Beskrivning

italiensk konstnär

Källor

Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
Emil Nervander har exempelvis tillbringat sex månader i Italien och tvärt vet han att Tintoretto har en sjögrön otäck ton i sina tavlor, att fransmännen aldrig kan bli skulptörer, att Belgiens moderna konst inte är något särdeles.
Wien, thorsdag afton 9 mars 1876
I dag tog de på morgonen ett romerskt bad; Alexandra Edelfelt känner till hurudana de är; kalla och varma bassänger i praktfulla salar större än Societetshussalongen i Helsingfors; de besökte künst ü Gewerbemuseum och gjorde ett fåfängt besök att få se det inre av operan; på kvällen gick de till Ésterhazy keller och satt senare en stund på café chantant Orpheum; följande morgon går tåget till Triest; det är dyrt i Wien; Edelfelt har svårt att vänja sig vid turistlivet; han ser fram emot att se Venedig och hoppas få tid att se på Tizian och Tintoretto.
Venezia 13 mars 1876. 13 mars 1876
Edelfelt begriper inte Tintoretto; Edelfelt har sett hans mästerverk i Dogepalatset och Konstakademien, men tilltalas mer av de andra; man bör ändå se den venezianska skolans bilder i deras egen stad, på samma sätt som man måste se Peter Paul Rubens i Antwerpen.
Venedig! Det berömda namnet! Edelfelt säger det inte utan upprymdhet: Leve mästarnas, Tizians och Tintorettos, gamla stad; har Alexandra Edelfelt fått hans brev från Triest?
Alexandra Edelfelt vet hur det är i början då man anlänt till en berömd ort; man ser sig genast omkring efter kända monumnet, bläddrar i Bædeker [förlag med en serie av Bædekers reseguider] och fångar på några timmar många och omväxlande intryck; det är ett faktum att många av dessa arkitekturens underverk ser förfallna ut då man kommer från en så "genomfin och ny stad" som Wien, men Edelfelt är inte missnöjd; där finns en blandning av olika stilar: Marcuskyrkan i byzantinsk stil med guldmosaik och kupoler, palats i gotisk-ventiansk stil, andra i renässansstil; man borde vara arkitekt för att förstå allt detta, målarna kan i stället betrakta det de ser i ljuset av färger; Tizian, Tintoretto, Paolo Veronese och Giorgione var kolorister för att de inte kunde annat i denna vackra stad.
Rom d. 18 mars 1876. 18 mars 1876
Tintoretto måste ses flere gånger för att förstås.
Florens d. 19 Juni 1876. Fortsatt i München den 22 Juni. 19 juni 1876
Pietro Krohn och Louis Hasselriis kom överens om att Edelfelt skulle få se några tavlor på pinakoteket; där fanns de vackraste Rembrandt han sett; där fanns också mästerverk av Albrecht Dürer, Hans Holbein, Tizian, Tintoretto, Hans Memling, Rogier van Weyden och Frans Hals; Peter Paul Rubens verk är briljanta och Anthonis Van Dyck har bland sina bästa porträtt där; tavlorna är makalöst restaurerade.