Beskrivning

kung av Sverige

Fragment 1 januari 1872
Då de mest oroande telegrammen kom till Stockholm skall hela Gustav Adolfs torg ha varit fullt av folk; Edelfelt anser att det var bra att kungen hunnit komma på svensk mark innan han dog, "så att ej äppeltyskarna [tidigare folklig benämning på i synnerhet personer från Pommern, senare nedsättande beteckning på tysk] behöfde hafva något att göra med honom".
Granbäck, d. 23 Juli 1872. 23 juli 1872
Kung Carl (XV) väntas passera Jönköping; Edelfelt och de andra kommer att åka in till stan; Eljert Mobeck har på kvällen bjudit dem hem till sig och erbjudit Edelfelt att "kinesa", sova över; alla är bekymrade över kungens hälsa.
Från Granbäck hade alla tagit sig in till staden; bara Edelfelt och Manne (Alexander) Leuhusen gick till tågstationen för att se kungen (Karl XV) anlända.
I Södertälje lär det finnas särdeles mycket badgäster då det ryktas att kungen (Karl XV) skulle komma dit; Edelfelt har hört att den stora skönheten fröken Lovisa Thyselius är på plats.
Edelfelt önskar att han kunde innesluta en del av det soliga landsakpet och den rena luften från Vettern i brevet, samt några fotografier av de mest "märkeliga", sevärda, byggnaderna i detta "Svenska Venedig"; han hälsar från doktor Mobeck och pojkarna Leuhusen; tant Iden (Adelaide) Leuhusen skriver eget brev; Edelfelt ber Alexandra hälsa morbror Gustaf Brandt och alla andra på Kiala; avslutningsvis kunde han meddela att kungen reste just då.
Granbäck d. 1sta Augusti 1872. 1 augusti 1872
Ett besök hos landshövding Carl Ekström på Ryhof fick skjutas upp då Prins Oscar, hertigen av Östergötland, tillsammans med hertiginnan Sofia anlände till Jönköping; hertigen påminner om arkitekt Axel Loenbom och är inte lika imponerande som kungen (Karl XV).
Granbäck d. 7 Augusti 72. 7 augusti 1872
Edelfelt beskriver friherre och friherrinnan Leuhusen; tante Adelaide Leuhusen är lättroad, tack vare Alexandra Edelfelt möts Edelfelt av en vänlighet som gör honom ovanligt hemmastadd; friherrre Alexander Leuhusen har berättat roliga historier om lägret vid Hald, dit han kommenderats av kung Karl XV som utländsk officer, andra kom från Köpenhamn, Berndorf o.s.v.; friherren var bjuden till middag vid hovet, hos krigsminister Wolfgang Haffner, Lave Beck-Friis och general Paul Scharffenberg; han berättade om fältherren, general Ernst Wilster, som var så liten till växten att soldater måste bära fram en soffa att stiga på varje gång denne skulle upp på hästryggen.
Fragment, Forts d. 20. 1 september 1872
Kungen är död, "le roi est mort"; i landssorgen över Carl XV:s död ligger det inte nära till att tänka på att utbringa något "vive le roi" [leve kungen] för tronföljaren Oscar; Edelfelt klär sig i svarta byxor och blå rock då han inte har någon svart; "Särskilt hafva alla konstnärer förloradt ofantligt" [meningen och brevet slutar här].
Samma kväll som Edelfelt anlände blev han inbjuden till Fredrik Ekenstjerna, som varit en av Sveriges största sångare; under sin tid i Svea garde bevistade Ekenstjerna alla tillställningar som man någonsin hade i Stockholm; Ekenstjerna gifte sig rikt med en Fanny Björkman, kusin till Björkenheimarna i Finland, men på några år gjorde han sig av med förmögenheten; Carl XV gjorde honom då till intendent på Gripsholm; Ekenstjerna sjöng under kvällen Geijer mm; han har en 9-årig dotter [Anna Ekenstierna] som ärvt hans röst.
Lund den 4 September 1872. 4 september 1872
Danskarna och norrmännen hade lagt beslag på de bästa utställningsplatserna; de svenska tavlorna fanns i arkitekt Pehr Johan Ekmans "expositionsartikel" [paviljong]; Carl XV har köpt paviljongen för att senare uppföras på Ulriksdal.
Gripsholm d. 23 Sept 72. 23 september 1872
Det svenska folkets sorg efter Carl XV:s död märks i de allvarsamma sorgefärgerna i kvinnornas sorgdräkter, de svarta kanterna på tidningarna och det svarta lacket på breven; partigläfsandet har tystnat för en tid; Oscar II har uppträtt väl.
Gripsholm d. 26 Sept. 26 september 1872
I tidningarna stod det om Carl XV:s liktåg, om dess ankomst till Stockholm och hur kistan bars upp till slottet; Edelfelt hoppas att också de finska tidningarna publicerade Talis Qualis [C. V. A. Strandberg] utomordentligt vackra poem ”Kung Carls Eriksgata”; begravningen hålls först om tre veckor då Edelfelt redan har rest, han tänker inte heller köa en hel dag för att se kungens lik på lit de parade.
allt ännu Göteborg d. 7 nov. 1876. 7 november 1876
Kammarherre Magnus Lagerberg bad Edelfelt rita en teckning och skriva sitt namn i hans album, där kung Carl och prinsen, sedan kung, Oscar, en massa tyska småfurstar och alla möjliga målare skrivit sitt namn tidigare.
Paris – onsdag d. 31 Januari 77. 31 januari 1877
Edelfelt kan inte tåla Lorenzo Runeberg: han är en översittare och gemen människa i sina omdömen; Edelfelt är olycklig över att Lorenzo liknar fadern Johan Ludvig Runeberg till det yttre; fadern kan aldrig ha varit sådan till karaktären; Edelfelt kan förstå att Carl XV kört ut honom; Lorenzos fru är en liten obetydlig varelse, som ser upp till honom; Ernst Nordström, Gunnar Berndtson och Filip Forstén delar Edelfelts aversion; Alexandra Edelfelt skulle höra Lorenzo Runeberg tala, han talar som en bok, men det finns många dumma böcker i världen.