Beskrivning

belgisk student vid konstakademien i Antwerpen

Källor

Kortelainen, Anna, "Niin kutsuttu sydämeni". Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen 1873–1901, 2001, 19

Antwerpen d. 18 Oktober, St Lucas dag, 1872 18 oktober 1873
Till sist har Edelfelt sparat Monsieur Jules Dubois (inte den Dubois från Lille vilken han träffade i antikklassen och skrev om i ett tidigare brev); Jules Dubois är vallon men har gått lyceet i Versailles och skulle passera som fransman; fadern är redaktör på Independance Belge; Jules Dubois tycks ha ärvt faderns "skrivklåda" och har bl.a. skrivit en éloge om Antoine Wiertz måleri; Dubois är själv en talangfull målare, men fullbordar aldrig något; han och Edelfelt har tillsammans gått på museet och beundrat Anthonis Van Dycks målningar i Sankt Augustin, före de gick till Rose d'Or för att äta middag; Dubois livlighet och exaltation nådde sin höjdpunkt när de gick till parken och denne deklamerade några franska frihetssånger; även Edelfelt greps av dennes franska livlighet och ropade "bravo", en sympatiyttring som Dubois verkar ha tagit till hjärtat.
Antwerpen Allhelgonadagen 1873. – 1 november 1873
Edelfelt har tecknat Emile Claus och Anthonies; Jules Dubois mötte dem på stationen; de hade elva timmar på sig innan expresståget återvände till Antwerpen; först gick de till musée Wilson där de såg saker av Constant Troyon, Ernest Meissonier, Henri Regnault, Rembrandt och Frans Hals.
Redan på vägen, tvärs genom Brüssel, beskrev Jules Dubois tavlorna i Musee Wiertz; Antoine Wiertz är en idealist i vår materialistiska tid och Edelfelt fick ett egendomligt blandat intryck av denne; Wiertz tavla "Kristi triumf" med den korsfäste frälsaren och Lucifer, samt "Kristus, Eva och Satan" är vackra och utmärkta; "Une scéne de l'enfer" med Napoléon den store och "en barnamörderska" är förfärliga; all effekt av Dubois glöd reducerades till intet då Edelfelt hörde Emile Claus imitera hans svada för några bekanta de träffade då de återvände till Antwerpen.
Jules Dubois, som föregående kväll hade rest till Brüssel, var glad över att visa Musee Wiertz; han beundrar, rentav avgudar, Antoine Wiertz, som han skrivit en éloge över; i hyllningsskriften heter det att Wiertz kunnat tävla med, om inte överträffa, Rafael och Peter Paul Rubens; på konstakademien försöker Dubois efterlikna Rubens och Wiertz, vilket han retas för, i synnerhet av en nomine Aloïs Boudry.
Antwerpen d 24. Nov. 73. 24 november 1873
Den puerila beundran för Antoine Wiertz retar honom, likaså de avfärdande omdömena om modern konst, speciellt den franska; dessa "hyperesthetici" vid konstakademien anser att Paul de la Roche är söt och sentimental, Horace Vernet är soldat och ingen målare; tyskarna Peter von Cornelius och Wilhelm Kaulbach kan som kompositörer inte heller mäta sig med Wiertz; Edlefelt kommer vad konst anbelagar bättre överens med flamländarna än med de fransktalande vallonerna; han ironiserar över Joseph Cornets sätt att vänta på inspiration, Peter Paul Rubens och Rafael hade knappast så mycket ”bråk” då de skissade ”Decsente de croix” eller sixtinska madonnan; Jules Dubois är av "samma skrot och korn" även om han är intelligentare än Cornet, Jean Beaudouin, Blain [?] och allt vad de heter; Emile Claus har gett Cornet öknamnet "l'humanite" [mänsklighet], som denne använder "minst tre gånger" i varje mening.
Antwerpen d 11 December 11 december 1873
Edelfelt har förundrat sig över att eleverna på konstakademien går så tunt klädda; föregående dag hade han träffat Jules Dubois som med öppen jacka gick av och an på Place de jesuites; Dubois sade att han härdade sig.
Jules Dubois beundrar de gamla mästarna och föraktar de nya; Edelfelt håller med om att det ser ut som om den stora konsten håller på att dö ut i och med den "fransyska salongsriktningen" med småbilder, genrestycken, rokoko o.d., men det kan den ändå inte, ty det stora och sköna dör inte ut, "det lefver och skall lefva så länge verlden står!"
