Beskrivning

fransk konstnär

Källor

Paris, thorsdag d. 23 nov. 1876. 23 november 1876
Ferdinand Gueldry frågar fortfarande när Edelfelt skall komma hem till honom; Gueldry har en god vän i ateljén, elsassaren Pierre Petitgérard, som Edelfelt känner sig dragen till.
Paris d. 15 Dec. 1876 – 15 december 1876
Nästa lördag är den sedvanliga banketten för Jean-Léon Gérôme; aftonen före julafton kommer Edelfelt således att tillsammans med gamla och nya elever äta och dricka på Hôtel du Louvre eller hos Wepler; Maxime Faivre och Pierre Petit-Gerard vill att Edelfelt tecknar Gérômes matsedel eller dyl; Edelfelt har inga idéer och tackar troligen nej; det duger i detta fall inte att komma med slarviga teckningar som för "Pierrot" i Helsingfors.
Paris d. 18 Jan. 1877 18 januari 1877
På eftermiddagarna har Edelfelt varit på Ecole des Beaux Arts; på kvällarna sitter han mest på kafé med Filadelfo Simi, Julian Alden Weir, Pierre Petit-Gerard och andra.
Paris d. 28 Januari 77. 28 januari 1877
Edelfelt har flera gånger med Pierre Petit Gerard tänkt besöka Ferdinand Gueldrys familj, men de tycks aldrig ha tid att åka till andra änden av staden och skjuter alltid upp det.
Paris d. 15 Februari 1871 15 februari 1877
På tisdagkvällen åt Edelfelt först en bastant middag med Axel Fredrik Holmberg, Ernst Nordström, Gunnar Berndtson, Robert Stigell, Gottfrid Schybergson och Wolff; efter det promenerade de på de trängselfyllda bulevarderna och hamnade slutligen på Folies Bergères; där såg de den starka amerikanskan Leona Bare, som trots allt ser väldigt kvinnlig ut; de såg också la femme-poisson [fiskkvinnan] som vistades flera minuter i ett genomskinligt glasakvarium, om det är "krutschki" är det bra gjort; Edelfelt hade stämt träff med Maxime Faivre och Pierre Petitgerard på maskeradbalen på Bullier; Maxime hade ordnat supé i sin ateljé; där var Petit Gerard och hans bror medicinstudenten, en elsassisk arkitekt Hartmann, samt Gunnar och Edelfelt; Petit Gérard blaguerade [retade] Gunnar för hans tystlåtenhet.
Paris d. 18 Februari 1877 18 februari 1877
Pierre Petit Gerard och Max Faivre råder honom att börja på med Carl IX vid Flemings lik i stort för 1878 års utställning; Edelfelt känner sig inte vuxen för en tavla med 8 à 10 figurer; det är bäst att tänka noga efter innan man börjar med en duk som mäts med famnmått.
Pierre Petit-Gerard är en hygglig och kvick ungdom, men har ändå en allvarlig manlig karaktär; han är son till en berömd glasmålare i Strasburg; efter faderns död har han lett hela verket och samtidigt studerat medicin; han var med i hela kriget och skadades av ett bajonettstygn i benet; han är rolig att ha att göra med och är inte så "pariserblagueur" [pariserskämtare] som Max Faivre.
En ny pjäs av Paul Delamède [Déroulède] ges på Odeon, l’Hetman heter den och handlar om kosackernas frihetskrig på 1500-talet; Pauline Ahlberg och Pierre Petit-Gérard är förtjusta i pjäsen och Edelfelt skall gå och se den.
Paris fredag d. 23 febr. 1877 23 februari 1877
Den store historiemålaren Jean Paul Laurens håller enligt Pierre Petit Gerard på med en tavla som liknar Edelfelts teckning till Wilhelm von Schwerin; ämnet är detsamma: hjälten Marceau ligger utsträckt på en bår och skall hämtas av franska hären, medan de österrikiske generalerna blottar sina huvuden av vördnad; kostymerna från 1796 är mycket lika dem från 1808; det blir intressant att se tavlan på Salongen; Laurens har hittills mest tagit sina ämnen från medeltiden.
