôme, råder Edelfelt att måla om fonden på Ellens porträtt; fotografierna är tagna, men blev inte lyckade; han sänder ett kort med brevet och resten med Mili (Emilie) Mechelin som sagt åt Gunnar Berndtson att hon reser omkring den 20; det klokaste vore väl att göra en god svartkritsteckning efter porträttet och sedan låta reproducera den; anledningen till att fotografiet blev så dåligt kan delvis bero på att Edelfelt förbjudit fotografen att retuschera plåten.
*Filadelfo Simi och Pascal Dagnan har gett goda råd till det första utkastet av rida ranka; Jean-Léon Gérôme har de senaste gångerna varit mera belåten med hans studier.
Paris d. 15 Dec. 1876 – 15 december 1876
Filadelfo Simi och Maxime Faivre råder Edelfelt att göra drottningen i rida ranka mera en face [rakt framifrån] och visa pojken bara i trekvart; Edelfelt är rädd att allt blir en pannkaka.
Edelfelt har varit med Filadelfo Simi på orkesterkonsert i Chateletteatern; de hade fått fribiljetter av en musikrecensent på l'Evénement, som äter på samma ställe som dem; Jospeh Haydns serenad för stråkkvartett var förtjusande; förargligt nog var Edelfelt inte senaste söndag på Pasdeloup, där orkestern spelat Ludvig van Beethoven; Haydn, Christoph Wilibald Gluck och Beethoven är jättar i jämförelse med de andra; ett nummer för piano och orkester av Franz Schubert var också förtrollande.
De har förfärliga musikdiskussioner varje dag på deras matställe; Gustave Courtois, Pascal Dagnan och musikrecencenten känner bara till den klassiska musiken och Richard Wagner; Filadelfo Simi försvarar den italienska tonkonsten; Guiseppe Verdis sista opera Aïda lär vara smörja; Edelfelt begriper inte mycket av saken men håller på klassikerna och medger att Daniel Auber, Gioacchino Rossini och Verdi skrivit mycket "musique bourgoise" [borgerlig musik]; danske Karl Madsen i deras ateljé är en fanatisk beundrare av Christoph Wilibald Gluck.
fredag d. 22 dec. 76. 22 december 1876
Rida ranka avancerar, men Edelfelt har gjort många ändringar och får goda råd från Filadelfo Simi och hans granne engelsmannen John Macallan Swan.
Paris d. 5 Januari 1877. fortsatt d. 7de 5 januari 1877
Alexandra Edelfelts ord om Rida ranka är desamma som Filadelfo Simis; båda anser att det bara är ett fåtal som förstår sig på den historiska riktigheten, medan alla uppfattar uttrycket och livet i tavlan; dessa är ju ett conditio sine qua non [ett ofrånkomligt villkor] för alla konstverk; Edelfelt skulle också vilja måla historia på så sätt att kostymer och detaljer underordnas det rent mänskliga.
Edelfelt har redan gett ut 35 francs på modeller och ännu inte fått allt att stämma; hans nuvarande modell är olämplig för huvudet; Joseph Wencker rekommenderade en 18-årig elsassiska, men hon är inte ledig före den 24; hon är blond, rödblommig och ser ut som en medeltidsskönhet; han får ge sig till tåls med att måla det han mest längtar efter, Blankas huvud; han skall försöka göra drottningen vacker; Filadelfo Simi säger att han måste göra henne vacker och ståtlig från topp till tå, annars kommer tavlan inte att väcka intresse.
Paris d. 12 Jan. 1877. 12 januari 1877
Filadelfo Simi är talangfull och ger enligt Edelfelt de mest förnuftiga råden; Simi beundrar den gamla renässansen och har inte mycket till övers för den grannlåt och de knep som herrarna efter Rafael och de moderna använt sig av: Allons donc, est-ce que les anciens avaient besoin de toutes ces bêtises-là! [Kom igen, hade de gamla behov av alla dessa dumheter!]; Simi håller på med en tavla från Granada för Salongen.
Paris d. 18 Jan. 1877 18 januari 1877
Edelfelts tavla går framåt på ett helt annat sätt sedan han skrapat bort den gamla versionen; Filadelfo Simi och Charles Baude säger att den nu är mycket bättre; Ernst Nordström har inte gjort något åt perspektivet så föregående dag gjorde Edelfelt tillsammans med Gunnar Berndtson konstruktionen på egen hand; de senaste dagarna har Edelfelt mest varit på Cluny och arbetat på fonden; då tavlan framskridit mera skall han skicka en teckning till Alexandra Edelfelt.
På eftermiddagarna har Edelfelt varit på Ecole des Beaux Arts; på kvällarna sitter han mest på kafé med Filadelfo Simi, Julian Alden Weir, Pierre Petit-Gerard och andra.
Paris d. 5 Februari 1877. 5 februari 1877
Edelfelt vet inte hur han skall få sin tavla färdig i tid; pojken sitter inte stilla, och det märks lätt vad som är gjort "de chic" [ur minnet/på fri hand]; speciellt de nakna armarna vill inte bli till något; bokhandlare Knut Nilsson har lånat ut Sveriges historia av Hans Hildebrand och Rudolf Tengberg m.fl.: Hildebrands "Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid" har gjort det ännu klarare för Edelfelt att ingen egentlig gotik har existerat i Sverige och att den så kallade fornnordiska stilen är byzantinsk och den stilen förekommer mera ursprunglig och bättre hos ryssarna; det är fattigt med konst och minnesmärken i Norden; Edelfelt har köpt några siden och sammetslappar vid le Temple; huvudet lämnar han tills vidare och följer Filadelfo Simis råd att först göra allt annat färdigt.