Antwerpen d 14 och 15 December. 73 14 december 1873
Föregående kväll uppvaktade de högre klasserna på konstakademien Nicaise de Keyser på dennes födelsedag; de Joon höll kopparstickarnas tal på flamländska; Emile Claus för målarna höll likaså sitt tal på flamländska; Moos [?] och De Bergh höll skulptörernas och arkitekternas tal på franska; de Keyser var mycket aimabel [älskvärd] och talade med alla; för Edelfelt berättade de Keyser att denne känt Antoine Wiertz redan som pojke; Jules Dubois höll ett hjärtligt avskedstal; för studenterna fortsatte festen på ett närbeläget estaminet [värdshus] "in de Bruinfisch"; Louis-Joseph Anthonies, Sidney Adams och Nicolaas Steffelaar spelade piano; Peeters härmade professor Jozef Geefs; komiska visor sjöngs av Claus, Aloïs Boudry och Steffelaar; skulptören Dierkx deklamerade på flamländska; Jules Dubois uppträdde med sina bravurstycken, han deklamerade André Geniers död och stycken av Victor Hugo; klockan 1 gick Edelfelt hem med Karel Scriba och Frédéric Matthæi.
P.S. Bläcket är tjockare än tjära; Edelfelt är dessutom trött, "Je suis fatigué comme quarante mille hommes" [Jag är trött som fyrtio tusen man], som Jules Dubois säger.
Antwerpen d. 23 Dec. 73. – 23 december 1873
Maskeradbalen "bal des Academiens" har gått av stapeln; på konstakademien har förberedelserna varit många; Peeters och De la Montagne målade en dekoration bestående av Peter Paul Rubens byst, Antwerpens vapen och målarkonstens emblem; Edelfelt klädde sig inte i Frédéric Matthæis franska militärkostym, utan kom tillsammans med Jules Dubois utklädda till kritiken (Dubois) och konsten (Edelfelt); tillsammans med Karel Scriba ritade Edelfelt karrikatyrer som de tryckte upp och som hade god åtgång; engelsmännen Jamesson och Stephenson var utklädda till ett resande engelskt par; Peeters kom som fiskmånglerska; Emile Claus och Gérard Portielje var ypperliga pierrots; redaktören för Précurseur var på plats; Edelfelt sänder hem tidningsnumret där balen nämns, samt de karikatyrer som han har kvar; Amor som målare är ritad av Scriba, medan Edelfelt gjort de två andra, däribland hans eget porträtt.
Antwerpen d. 8 Januari. 74. 8 januari 1874
På konstmuséet i Antwerpen är det Anthonis Van Dycks ”Pietà” som präglat sig i minnet; Christi lik ligger i Marias famn, som förtvivlat blickar mot himlen; Johannes står tårfylld invid, medan änglarna ser med förtröstan på den döde mästaren eftersom de vet att han skall uppstå ur sin sömn; Peter Paul Rubens har målat samma ämne, men inte lika bra; Edelfelt instämmer med Jules Dubois uttalande om Van Dycks tavla: "Jag skulle ej bry mig om att kunna måla bättre än det der!"
Antwerpen d. 14 Januari 1874 14 januari 1874
I klassen märker man av språkstriden i Belgien; senast gjorde sig Jules Dubois lustig över en flamländares franska uttal; ”Emellertid känner jag det så hemvarmt när jag hör dessa skäl och motskäl, dessa utläggningar om folk och nationalitet, detta tal om ett förtryckt språk, det vackraste på jorden o.s.v. – Emellertid hafva flämerna, likasom fennomanerna, rätt i många stycken, men de gå för långt i ifvern för sitt språk”; Antwerpen är den mest flamländskt sinnade i hela Belgien.
Mot våren åker amerikanerna Robert Arthure och Sidney Adams till Paris, mot augusti åker även Émile Claus, Jules Dubois och Dewey Bates dit för att stanna.
Antwerpen d. 20 Januari 1874 20 januari 1874
Jules Dubois och Karel Scriba menar att Edelfelt borde delta i tävlingen i historia och figurmåleri hemma nästa jul, så att folk inte kan säga att han varit lat.
