Beskrivning

greve, guvernör i Åbo och Björneborgs län, ägare till godset Malmgård i Pernå, Carl Albert Edelfelts studiekamrat

Ombord på Grefve Berg d. 3 Juli 71. på resa till Åland 3 juli 1871
Sällskapet blev inbjudet till en tillställning med dans som gavs av herr William Crickton, med anledning av det ryska kronoångfartyget Rurik som han hade byggt; flera av Åbo stads mest inflytelserika personer var bjudna, många av dem kände fadern Carl Albert Edelfelt; Edelfelt talade med greve Carl Creutz, kommerseråd Erik Julin, borgmästare Herman Höckert; han dansade med två fröknar Cedercreutz, Alfhild och Louise, döttrar till friherrinnan Emelie Cedercreutz, född Masachin [Morsing]; den äldre fröken, Alfhild Cedercreutz, var förlovad med befälhavaren på Rurik, Konstantin Bojil [Boyle] ; friherrinnan har dansat många gånger med Carl Albert Edelfelt; Edelfelt gjorde även bekantskap med fröknarna Annat, Matilda och Augusta, samt grevinnan Hortense Creutz, som bad honom hälsa till Alexandra Edelfelt; Crickton bjöd sällskpet avslutningsvis till Rättikan och följande dag på lustfärd kring Runsala, vilken inte blev av.
Sällskapet gjorde skyldighetsvisiter hos Carl Creutz och Robert Wilhelm Ekman.
Paris d. 10 Juli 1874. 10 juli 1874
Alexandra Edelfelt har kanske läst om lagman W. [torde egentligen vara C. som i Carl] Brummers död; Edelfelt, Adolf von Becker och Berndt Lindholm fick när de var på Café de la Régance veta att lagmannen anlänt till Paris med sin bror och sina svägerskor; Brummer hade förkylt sig i Kölnerdomen i Köln, insjuknat i lunginflammation i Liège och måste bäras ur vagnen i Paris; Becker och Lindholm besökte den sjuke Brummer, som frågade efter Edelfelt; Brummer hade tänkt beställa en liten tavla av honom, sonen till en av Brummers äldsta vänner, Carl Albert Edelfelt; då Edelfelt följande dag kom hem från Louvren, väntade en biljett från brorsonen Johan Wilhelm Brummer med Brummers dödsbud och familjens önskan att Edelfelt skulle göra en teckning av dödsbädden; Edelfelt såg budet för sent, men familjen bad honom närvara på bisättningen av kroppen, som skulle begravas i Finland; de bad Edelfelt måla något annat som påminde om deras sorgliga resa; vid bisättningen var även Lindholm, Becker, aktören Axel Bosin med fru (fröken Lotten Dorsch) närvarande; sorgetåget gick till bangården Mont Parnasse, på andra sidan Seinen, och till det provisoriska vilorummet i hotellvärdens familjegrav; alla bjöds efteråt på middag, under vilken man förundrade sig över det öde som drabbat den studentklick där Carl Albert Edelfelt och Brummer ingick; av de tolv vännerna finns bara Carl Creutz, Gustaf Ehrnrooth, Isak Carström och Karl Schulman kvar,
Paris d. 21 februari 87 21 februari 1887
Edelfelt tycker synd om föräldrarna Creutz; de har otur med sina söner [av vilka fyra hade avlidit]; och dottern som har hjärninflammation; "Such is life, men det är inte mindre ynkligt för det".