Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

österrikisk konstnär

Källor

Östereichische Biographische Lexikon 1815-1950, Bd. 6 (Lfg. 26, 1973), S. 29ff.

Wikipedia

Wien, thorsdag afton 9 mars 1876
Det moderna österrikiska måleriet ger Edelfelt inte mycket för; i Belvedere fanns en präktig tavla av Jan Matejko, och Hans Makarts Romeo och Julia var "grann i färgen", men resten är bara skräp.
München Midsommaraftonen 76. 23 juni 1876
Edelfelt har varit på allmänna utställningen av tysk konst och konstindustri; Pietro Krohn har sett till att han inte ansträngde sig vid vandringen i glaspalatset; där fanns ca tusen tavlor, det mest goda medelmåttor; Hans Makart, som tyskarna betraktar som en koryfé [ledande gestalt], är en skicklig målare, men jagar bara effekter; Edelfelt anslogs av Eugène Dückers makalösa landskap från Estland och Wilhelm von Kaulbachs kartong till Nero, samt Anton von Werners gigantiska tavla "Tysklands enhet"; Franz von Lenbach har målat ett "präktigt" porträtt av Ignaz von Döllinger; mest intressant var Lingelmayers teckningar till Johan Wolfgang von Göthes Faust; Faust och Mefistofeles är makalösa hela vägen igenom; Margaretha är lite för vanlig, med undantag för ett par scener där hon är mästerligt framställd; det mesta var ändå sämre än på salongen i Paris; utöver det medelmåttiga var endast Lingelbachs [?] tidigare nämnda teckningar, Fritz Kaulbach (brorson till Wilhelm von Kaulbach) och landskapen.
Cöln, fredag d. 19 okt. 77 19 oktober 1877
Edelfelt har sett en "bildercyklus" av Hans Makart och tyckte det var skräp.
Paris d. 9 Juli 1878. 9 juli 1878
Hedersmedaljerna har diskuterats mycket; följande utlänningar har fått hedersmedalj: John Everett Millais, Hubert von Herkomer (engelsman), Emile Wauters (belgier, rättvist), Mihály Munkaczy (ungrare), Hans Makart (wienare), Filippo Monteverdi (italienare) och en spanjor som Edelfelt inte minns namnet på; Raimundo de Madrazo och Carl Bloch (dansk) fick endast första medalj.
Hans Makarts måleri fördöms allmänt och rättvist; hans höga utmärkelse tillskriver man uteslutande den internationella courtoisien [hövligheten].