Beskrivning

syskonson till Madame Jacquinot

Källor

Inga källor
Paris, thorsdag d. 23 nov. 1876. 23 november 1876
Philip Forstén har till Gunnar Berndtson och Edelfelt framfört en inbjudan till ett "sällskapsspektakel" hos Madame Jacquinot; Mademoiselle Marguerite Jacquinot skall spela mot en kusin Monsieur Henri [Perrot]; Edelfelt vet inte om han skall gå dit redan på lördag, på hennes vanliga mottagningstid.
Paris, söndag d. Nov 1876. 3 december 1876
Föregående kväll var Edelfelt på dramatisk soaré hos Madame Jacquinot; en enaktskomedi spelades med Mesdemoiselles Marguerite Jacquinot och Davançonne, samt Messieurs H. Perrauld och Bachimont; Marguerite Jacquinot imiterade Madame Broizat vid theatre Français, och gjorde det bra.
Paris d. 3 Januari 1877. 3 januari 1877
Edelfelt var på nyårsaftonen hos Madame Jacquinot; Philip Forstén och Mademoiselle Marguerite Jacquinot livade upp stämningen; där var Monsieur Alexandre Parodi, författaren till "Rome vaincue" som spelas på Théâtre français; fröken Krogius lade till allas förargelse beslag på Parodi; Edelfelt fick tala med honom lite; som Alexandra Edelfelt kanske läst i Helsingfors Dagblad är Parodi italienare och han har endast fyra år varit i Frankrike och skriver redan fransk vers; han liknar baron Axel Mellin; han var intresserad av Finland, kände till Johan Ludvig Runeberg och ville ha en översättning av Kungarna från Salamis; Parodi har läst Kalevala och kunde 10 gånger mer finsk mytologi än Edelfelt; Mademoiselles Marguerite och Lilli Jacquinot, två unga Mademoiseller Perrot, deras bror Henry Perrot, Pauline Ahlberg, Carl Gustaf Sterky och Edelfelt var ungdomarna i sällskapet och de roade sig bland annat med bouts-rimés, en rimningslek.
Paris fredag d. 23 febr. 1877 23 februari 1877
Samma kväll är Edelfelt bjuden till Madame Jacquinot på tableaux vivants, som han själv varit med och arrangerat; den första charaden utspelar ett sjukbesök av en förnäm dam, den andra en zigenerska som spår åt två unga damer, hela ordet (bonheur [lycka]) är en scen från Alphonse de Lamartines Graziella; mademoiselle Marguerite spelar Graziella; i tablåerna spelar Mademoiselle D'avançonne Cornelia, gracchernas mor, lilla Robert Jacquinot och unge Peras graccherna, samt fröken Krogius romaninnan som visar sina smycken; sist framförs le roi d'Yvetot med alla i fantastiska medeltids-normandiska dräkter, med Henri Perrot som kung d'Yvetot.
Paris Onsdag d 29 febr 77. 28 februari 1877
I lördags gick den stora representationen [föreställningen] av stapeln hos Madame Jacquinot; eftersom Edelfelt var arrangör såg han tablåerna från sidan i kulissen; tablåerna var inte mästerverk men applåderades mycket av publiken; då "Graziella" skulle förevisas stack Madame Jacquinot Alphonse de Lamartines bok i Edelfelts hand och bad honom trots hans protester att läsa en sida av dikten; Mademoiselle Marguerite Jacquinot och Pauline Ahlberg hade satt ihop en tablå om kriget som flyr och republiken som räcker freden handen, med frygiska mössor, trikolorer, kronor och eklövskransar; Monsieur Ragio brände sina fingrar med den bengaliska elden och hanterade det som en Mucius Scævola; Henri Perrot gav tecken att fälla ner ridån och Monsieur Bachimont "trummade på pianot"; Cornelia, gracchernas moder, var riktigt bra; lilla Péraz, som Edelfelt klätt i en liten tunika och sandaler var ypperlig med ett bra uttryck; Mademoiselle Davançonne var mycket inne i sin roll; Edelfelt och Julian Alden Weir var på hemvägen överens om att de hade haft roligt under kvällen.
Paris d. 16 Juni 77 16 juni 1877
Det åskade samma dag som danssoarén hos Monsieur Thierion d’Avançon gick av stapeln, vilket gav välbehövlig svalka; på grund av vädringen under kvällen ådrog sig Edelfelt lite hosta och snuva; soaréen inleddes med ett sällskapsspektakel, enaktspjäsen "Midi à quatorze heures"; de som spelade var Mademoiselles d'Avançon och Carpentier, Messieurs Bachimont, Henry Perrot, de Quesne och Beraud; Beraud spelade dåligt men lär intressera sig för Mademoiselle d'Avançon; Mademoiselle d'Avançon försöker imitera än den ena, än den andra vid theatre français och lyckas rätt bra.
Madame d'Avançon presenterade Edelfelt för den ena "charmante personne" [charmanta personen (kvinnlig)] efter den andra; Edelfelt kände sig tuvngen att dansa med dem; balkonversationen kom honom att tänka på Pierre Petit Gerard, som förutspått att samtalet skulle begränsa sig till vädret och den senaste tidens tryckande hetta; Edelfelt dansade kadriljer, polkor och valser med Mademoiselles Béraud, d'Avançon, Marguerite och Lilli Jacquinot, samt Henri Perrots systrar.