Beskrivning

tysk tonsättare

Källor

Inga källor
Paris, söndag den 19 November 1876. 19 november 1876
Edelfelt har varit på Concert PasdeLoup [symfoniorkester] med Gunnar Berndtson, Charles Baude, Jules [eller Émile?] Bastien-Lepage och Pascal Dagnan; Ludvig van Beethovens b-durs sonat lät mäktigt i den stora orkestern; unge Paul Viardot, som Edelfelt sett hos madame Jacquinot och sedan i Bougival, spelade violinsolo i en concerto av Felix Mendelsohn; Edelfelt tyckte mest om en symfoni av Christoph Wilibald Gluck.
Paris d. 15 Dec. 1876 – 15 december 1876
Edelfelt har varit med Filadelfo Simi på orkesterkonsert i Chateletteatern; de hade fått fribiljetter av en musikrecensent på l'Evénement, som äter på samma ställe som dem; Jospeh Haydns serenad för stråkkvartett var förtjusande; förargligt nog var Edelfelt inte senaste söndag på Pasdeloup, där orkestern spelat Ludvig van Beethoven; Haydn, Christoph Wilibald Gluck och Beethoven är jättar i jämförelse med de andra; ett nummer för piano och orkester av Franz Schubert var också förtrollande.
De har förfärliga musikdiskussioner varje dag på deras matställe; Gustave Courtois, Pascal Dagnan och musikrecencenten känner bara till den klassiska musiken och Richard Wagner; Filadelfo Simi försvarar den italienska tonkonsten; Guiseppe Verdis sista opera Aïda lär vara smörja; Edelfelt begriper inte mycket av saken men håller på klassikerna och medger att Daniel Auber, Gioacchino Rossini och Verdi skrivit mycket "musique bourgoise" [borgerlig musik]; danske Karl Madsen i deras ateljé är en fanatisk beundrare av Christoph Wilibald Gluck.
Paris d. 15 April 77. 15 april 1877
I Paris har man många tillfällen till musikalisk njutning, men Edelfelt kommer sig inte för; säkert är att alla konster står i närmaste sammanhang med varandra; han förstår musik bättre nu på grund av att han fått konsten i allmänhet klarare för sig; den klassiska musiken med Christoph Wilibald Gluck och Ludwig van Beethoven förstår han helt annorlunda än förr i världen.