Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

polsk konstnär

Källor

Paris d. 5 Februari 1877. 5 februari 1877
En kamrat i ateljén, polacken Jan von Rosen har frågat Edelfelt om han vill vara med på en artistbal under karnevalen; herrarna skulle vara gens de lettres [författare], målare och skulptörer, medan "fruntimren" mest skulle vara aktriser; på listan figurerade Sarah Bernardt, Jeanne Samary, Anna Judic, Louise Theo, Jeanne Granier och Blance Baretta; herrarna skulle betala 10 francs i inträde, men med kostymen skulle det bli dyrt och Edelfelt tänker inte mera på saken.
Torsdag d. 11 april 78. 11 april 1878
Edelfelt tror han gjorde rätt i att skicka tavlan till Salongen; många tror att det är få som hittar till de utländska konstavdelningen på världsexpositionen; många går naturligtvis till franska och belgiska avdelningen, samt till den stora samlingen med alla Marià Fortunys arbeten och den tyska expositionen [utställningen]; endast de som har ett speciellt intresse för de små länderna förirrar sig till Danmark, Sverige och Ryssland; då Edelfelt förde sin tavla till Salongen träffade han en polsk målare, Jan Rosen som sade att han och Edelfelt var de enda ryska undersåtar i Paris som ställer ut på världsexpositionen; alla de andra, Alexej Harlamoff, Józef Chelmonsky, Ilja Rjepin och Alexander Beggroff är så sura på det dumma krånglet i början av vintern att de skickat det bästa de har till Salongen.
20 Juni 99. 20 juni 1899
Jag börjar bli resfärdig – men tror att Jag måste stanna öfver midsommardagarna här för att ha åtminstone några teckningar till Fänr. Stål att slå S. et Cie i halsen då jag kommer. En polack, v. Rosen har gifvit mig ypperliga dokument för Kulneff och jag vore galen om jag ej begagnade dem.
Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24 januari 1901
Jag söker ännu efter orsakerna till min 9 dagars tystlåtenhet, som nu djupt grämer mig, och kommer fortfarande till resultatet att det var den Ehrnroothska aqvarellen, som kostade mig en oerhörd möda. Det är ju en af de mest komplicerade scenerna i Fänr. Ståls Sägner, denna marknadshistoria. Jag mins att jag den näst sista morgonen for af som en galning till flere vagnfabrikanter i Paris för att få tag i en gammal vagn, öppen emedan det heter vårdslöst mot suffletten stödd, sedan till alla möjliga antiqvitetshandlare för att få tag i en gravyr af ett dylikt åkdon och sist, då jag ej lyckats och dagen hunnit halft förgå, till den polske målaren Rosen, der jag då ändtligen fick några dokument. Der fick jag dessutom se en rysk generalshatt från Nikolai Is tid och fick då lof att i hast ändra den jag hade satt på höga herrens hufvud. Jag ville nämligen ej komma med origtigheter inför Robbans örnblick.