Beskrivning

fransk skådespelare, baronessa av Bourgoing

Paris d. 30 Juni 1875 30 juni 1875
Maxime Faivre är en glad parisare och ateljéns "muntrationsråd" [underhållare], han leker med ord och förkunnar dagens nyheter i politik, konst och teater; han är blond, vit och röd och har något Wallgrenskt i sitt utseende; han har med stor framgång spelat "fruntimmersroll" i en pjäs som eleverna i Jean-Léon Gérômes ateljé spelat; Edelfelt ger Alexandra Edelfelt ett prov på Max prat, på det språk som används i ateljén och bland ungdomen i Paris; Max frågar om Edelfelt har sett l'Ilote på [Théâtre] Français, lilla Suzette Reichenberg är toppen; den gamla Marie Favart är irriterande och påminner om Jean Jacques Brunet i ateljén; när Brunet var ny hade de utsatt honom för spratt och bett honom hämta père Picaus byst; på frågan om vad "perpicau" var hade den dåvarande massieren [ateljéföreståndaren] Pascal Dagnan svarat att Perpicau är en stad i Midi [södra Frankrike] där man hittat en berömd antik byst; Brunet gick således rakt till père Picau, frågade efter hans byst och blev utskälld; det franska pratet är roligare än det finska.
Paris d. 5 Januari 1877. fortsatt d. 7de 5 januari 1877
Edelfelt har äntligen sett "L'ami Fritz", den omtalade pjäsen av Erkmann-Chatrian på français; det är en byhistoria utan tecken till intrig eller krångel, vilket är skönt efter Edmond Abouts, Alexandre Dumas och Octave Feuillets pjäser; det förekommer folkvisor och folkdräkter från Elsass, men inga anspelningar på Elsass nuvarande situation; skådespelarna är makalösa; Edmond Got spelar en gammal judisk by-rabbin, Frédéric Fèvre är den rike bonden Fritz, Benoît Coquelin skattfogden och Suzanne Reichemberg Suzel; Edelfelt tror han skriver om denna pjäs och om Paul och Virginie till Helsingfors Dagblad.
torsdag d. febr. 77. 1 mars 1877
Edelfelt har varit på theatre français, där han sett Sarah Bernhardt, Broizat och Suzette Reuhemberg; han har också ännu ett starkt intryck av Jules Bastien-Lepages porträtt som han såg på eftermiddagen; "Ça m'a tué" [det tog död på mig] som det heter på parisjargong.
Paris d. 22 om aftonen 85 1 januari 1885
Om representationen hos Petit: Gallifet, Munkaczy, Madame Adam och 500 andra applåderade när Sarah Bernhadt "sjåpade sig", Coquelin hade en "idiotisk" roll, Baretta som var "ingénie" och Reichemberg som läste en saga.