Antwerpen d. 27 Januari 74 27 januari 1874
Jules Dubois ställer på hösten ut sina bästa studiehuvuden i Namur.
Antwerpen d. 9 Februari 1874. – 9 februari 1874
I stället för tävlingsmomentet i historia har Edelfelt tänkt måla skisser efter Peter Paul Rubens och Anthonis Van Dyck på konstmuseet tillsammans med Jules Dubois; han tycker det är synd att man inte får kopiera tavlor i Musée des Academiciens, eftersom han skulle vilja måla av Charles Verlats tavla med Madonnan och evangelisterna; Nicaise De Keyser förefaller klen i jämförelse.
Anfallen av melankoli är borta efter att Jules Dubois intalat Edelfelt mod.
Edelfelt tycker att det är skada att Jules Dubois så ensidigt efterapar Antoine Wiertz; Alexandre Dumas, père [d.ä.], kallade Wiertz en "fou sublime" [upphöjd dåre], vilket Dubois också riskerar att bli om han fortsätter i samma stil; Dubois beundran för Wiertz har emellertid fört det goda med sig att denne studerat de gamla flamländska mästarna, främst Peter Paul Rubens, mer än någon annan av konstakademiens elever; det är något storslaget i Dubois sätt att måla som varken Émile Claus, Jozef Van Ryssel, Peeters eller Sidney Adams kan tävla med.
Antwerpen d. 15 Februari 74. – 15 februari 1874
Beträffande concoursen övertalade Jules Dubois Edelfelt att delta i skrivningen i historia; professor Goemaere sade att han får skriva på svenska, konstakademien var skyldig att översätta svaren till franska; Edelfelt blev förargad över att inte ha fått veta detta förut; uppgifterna bestod i att ge en kulturhistorisk bild av den Homeriska perioden, och att beskriva vad man skulle välja om man fick i uppgift att i fyra frescomålningar illustrera Greklands historia från 500 till 470 f.Chr; de fyra händelser Edelfelt valde var: 1. Underrättelsen om segern vid Marathon i Athen, nedanför Akropolis där budbäraren hinner utropa sitt Nike-seger! innan han döende faller ner; 2. Leonidas vid Thermopylæ; 3. Slaget vid Salamis; 4. Themistocles återvänder till Aten efter striden och mottas av stadens tacksamma kvinnor.
Antwerpen d. 1 Mars 74 1 mars 1874
Den senaste veckan har varit "arbetsdiger"; i concoursen [tävlingen] har de haft estetik och sedan musklerna och skelett; Edelfelt har arbetat som en häst och studerat anatomi hos Sidney Adams hela tiden; till näst följer komposition; concoursen börjar intressera - "strid är liv"; Edelfelt hör till den andra målar- och teckningsgruppen och har därför lov i ungerfär en vecka innan det är hans tur för de avslutande tävlingsmomenten; de bästa målarna finns i samma grupp: Peeters, Émile Claus, Jozef Van Rysel, Jules Dubois m.fl.
Edelfelt hälsar till Ellen, Anni och Butti (Berta) Edelfelt, Tante Adèle Gadd, Morbror Gustaf Brandt och alla bekanta.
Antwerpen, lördag d 22/3 1874. 22 mars 1874
Edelfelt har fått brev från Robert Lagerborg, som ber honom skriva korrespondenser till Helsingfors Dagblad; han får honorarium för varje brev; Jules Dubois, som skriver för Brüsselblad, kan hjälpa med val av ämnen; vid konstakademien fanns förra året också amerikanaren Francis Davis Millet (vistas för tillfället i Rom) som var korrespondent för amerikanska tidningar; om Edelfelt kommer sig till Paris kommer han att ha ett överflöd på ämnen; han fattar mod att skriva för en bredare publik då han läser Dagbladets korrespondenser från Joensuu, Wasa o.d.; vad tycker Alexandra Edelfelt om detta projekt?.
Edelfelt har varit på teater, Kungliga franska operan i Antwerpen, med Jules Dubois.
Antwerpen d 24 Mars 74 24 mars 1874
Edelfelt har sökt Polydore Beaufaux; det är otur att Edelfelt inte får sända in [stipendie]inlagan efter konkursen [tävlingen], då skulle det framgå om han blivit nämnd med heder i någon av kategorierna; Jules Dubois har sagt att Beaufaux inte ensam skriver ut betyg; det är konstakademiens administration som utfärdar dem och Nicaise de Keyser som undertecknar dem; Edelfelt sänder ett utkast på stipendieansökan till Alexandra Edelfelt.