Paris Onsdag d 29 febr 77. 28 februari 1877
Hos Anna går mest arkitekter (elever till Louis-Jules André), Gérômare, Jules Bastien och några andra; därtill kommer några hommes de lettres [författare], några filistrar [kälkborgare] och några äldre herrar; Monsieur Baureau, som är anställd vid finansministeriet, är deras ständiga driftkucku, men han förhåller sig med världsmannens överseende mot Bastiens och Pierre Petit-Gérards ironiska pikar.
Paris d. 18 mars 1877. 18 mars 1877
Edelfelt skulle verkligen bli nedslagen om hans tavla blir refuserad; han känner sig ännu inte lugn, fastän Max Faivre och Pierre Petit-Gerard lovat slå vad om att det går bra.
Edelfelt har varit på restaurangägaren Anna Chomettes begravning; hon har skapat ett artistiskt stamhåll och lät halva École de Beaux Arts äta på kredit i långa tider; "gumman" led av lungsot; Edelfelt talade om Ellen Edelfelts sjukdom med henne; gudstjänsten förrättades i St Germain des Près; alla stänkte enligt katolsk sed vigvatten på kistan och följde henne till begravningsplatsen i Montparnasse; det återstår att se hur det går med restaurangen, som är prydd med målningar av Jules Bastien, Léon-François Comerre, Gustave Courtois och Adrien Marie; det kändes underligt då han och Pierre Petit Gerard i förrgår hade varit tvungna att söka ett annat matställe då restaurangen var stängd till följd av ägarinnans dödsfall.
Paris thorsdagsafton d 22 Mars 77. 22 mars 1877
På Salongen träffat Edelfelt Monsieur Alfred Koechlin, som förhörde sig om Gustaf Philip Armfelt och bjöd Edelfelt på bal; följande dag kom ett inbjudningskort; Pierre Petit Gerard är vid den tidpunkten i Strassburg, annars skulle Edelfelt åtminstone ha en bekant på balen.
d. 29 april 77. 29 april 1877
Pierre Petit Gerard har återvänt från Strassburg; hans mor har bjudit Edelfelt att hälsa på dem på hemresan i sommar; Petit Gerard är indignerad över preussarna och över elsassarna som börjar vänja sig vid tyskarna; det måste smärta en elsassare som offrat liv och blod för Frankrike; Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt farväl.
Paris lördag. 13 maj 77. 13 maj 1877
Föregående kväll var Edelfelt bjuden till Charles Moreau-Vauthier, son till skulptören; där var ungefär 15 från ateljén, däribland Filadelfo Simi, Julian Alden Weir, Ferdinand Gueldry, Pierre Petit-Gerard och Max Faivre; Edelfelt hade ont i huvudet och kunde inte roa sig som de andra; han fick göra bekantskap med hans förtjusning, Jean Paul Laurens.
Paris d 21 maj 1877 21 maj 1877
Pierre Petit Gerard, Pascal Dagnan, Gustave Courtois och Ferdinand Gueldry vinner i Edelfelts ögon, medan Max Faivre förlorar.
Paris d. 29 maj 1877 29 maj 1877
Edelfelt skriver från Pierre Petit Gerards ateljé, där han arbetat de senaste dagarna då solen hindrar honom från att måla hemma hos sig; de har gemensam modell och har lånat en svart sammetspagekostym från 1500-talet av Gustaf Cederström; det blir kanske en studie att sälja; pagen står stödd mot en grön sidenfond och bänder en florett; på bordet bredvid finns några värjor och fäktmasker.
Paris 2 Juni 77 2 juni 1877
Vädret har varit tråkigt i vår men föregående dag var vädret det bästa, då hela Jean-Léon Gérômes ateljé höll sin traditionella bienvenue (utfärden till landet); alla de hyggligaste från ateljén hade beslutat att delta och det blev inte som tidigare en suptillställning med herrar Duffaud, Lapesche & co (marseillare och sluskar) i täten; Albin Meyssat och Ferdinand Gueldry åkte i förväg till Joinville för att ordna det praktiska för utfärden; klockan 5 reste Julian Alden Weir, Filadelfo Simi, Pierre Petit Gerard, Max Faivre, Henri Dutchold, Gustave Courtois, Parscal Dagnan, Gunnar Berndtson och Edelfelt; Marne låg spegelklar i aftonsolskenet, där de i hast arrangerade en regatta med hyrda kapproddbåtar; Gueldry rodde till deras "Campagne" [lantställe] Petit Brie och kom tillbaka i sin egen kapproddbåt Amanda; Vion (en liten oförskämd skrävlig jude) plumsade i till allmän förnöjelse; vid dinern [middagen] satt Edelfelt mellan Petit-Gérard och Rafael de Ochoa; alla "anciens" [gamla] satt på en sida om hästskobordet och "les nouveaux" [de nya] på den andra; i mitten tronade Max som massier [ateljéföreståndare]; middagen var god och "le petit vin bleu" [det lilla blå vinet] smakade förträffligt; de överraskades av ett fyrverkeri; champagnen betalades av "les nouveaux"; de hurrade för Gérôme, logisterna Courtois, Dagnan och Farraudt, för Frankrike, republiken och folkens broderskap genom friheten; de åkte tillbaka till Paris kl. 11; Alexandra Edelfelt vet att roligheten betalas från ateljéns kassa och kostade således inget; den som talade om måleri under middagen, dömdes att plikta.
