Beskrivning

svensk skulptör, professor, g.m. Louise Frederikke Anna-Mathea (Vitté) Bartholin

Paris, söndag den 19 November 1876. 19 november 1876
Föregående dag träffade Edelfelt Walter Runeberg, Lorenzo Runeberg med fru och den svenske skulptören John Börjeson med fru på Regence; Lorenzo R. var inte så vacker och graciös som Edelfelt kom ihåg, dessutom förargades han av Lorenzos tvärsäkra nedsablande av konst, däribland Henri Regnault.
Lorenzo Runebergs fru Gabriella, född Levon, är nätt men i övrigt inget vidare; hon har en otäck "oppilandsaccent" då hon talar svenska; John Börjesons fru (professorskan Hammerichs systerdotter), har Pietro Krohn redan tidigare beskrivit som "det mest henrivende væsen der existerar" [det mest förtjusande väsen som finns] och Edelfelt fann henne mycket söt.
De talade om Pietro Krohn, Hammerichs, Ingerslevs och Rom; Börjesons bad Edelfelt inte glömma bort dem.
Paris d. 5 Januari 1877. fortsatt d. 7de 5 januari 1877
Pietro Krohn har ännu inte svarat på brevet; genom Börjesons vet Edelfelt ändå att Krohn och Ole Haslund med fru mår bra; Krohn har varit själen i skandinavernas julfirande där nere [i Rom].
Paris d 24 på aftonen – (1877) 24 januari 1877
Hela den svensk-finska artiskolonin var samlad hos Börjessons föregående dag: det var mycket sång och musik; John Börjeson sjunger bra tenor och han framförde saker av Franz Schubert, hans fru spelar piano bra; övriga goda sångare var norske målaren Christian Meyer Ross, svenskarna Axel Borg och Gillis Hafström, samt Filip Forstén; Walter Runeberg var på strålande humör och höll tal, liksom många andra.
Fru Louise Frederikke Anna-Mathea Börjeson är utmärkt söt och ännu ung; med henne, Walter Runeberg och John Börjeson drack Edelfelt Pietro Krohns skål.
Paris d. 28 Januari 77. 28 januari 1877
Häromkvällen var Edelfelt för första gången på kafé l’Ermitage i Clichy där alla svenskar håller till; han kände bara Wilhelm von Gegerfelt, John Börjeson, Carl Skånberg och Gustaf Cederström; det finns en hel massa svenskar där, Axel Borg, August Hagborg, Gillis Hafström, Kristerson, Ingel Fahlstedt och Per Ekström; l'Ermitage är för långt borta och Edelfelt sympatiserar inte tillräckligt med dem i artistiskt hänseende för att etablera någotslags närmare umgänge med dem; han trivs bättre och lär sig mera av en Bastien, en Dagnan och andra likasinnade.
Paris, torsdag d. 8 Febr. 1877. 8 februari 1877
Edelfelt gick med blommor till Walter Runebergs på Johan Ludvig Runebergs födelsedag; han inviterades till en fest på kvällen; där var Börjesons, Lorenzo Runeberg, doktor Fredrik Daniel Wilenius med fru, Adolf von Becker, Bertha Levin, fröken Judéen, Ernst Nordström, Nils Forsberg, en svensk grosshandlare Bergman och fröken Krogius; Wilenius påminde om en av Greklands sju vise, hans fru Karolina Charlotta Wilenius spelade Carnaval de Venise, nytt och originellt; Bergman deklamerade ur "Finska toner", Edelfelt har aldrig hört en så falsk och pretentiös deklamation, hela sällskapet fruktade att brista ut i gapskratt; Edelfelt, Walter och Börjeson läste upp ur Färnik Ståls sägner.
Paris d. 18 Februari 1877 18 februari 1877
Edelfelt följde med Eklöfs som tolk på Bon Marché; han kan inte begripa varför de behövde honom med då fru Elin Eklöf talar ganska bra franska själv; den senaste tiden har han tolkat så mycket att han på rak arm kunde skriva kapitel i en parlör; först var det Robert Stigell som behövde tolk, sedan Eklöfs och föregående kväll var det John Börjeson; Börjeson ville tvärt ha en kypare på Café l'Univers att stå modell och de hamnade att tala med både överkyparen, värden och värdinnan och väckte allmän uppmärksamhet; Edelfelt är led på tolkandet och planerar att ge en liten fransk parlör med uttal åt alla nordbor som anländer till Paris; han kunde också annonsera i Nordens mest lästa tidningar att han åtar sig att tolka endast mot lämplig avlöning.
En svensk löjtnant Lundin, som visat sig vara en skojare, har via en elev vid akademin, Jean Marie Rollion, tiggt pengar av Maxime Faivre och hans far, John Macallan Swan och Edelfelt, genom att påstå att han är nyanländ och snart på väg till Marseille; det visade sig att han inte rest och att han varit även hos John Börjeson, Walter Runeberg, Adolf von Becker och Gustaf Cederström; en annan "ljus juvel" från Norrköping, nomine [vid namn] Malmström, har gått omkring och tiggt modelljobb hos nordiska konstnärer; det är inget annat än lättja som gjort att de hamnat på dekis, för så vitt Edelfelt vet super de inte.