Antwerpen, lördag d 28 Mars 28 mars 1874
Jules Dubois har rest till Brüssel för att inte komma tillbaka; Dubois hoppas träffa Edelfelt i Paris i sommar; de kommer åtminstone att upprätthålla kontakten med brev.
Edelfelt kommer troligen inte tillbaka till konstakademien; det är inte roligt att tänka sig sommaren på akademien utan Jules Dubois, Émile Claus, Sidney Adams och Peeters; han kommer i synnerhet att sakna Karel Scriba.
Antwerpen d. 9 April 74 9 april 1874
Arbetet på Edelfelts kartong går tämligen bra framåt; det går alla möjliga rykten om utgången i konkursen [tävlingen]; Peeters lär åtminstone få guldmedaljen och 15-årige Edgar Farasyn antikklassens belöning, silvermedaljen; stackars Sidney Adams och Jules Dubois; i måleri lär Edelfelt placera sig före Adams.
Antwerpen d 22 April 74. 22 april 1874
Resultatet från konkursen [tävlingen] har kommit och Edelfelt fick tredje platsens prix d’exellence; i alla kategorier, förutom i expression, placerade han sig bland de 6 främsta; i målning var placeringen: 1. Pieter Frans de Beule, 2. Aloïs Boudry, 3. Peeters, 4. Émile Claus, 5. Edelfelt, 6. Léon de Pape; tänk att han placerade sig före Sidney Adams, Jozef Van Rijssel, Nicolaas Staffelaar och Jules Dubois; en ung skulptör, Monsieur Lambeaux tröstade Edelfelt och Adams för deras 5:e och 6.e placering i komposition med att deras kompositioner avvek från de akademiska reglerna, men var de första i originalitet och teckning; som Alexandra Edelfelt ser är han hjärtligt glad över framgången; det är bäst att inte nämna om hans 3:je prix d'excellence för B.O.Schauman innan resultatet finns i svart på vitt i den tryckta katalogen.
Antw. torsdag d. 30 April 74. 30 april 1874
Edelfelt har tänkt stanna två dagar i Brüssel med Jules Dubois.
Paris d. 8 Maj 1874 8 maj 1874
Som Alexandra Edelfelt ser har Edelfelt anlänt till Seinens strand; han var två dagar med Jules Dubois i Brüssel, där de besökte Palais ducal och Wiertz museum; sista kvällen träffade han Monsieur Langlois, till vilken han lämnade det Antellska rekommendationsbrevet; de gjorde en promenad ut till Bois de Cambre; följande morgon steg han på tåget till Paris.
Paris d. 20 Sept. 1874 kl. 11 på afton 20 september 1874
Amerikanerna Robert Arthur, John Hamilton och Dewey Bates har anlänt till staden; Edelfelt har sprungit omkring med Bates för att få honom in vid École des Beaux Arts; Bates och Hamilton kommer till Jean-Léon Gérôme, liksom Sidney Adams som också lär vara i staden; Émile Claus hade sökt Edelfelt, men hunnit resa tillbaka till Belgien innan de träffats; Frédéric Matthæi väntas komma inom de närmaste dagarna; i nästa månad kommer Jules Dubois där via på sin resa till Rom; Alexandra Edelfelt ser således att Edelfelt får en riktig antwerpisk klick där; allt tal om Antwerpen har gjort att Edelfelt ser gatuvyerna framför sig och hör tornklockspelets Marthaouvertyr.
Paris d. 10 Januari 1875. 10 januari 1875
Edelfelt blir avbruten i brevskrivandet av att Julian Alden Weir kommer hem från sin resa till Holland; Weir har många historier från Antwerpen, Amsterdam, Harlem och Haag; han är förtjust över Peter Paul Rubens, Anthonis Van Dyck och Frans Hals, men besviken på Rembrandt; i Antwerpen träffade han Frédéric Matthæi, Jules Dubois, Émile Claus m.fl. och var med på en skridskofärd; konstakademien verkar med undantag för Dubois och Claus vara mycket dålig i år.