Beskrivning

tysk konstnär

Källor

Antwerpen, Lördag d. 8 November 73 8 november 1873
Föregående afton hade de tillbringat hos Frédéric Matthei, som kunnat bjuda på te och en präktig brasa; Carl Scriber, som studerat i München och egentligen är ornamentalist och litograf, berättade om Peter von Cornelius, Wilhelm von Kaulbach och konstnärslivet där; tyskarna är kamratliga och deras "burchenanda" [student(nations)anda] påminner om kamratskapet i Norden; Scriber lovade komma och titta på Edelfelts skisser.
Antwerpen d. 19 November 73. – 19 november 1873
Edelfelt har arbetat med vallonen Jospeh Cornet på kompositionen; han råkar ofta i dispyt med vallonerna om Antoine Wiertz, som de betraktar som århundradets största målare; Edelfelt kan inte gå med på detta med Paul de la Roche, Wilhelm von Kaulbach, Peter von Cornelius, och Louis Gallait för ögonen.
Antwerpen d 24. Nov. 73. 24 november 1873
Den puerila beundran för Antoine Wiertz retar honom, likaså de avfärdande omdömena om modern konst, speciellt den franska; dessa "hyperesthetici" vid konstakademien anser att Paul de la Roche är söt och sentimental, Horace Vernet är soldat och ingen målare; tyskarna Peter von Cornelius och Wilhelm Kaulbach kan som kompositörer inte heller mäta sig med Wiertz; Edlefelt kommer vad konst anbelagar bättre överens med flamländarna än med de fransktalande vallonerna; han ironiserar över Joseph Cornets sätt att vänta på inspiration, Peter Paul Rubens och Rafael hade knappast så mycket ”bråk” då de skissade ”Decsente de croix” eller sixtinska madonnan; Jules Dubois är av "samma skrot och korn" även om han är intelligentare än Cornet, Jean Beaudouin, Blain [?] och allt vad de heter; Emile Claus har gett Cornet öknamnet "l'humanite" [mänsklighet], som denne använder "minst tre gånger" i varje mening.
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1 juli 1876
I Berlin träffade de Vilhelm Svedbom; första kvällen var de hos honom och hörde mycket musik; följande dag "förirrade" de sig till Nya museet för att se Peter von Cornelius kartonger, Edelfelt kan inte förstå att man i Tyskland kallar dem för mästerverk; inte heller Wilhelm von Kaulbach tål någon närmare granskning, Hunnenschlacht [Hunnerslaget] är och förblir det bästa han gjort, "Homer och grekerna" är bland det sämst tecknade man kan se; Wilhelm I, Helmuth von Moltke och Otto von Bismarck tycks ha gett den starkaste impulsen åt den moderna preussiska konsten; på utställningen i München fanns de målade i olja och vattenfärg, huggna i sten, skurna i trä, gjutna i brons, stöpta i choklad och stearin.