Paris Tisdag d. 13 mars 77. 13 mars 1877
Börjesons, Walter Runeberg, fröken Bertha Levin och fröken Judéen har varit i Edelfelts ateljé och sett på hans tavla; fröken Levin tyckte att den nödvändigt borde komma till Finland; Edelfelt har slagit dank i två veckor och tavlan har inte vunnit på uppehållet; Max Faivre vill slå vad om att den blir antagen.
Edelfelt har varit på en märkvärdig middag som grosshandlare Bergman bjudit på hos Peters, en fin restaurang vid Boulevarden; närvarande var Runebergs, Börjesons, Levi och Juda [fröknarna Levin och Judéen], Gunnar Berndtson och Edelfelt; "Gubben" Bergman är tokig med sina tal, som är välmenta men saknar sunt förnuft; hans tal till Börjeson höll på att leda till ett stort gräl; Bergman hade flera gånger sökt upp Börjeson men inte blivit insläppt på grund av att Börjeson hade modell; Bergman förstod inte varför han inte skulle få se modellen, även om han tröstades då han fick veta att det hade varit en manlig modell; Alexandra Edelfelt vet hur sliskiga gubbar ofta är när de druckit; Edelfelt tror att Bergman är lite tokig, han har en mani att ge komplimanger åt damerna, men de är alltid misslyckade och sårande; Bergman tillhör en ytterst respektabel familj, hans fru och döttrar lär vara riktigt hyggliga, de måste lida av sin fars dumheter.
Paris d. 18 mars 1877. 18 mars 1877
Walter Runeberg och John Börjeson förstår sig inte mycket på måleri.
På Fromentins exposition (utställning med den avlidne målaren och skriftställaren Eugène Fromentins orientaliska saker) fann John Börjeson bara en tavla bra; Edelfelt tyckte att samma tavla var den sämsta på hela utställningen.
Det vore ännu ingen nöd om John Börjeson och Walter Runeberg såg naturen naivt, men de jämför med det danska måleriet, vilket inte är någon utgångspunkt att hurra för.
Fru Louise Börjeson har en stor auktoritet i det Runeberg-Börjesonska lägret, vilket gäller även i konstfrågor; Edelfelt tycker att Walter Runeberg är överlägsen de andra, även om han inte har faderns snille.
Påsklördag 1877. 31 mars 1877
Börjesons må klaga på Paris, men där finns vänskap, hjärtlighet och stora tankar även om det saknas en "Skandinavisk Förening".
Paris d. 22 April 1877 22 april 1877
Häromkvällen hade Runebergs barnsöl, deras flicka har således varit odöpt i ett halvt år; närvarande var prästen, samt faddrarna Börjesons, Lorenzo Runebergs och Edelfelt; det förargar Edelfelt att de kallar flickan Vasti efter någon indisk myt.
En norsk målare Christian Meyer Ross har på senaste tid umgåtts flitigt med Börjesons och Walter Runebergs; Ross har målat Valters porträtt, det är väl gjort men saknar esprit [själ] och känsla; Edelfelt tycker han är hygglig men tillgjord; Ross är en stoffmålare; hans teknik är bra, men han skulle behöva entusiasm och geni för att vara en riktig målare.
1sta Maj 77. 1 maj 1877
De åt en storartad frukost hos Doyen; Edelfelt satt med Runebergs och Börjesons; vid bordet intill satt "gubben" Ernest Meissonier med familj.
Walter Runeberg och John Börjeson tycker båda (med rätta) att deras saker ser obetydliga ut i jämförelse med de andra skulpturverken; men Walter hade haft en rolig dag i Paris och insett att det var där man kan lära sig något; Börjeson som tidigare uttalat sig negativt om fransmännen och den franska konsten menade att det ingenstans gjordes sådana saker som i Paris i deras tid.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Man kan inte existera som målare under 5 000 mark i året; i förstäder som Auteuil och Passy, där hyrorna är lägre, bor många konstnärsfamiljer; Börjesons bor i Auteuil och deras barn kommer dit i höst; omnibus, tramway [spårvagn] och ångbåt går var 5 minut och järnväg; på 20 minuter kommer man till Place du theatre Français; fru Lina Runeberg klagar på att livet är dyrt; om Alexandra Edelfelt och systrarna skulle komma för ett år vore det klokast att bo i hôtel garni [möblerade hyresrum] i trakten av Edelfelts ateljé.
Paris d. 29 maj 1877 29 maj 1877
Medaljerna vid Salongen har delats ut; ingen nordbo fick medalj eller mention [omnämnande] i måleri; John Börjeson fick mention för sin fiskargosse; från Jean-Léon Gérômes ateljé fick schweizaren Paul Robert 3 klassens medalj, Gustave Courtois mention, den äldre Lucien-Étienne Mélingue fick 1 klassens medalj för Robespierres död; Jean Paul Laurens fick grand medaille d’honneur [stora hedersmedaljen] i måleri och Henri Chapu i skulptur; Joseph Wencker fick 2 klassens medalj och Gérômes elev, amerikanen Frederick Bridgmann 3 klassens medalj.