Paris fredag d. 23 febr. 1877 23 februari 1877
Filadelfo Simi håller på med ett porträtt och en vy från Granada till Salongen; Simi är mycket mera nedslagen än Edelfelt och behöver ständig uppmuntran.
Paris d. 18 mars 1877. 18 mars 1877
John Singer Sargents har gjort ett mästerligt porträtt av Mademoiselle Frances Watts för Salongen; Julian Alden Weirs porträtt ev en engelsk herre är inte bra; Weir har anlag åt Frans Hals mjuka fina kolorit, men kan inte lära sig teckna; Weir har därtill gripits av beundran för stränga tecknare som de gamla italienarna och J.A.D. Ingres; det är inte bra att kämpa mot sin natur; Weir har tagit intryck av Filadelfo Simi; Simi är inte florentinare för ros skull, för honom är Fiesola, Masaccio, Domenico Ghirlandajo och Pietro Perugino med deras klara, enkla komposition allt; Weir är ett nordens barn och har mycket gemensamt med de gamla holländarna; Edelfelt försöker muntra upp Weir som är mycket nedslagen.
Påsklördag 1877. 31 mars 1877
Filadelfo Simi har varit i Fontainebleau och har återvänt till Paris för några dagar för att se Eugène Fromentins exposition [utställning]; han vill att Edelfelt kommer dit ut några dagar; Edelfelt kanske åker dit på måndag, oron över hans tavlas öde gör att han ändå inte får någonting gjort och ateljén har stängt under påskferierna.
Paris måndag d 9 April 1877 9 april 1877
Det lektes sällskapslekar med ord, vilket gjorde Gunnar Berndtson förskräckligt generad och blyg; han gav sig av i tysthet efter att ha tagit farväl av damerna, så Edelfelt måste traska hem ensam; på restaurangen har Berndtsons tystlåtenhet blivit ett ordspråk och Max Faivre kallar honom inte annat än le bavard [~ pratkvarnen]; det märks att han tänker, men inte snabbt, och hans tigande är således inte någotslags abrutissement [dumhet], som Filadelfo Simi tror; Edelfelt tror det härleder sig till den underliga plats han haft hemma; föräldrarnas tal med honom har inskränkt sig till förmaningar, medan pratet med Acku och Hulda Berndtson mest har handlat om väder och vind, läxor och dylikt.
Paris d. 26 April 1877. 26 april 1877
Dagarna fördelas mellan École des Beaux Arts på förmiddagarna, och utfärder till Arceuil med Filadelfo Simi och Ferdinand Gueldry på eftermiddagarna; det är skönt att inandas lite vårluft.
Paris lördag. 13 maj 77. 13 maj 1877
Föregående kväll var Edelfelt bjuden till Charles Moreau-Vauthier, son till skulptören; där var ungefär 15 från ateljén, däribland Filadelfo Simi, Julian Alden Weir, Ferdinand Gueldry, Pierre Petit-Gerard och Max Faivre; Edelfelt hade ont i huvudet och kunde inte roa sig som de andra; han fick göra bekantskap med hans förtjusning, Jean Paul Laurens.
Paris 2 Juni 77 2 juni 1877
Vädret har varit tråkigt i vår men föregående dag var vädret det bästa, då hela Jean-Léon Gérômes ateljé höll sin traditionella bienvenue (utfärden till landet); alla de hyggligaste från ateljén hade beslutat att delta och det blev inte som tidigare en suptillställning med herrar Duffaud, Lapesche & co (marseillare och sluskar) i täten; Albin Meyssat och Ferdinand Gueldry åkte i förväg till Joinville för att ordna det praktiska för utfärden; klockan 5 reste Julian Alden Weir, Filadelfo Simi, Pierre Petit Gerard, Max Faivre, Henri Dutchold, Gustave Courtois, Parscal Dagnan, Gunnar Berndtson och Edelfelt; Marne låg spegelklar i aftonsolskenet, där de i hast arrangerade en regatta med hyrda kapproddbåtar; Gueldry rodde till deras "Campagne" [lantställe] Petit Brie och kom tillbaka i sin egen kapproddbåt Amanda; Vion (en liten oförskämd skrävlig jude) plumsade i till allmän förnöjelse; vid dinern [middagen] satt Edelfelt mellan Petit-Gérard och Rafael de Ochoa; alla "anciens" [gamla] satt på en sida om hästskobordet och "les nouveaux" [de nya] på den andra; i mitten tronade Max som massier [ateljéföreståndare]; middagen var god och "le petit vin bleu" [det lilla blå vinet] smakade förträffligt; de överraskades av ett fyrverkeri; champagnen betalades av "les nouveaux"; de hurrade för Gérôme, logisterna Courtois, Dagnan och Farraudt, för Frankrike, republiken och folkens broderskap genom friheten; de åkte tillbaka till Paris kl. 11; Alexandra Edelfelt vet att roligheten betalas från ateljéns kassa och kostade således inget; den som talade om måleri under middagen, dömdes att plikta.