Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

advokat, yngre direktör i Föreningsbanken, senare industriledare och bergsråd, g.m. friherrinnan Anna von Bonsdorff

Paris d. 15 Dec. 1876 – 15 december 1876
Fröken Anna von Bonsdorff är för alltid Rudolf Bernhard Elvings och inte Lulle (Julian) Serlachius; Edelfelt tror inte att Lulle går "i sjön för det".
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29 november 1896
I går var jag hos Karl Langensköld. (Under förra hälften af veckan afsade jag mig bjudningar). Hans fru är ju mycket söt – utaf den der sötheten som måste slå an på äldre tanter, – temmeligen Lavoniusk – med litet fula miner kring munnen, – obetydlig. Hon är så äldre tant som möjligt – en äldre Helsingfors kaserntorgsGeheimerådinnatant till ändå. Vänlig och fryntlig som gamla äro – Hvad ålder beträffar tror jag den tanten kunde vara Mammas farmor, tryggt. – Så voro der herrskapet D'Orchimont, Osbahr fru Lavonius Linder Ekman, mycket silmänkääntäjä och tandvisande, Rudolf Elving och Bolins Jag fick intrycket af att finnarne voro en synnerligen affekterad nation. Fru Bolin har jag ej känt förr. Jag hade alltid trott att hon var litet mindre enfaldig. Yngre blir hon år från år – fjorton år tror jag visst att jag var i går – med bäcksvart färgadt hår och illa målad i ansigtet – sprittande, skälmsk, isupande, applåderande hvarje ord jag sade såsom en Voltairisk qvickhet. – Hon smickrade dessutom fru Ekman för hennes underbara, härrliga (m fl adjektiver) ögon, Alba för hennes underbara härrliga m m ögon också – vi sutto der, verldens qvickaste karlar och skönaste qvinnor till bords – Matildchen, was willst du noch mehr?
*Med Elving som reser i dag skickar jag ett litet paket från faster Hermanine – julklappen.
Paris 3 maj 1897 3 maj 1897
Osäker koppling Olyckligt är att Japan kommit alldeles ur modet just nu då han funderar på (på Wentzels uppmaning) att fara tillbaka till Japan för att uppköpa finare Japanska saker för Wentzels konsthandel – de skulle dela vinsten. Jag förehöll honom det hufvudlösa i ett sådant företag – den ytterst ringa chansen att sälja dessa bronser, svärd o.d. till de tre fyra amatörerna i Helsingfors: Elving Hugo, Eliel Aspelin o.s.v. – Der satt han, som rest jorden rundt åtskilliga gånger, haft att göra med folk af alla färger, varit i lifsfara i de mest skilda zoner – och jag som bara rest emellan Petersburg och Paris, och jag ansåg mig vara mycket mindre provinsiel i mina funderingar än han. Så sade han att Wentzel ej gjort någon affär med Japan boken och ändå vill han fortsätta med samma Wentzel och samma Japan. Han talte om Wentzel som om Cotta eller Hegel-Gyldendahl – det var alldeles underligt.