På eftermiddagarna har Edelfelt haft modell med Pierre Petit Gérard; deras studie blir tämligen dräglig.
Pierre Petit-Gérard hälsar och ber Edelfelt säga att de goda franska familjerna inte deltog i ovationerna för kejsar Wilhelm i Strassburg; i Strassburg finns 35 000 preussiska soldater, ett tyskt universitet och mer än 20 000 nordtyskar inflyttade sedan kriget, det var dessa som ställde till "tirtir bom bom" för kejsaren; det grämde Petit-Gérard att det skulle se ut som om befolkningen nu låg för preussarnas fötter; han pratar med förargelse om varje elsassare som på något sätt gå preussare till mötes, till och med så kallade autonomister betraktar han som ett pack; folket, bönderna hålls i tukt av militären, borgare vågar inte knysa och den bästa delen av Elsass är i Frankrike på grund av den olycksaliga optionspolitik som tvingat dem som inte vill tjäna Tyskland till en sorts frivillig landsflykt.
Edelfelt ber hälsa Gustaf Philip Armfelt; Edelfelt har ofta tänkt skriva men han vet inte vart hans kvällar går; han går inte mycket på teater eller café chantant [kafé med musikunderhållning] och ändå får han ingenting läst, skrivet eller gjort; ofta har han spatserat med Pierre Petit-Gérard på Boulevard St Michel ända till klockan halv 12.
Edelfelt hälsar Anni och Butti (Berta) Edelfelt och tackar för deras brev; han ber om ursäkt för det osammanhängande brevet, om en timme har han modell med Pierre Petit-Gérard; han måste snart börja på med artikeln om Salongen till Carl Gustaf Estlanders [Finsk] tidskrift; han önskar Alexandra Edelfelt farväl och hoppas det snart blir sommar där i Ultima Thule så att de slipper frysa.
d. 11 Juni 77 11 juni 1877
Selma Antells förlovning förvånade; man har ansett att Gunnar Berndtson och hon skall bli ett par; Berndtson har fått tröstande brev av sin far; Pierre Petit Gerard och Edelfelt har haft roligt åt brevet; den nordiska luften alstrar mycket sentimentalitet, men den blåser bort i Paris om också många illusioner ramlar vid samma vindpustar; Berndtson förstår inte förlovningen och tycker det är ledsamt att Selma inte tagit Fredrik Salzman, men någon svartsjuka finns det inte tecken på; under Berndtsons spanska yta döljer sig ett lugnt finskt sinne.
Wolfinger, en franc-comtois [från Franche-Comté], tecknar bra och är Jean-Léon Gérômes favotit i ateljén; Wolfinger har gjort porträtt i svartkrita av Julian Alden Weir, Gustave Bourgain och Pierre Petit Gerard och det är första gången Edelfelt hört Gérôme säga "vous avez admirablement bien reussi, je vous en fait mes compliments sincères" [ni har lyckats beundransvärt bra, jag gratulerar er innerligt]; Edelfelt tror att Gunnar Berndtson blivit sporrad av detta, han har tecknat Edelfelts och Petit Gerards page[modell] à la Wolfinger riktigt bra.
