Beskrivning

medlem i Fornminnesföreningens expedition sommaren 1871, läkare, kollegieråd

Norrtelge d. 14 Juli 1871. 14 juli 1871
Edelfelt har gått omkring i staden med Reinhold Fabritius: slottet var vackrare än han kunnat tro, Riddarholmskyrkan var inte så storartad som han hade väntat; bland statyerna tyckte han mest om statyn av Gustav III, de andra var något konventionella, med undantag för Carl XII; Johan Peter Molins bältespännare [staty] tyckte han mycket om.
Edelfelt har på Nationalmuseum blivit bekant med danska studenter, bl.a. cand.theol. Pedersen och stud. Lübsewitz; de gick till Berns salong och Berzelii källare; deras färd fortsatte till Observatorium och till källaren Tre remmare på Norrmalm för att titta på Carl Michael Bellmans rum; på Djurgården fortsatte den finsk-danska förbrödningen med sångerna "Det är ett yndigt land", "Kong Kristian", "Suomis sång" och "Vårt Land"; de danska studenterna kände till J.L. Runeberg och Zacharias Topelius; vid Bellmans byst på Hasselbacken höjde de leverop, och beslöt att dricka en flaska punsch vid Bellmanseken; ett regnoväder satte stopp för deras plan; kvällen avslutades med skålar för Finland, Danmark, Norden och den nordiska kvinnan i parken Strandparterren, där de också träffade på Reinhold Fabritius och Max Schauman; danskarna lovade att följande dag visa "deres finske vaen" Haga och några andra ställen utanför staden.
Osäker koppling Edelfelt har tillsammans med Reinhold Fabritius och Jonathan Collander rest från Eckerö till "gamla goda Svealand", Sverige, utan att kanslern och universitet har utfärdat pass till expeditionsmedlemmarna; Odo Reuter var den som mest agiterat för resan, slutligen har de lyckats vinna Nils Mandelgren och Emil Nervander för saken; de har fått hjälp av pastor Karl Moliis, som gjorde dem sällskap då expeditionen undersökte Eckerö kyrka; tillsammans med Mandelgren har pastorn talat med tullförvaltaren, som skulle vara en "raissonabel mand"; tullförvaltaren hade meddelat att de riskerade en bot på 400 mk; före de fortsatte resan till Geta och Saltvik, gjorde de ett sista försök; en bonde gick med på att som kapten ta dem som besättning över till Sverige; pastorn utfärdade "prestbevis" på att sällskapet var sjömännen R. Wilhelmson, A. Carlsson (Edelfelt) och J. Carlsson; tullförvaltaren gav dem sjöpass och avrådde liksom Nervander och Mandelgren dem från att uppträda som studenter; Ernst Lilius lånade Edelfelt en mera passande hatt; Odo Reuter förvägrades prästbevis i och med att han för en tid varit relegerad från universitetet.