Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

svensk medeltidsforskare, arkeolog, riksantikvarie

Paris d. 5 Februari 1877. 5 februari 1877
Edelfelt vet inte hur han skall få sin tavla färdig i tid; pojken sitter inte stilla, och det märks lätt vad som är gjort "de chic" [ur minnet/på fri hand]; speciellt de nakna armarna vill inte bli till något; bokhandlare Knut Nilsson har lånat ut Sveriges historia av Hans Hildebrand och Rudolf Tengberg m.fl.: Hildebrands "Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid" har gjort det ännu klarare för Edelfelt att ingen egentlig gotik har existerat i Sverige och att den så kallade fornnordiska stilen är byzantinsk och den stilen förekommer mera ursprunglig och bättre hos ryssarna; det är fattigt med konst och minnesmärken i Norden; Edelfelt har köpt några siden och sammetslappar vid le Temple; huvudet lämnar han tills vidare och följer Filadelfo Simis råd att först göra allt annat färdigt.
Stockholm lördag kl 4 e.m 1 januari 1891
I går afton hade Wieselgren sagt till en tiotal herrar att sammanträffa på hôtel Phoenix för att höra en ung Scholander (son till arkitekten) sjunga Bellman. Sedan jag ätit middag med Saltzman gick jag dit upp, och träffade der W. Runeberg, Wieselgren, Nordenskiöld, H Hildebrand, Reinhold Willebrand, Börjeson en dr Stolpe, dr Nyström (icke Anton) mfl –
Stockholm tisdag 28 okt 91 28 oktober 1891
Osäker koppling Jag har dessutom konstaterat att jag lider af mask – och har varit hos en berömd läkare, professor Medin, som ordinerat mig en kur) – men att genomgå den persen nu, midt i brådskan, det blir väl omöjligt, och fastän jag ej mår bra, tror jag ändå att jag skjuter upp det till min hemkomst. I morgon är det nämligen stor fest för mig. Jag kunde aldrig tro att det skulle blifva något så storartadt då prof Montelius kom och bjöd mig på enkel middag om onsdag på Hôtel Continental. Nu ha de emellertid skramlat ihop mycket folk. Montelius, Hildebrand hela Nationalmusum, Cederström, Nyblom med fru och dotter, Bjorck, Millets, Snoilsky m.fl. hvad det blir förskräckligt att hålla tal. Jag har redan börjat skrifva det. Jag kunde ej riskera att ta maskkur dagen innan denna historia, – kan Mamma förstå.
Paris 10 april (måndag) 93. 10 april 1893
Osäker koppling Antells död och formaliteterna vid densamma ha tagit all den tid jag haft öfriga (jag målar alla förmiddagar). Lyckligtvis kom Hildebrand i går och Kurtén kommer den 20. Jag hade beställt kista och ryske konsuln skulle ha varit mycket ond deröfver när jag trodde mig handla väl och klokt, och som ingen annan var tillhande så gjorde jag det. Ett evigt språng hos poliskommissarier, juge de paix, på mairiet. En massa konstalationer, vittnen – usch sådana omständigheter. För att få ta en dödsmask af honom fick jag gå upp ändå till polisprefekten (det gick jag med Mittag Leffler) som genast gaf oss rättigheten. – I går var la levee de corps. flere franska läkare, Due, Wahlberg, Hildebrand – men inga andra landsman än Ville Vallgren och jag. Nog tycker jag de hade kunnat besvära sig dit ändå. Mittag Leffler tror att A. testamenterat en miljon till unversitetet och konstförenigen – men myntsamlingen till Sverige. Det var hjertslitande att se hans trogne betjent, François, som gret förfärligt och nödvändigt ville följa med kistan till Wasa, det han också lär få göra, sade Hildebrand.
Paris 20 april 93 20 april 1893
Kurtén och Lindelöf har jag träffat. Underligt med Antell att han ej skrifvit sitt testamente så som han lofvat. Han ändrade det också alltjemnt, och det är en ren tur att det nu råkade vara till Finlands förmån. Jag mins så väl att han engång anförtrodde mig att allt skulle gå till "Institut de france" och att jag skulle måla ett mounumental porträtt af gubben Rosenberg för att uppställas der under Mazarins kupol! Och filadelfia och Stockholm *). *) ingenting skriftligt för betjenten hans sista ord på dödsbädden lära ej gälla, sade Kurtén. Emellertid är Hildebrand rasande. Antell hade uttryckligen lofvat att svenska myntkabinettet skulle få de exemplar som ej funnos der förut, hvarför de aldrig vid auktioner täflat med Antell. Emellertid existerar ingen sådan clausul i testamentet. Jag tycker hvad det skall svida i Snoilskys hjerta – Stommen till As samling är nämligen Snoilskys samling som han sålde för att återbela till den första frun hennes förmögenhet. – De som sågo Snoilsky då säga att han hellre skulle på sålt ett skålpund af sitt eget kött –