Edelfelt tackar för växeln som kom i grevens tid; han har beställt sommarkläder, kostymen kan han också använda i höst; i sin ateljé kan han för närvarande vara klädd i den mest paradisiska dräkt [så lite kläder som möjligt] och på Hindhår består hans vardagskostym troligen av linnebyxor, den röda rocken och hans MichelAngelohatt; i staden är en gräslig hetta, Alexandra Edelfelt kan tänka hur det är hos honom då solen har baddat på plåttaken hela dagen; hos Pierre Petit Gerard är det inte mycket svalare.
Kan Alexandra Edelfelt tänka sig att Edelfelt i den rysliga hettan begav sig till kapplöpningen "le grand prix de Paris"?; varken Pierre Petit Gerard eller Max Faivre ville följa med; han fick sällskap av John Macallan Swan och Richard Gay Somerset; de såg Albert de Broglie och Patrice de Mac Mahons fru; de vackraste toaletterna bars av några aktriser; baron Frédéric de Lagranges franska häst St Christoffe med den berömde engelska jockeyen Carwer [egentligen James Hudson] vann, till stort jubel; "O menskliga dumhet att sätta patriotism äfven i ett par hästben!"
Paris s. 13 juni. 13 juni 1877
Det är olidligt hett; Edelfelt och Pierre Petit Gérard har modell om morgnarna från klockan 5-9; det är den enda tiden på dagen man kan arbeta.
Studien som Edelfelt gjort med Pierre Petit Gérard är nästan färdig.
Paris d. 16 Juni 77 16 juni 1877
Madame d'Avançon presenterade Edelfelt för den ena "charmante personne" [charmanta personen (kvinnlig)] efter den andra; Edelfelt kände sig tuvngen att dansa med dem; balkonversationen kom honom att tänka på Pierre Petit Gerard, som förutspått att samtalet skulle begränsa sig till vädret och den senaste tidens tryckande hetta; Edelfelt dansade kadriljer, polkor och valser med Mademoiselles Béraud, d'Avançon, Marguerite och Lilli Jacquinot, samt Henri Perrots systrar.
Paris d. 27 Juni 77. 27 juni 1877
Pierre Petit Gerard har haft feber i tre dagar; väderväxlingen är orsaken; Edelfelts hosta gick om sedan han satte häftplåster på bröstet.
Paris, d 30 Juni 77. 30 juni 1877
Pierre Petit Gerard är fortfarande sängliggande men utan feber; han reser nästa vecka.
Ännu Paris 1877 lördag d Juli 7 juli 1877
Pierre Petit Gerard har rest och insisterade på att Edelfelt skulle besöka honom på hemvägen; Petit Gerards mor har skrivit och bjudit in Edelfelt, men han vill direkt hem.
Edelfelt har sprungit i flera stadsdelar på jakt efter en ateljé; Edelfelt vill inte betala mer än 600 francs; vid Gare de l'Est långt bort i ändan av rue Lafayette finns två ateljéer för 700 francs; i Pierre Petit Gerards hus på Boulevard Montparnasse finns en ateljé utan rum för 600 francs; den är långt från Boulevarden, Runebergs och Jacquinots, men nära till hans kamrater Jules Bastien, Petit Gerard, Charles Baude och Charles Moreau Vauthier; i Clichy finns en för 800 francs; bodde han i Clichy skulle han dras in i den svenska klicken och bort från sina gamla kamrater; det gör inte så mycket att vara långt från centrum då han inte går på Ecole des Beaux Arts; i Edelfelts hus finns en ateljé för 800 francs.
Paris d 11 Juli 77. 11 juli 1877
Edelfelt funderar på att hyra ateljé i samma hus som Pierre Petit Gérard vid Boulevard du Montparnasse; Jules Bastien Lepage bor inte långt därifrån; hyran är 650 francs och man kan ordna en sängplats genom att skärma av rummet; Edelfelt har sett på en massa ateljéer; i Montmartre är de för dyra; vid rue de la tour d'Auvergne och Gare de l'Est är de dels i kvarter som Edelfelt inte är bekanta med, dels är de för små och i gamla ruskiga 6-våningshus med snuskiga trappor; Petit Gérard kallar dessa gamla höga hus i Paris för "des boîtes à choléra" [koleralådor]; huset vid Boulevard Montparnasse har bara två våningar och Edelfelts ateljé är på övre våningen; kvarteret är långt borta, men man störs då mindre av kreti och pleti och landsmän; det finns tramway och järnväg och det är 15 minuters väg till fots från Ecole des Beaux Arts.