Beskrivning

Madame, g.m. Alfred Koechlin, ordförande för "Les Femmes de France"

Fredag d. 6 April 1877. 6 april 1877
Efter dinern [middagen] förgegående dag skaffade sig Edelfelt ett par fina handskar, lånade chapeau claque av Rafael Hertzberg och lät bränna sig i håret; han tog omnibussen till Pont de l'Alma som låg längre bort från Triumfbågen än han trodde; han fick således gå en god bit i sina trånga balskor till Avenue de la reine Hortenze där Alfred Koechlins hôtel var grannt upplyst; Madame Emma Koechlin hade ett distingerat utseende och satt i antichambren; hon är så van världsmänniska att hon genast kom i håg Edelfelt fastän hon aldrig träffat honom; hon talade, i en ofta avbruten konversation, om Gustaf Philip Armfelt; Monsieur Koechlin frågade genast om Edelfelts tavla, och gratulerade honom för att den blivit antagen; Edelfelt räknade gästerna till cirka 200.
Hôtelet är makalöst fint (tro inte att det är ett värdshus, här säger man ju hôtel de la reine Isabella, hôtel de Stuart – Alexandra Edelfelt kanske mera tycker om ordet palats); från trappan kommer man in i en antichambre i venetiansk renässansstil; därefter följer ett kabinett som kunde kallas galleri, där man hittar Léon Bonnats porträtt av Madame Emma Koechlin, tavlor av Gustave Jundt, Jean-Joseph Benjamin Constant, Charles-François Daubigny, Camille Corot, Alexandre-Gabriel Decamps, Alberto Pasini; salongen där det dansades är ljusblå med guld i Louis XVI-stil; i matsalen, där buffetten serverades, fanns en kamin som överst hade Koechlins och Schwartz (fruns) vapen; på kaminlisten stod: Fumus patriæ alieno igne lucentior est (Fosterlandets härd strålar klarare än den främmande elden), vilket syftade på att familjen övergett Elsass sedan det blev tyskt; väggarna var beklädda med blommor; från matsalen kom man in i ett orientaliskt galleri med kinesiska gudabilder.
Far och son Koechlin talade då och då med Edelfelt, som i övrigt mest spankulerade och tittade in till buffetten där han åt glass, drack choklad och åt en sandwich; halv två begav han sig hem; det var roligt att se en fin bal; Monsieur Alfred och Madame Emma Koechlin var artigheten själv; han blev inte presenterad för fröken Florence Koechlin, fastän han såg henne på dansgolvet.
Paris d. 14 dec 86 14 december 1886
Madame Weissgerber de Stragéwicz är bildad; hon är god vän med madame Koechlin; Edelfelt ska kanske måla ett porträtt av Madame Weissgerber de Stragéwicz också.
Fredag d. 14 Jan 1887 14 januari 1887
Efter operan gick Edelfelt på stor bal arrangerad av Les Femmes de France [Frankrikes kvinnor], där Madame Koechlin är president, Madame Montand, Chambures syster, är sekreterare; Madame Koechlin hade skickat Edelfelt en biljett.
Paris d. 18 januari 87 18 januari 1887
I lördags deltog Edelfelt i "bal des Femmes de France" tillsammans med Chambure; han hälsade på Madame Koechlin som gick arm i arm med krigsministern Boulanger.
Paris fredag d. 11 mars 87 11 mars 1887
På söndagen var Edelfelt på middag hos Madame Weissgerber, som är mor till Alexandre Weissgerber vars porträtt Edelfelt målar; gäster var fru Koechlin med söner, en ambassadsekreterare, Madame Weissgerbers unga kusin Mademoiselle Elisabeth Grosjean med far; Mademoiselle Elisabeth spelade piano, Jean-Leonard Koechlin spelade violin.
Paris d. 27 mars 1887. 27 mars 1887
Madame Koechlin har gjort visit igår; hon tycker att porträttet av Mademoiselle Grosjean är bättre än porträttet av grevinnan Lewenhaupt; Edelfelt tycker lika.
Paris torsdag, en vecka efter bröllopet och vår första dag i Paris 1 januari 1888
Marguerite har tjänat hos skådespelerskan Jane Elssler [Essler] som Koechlin lämnade sin familj för; Europa är litet, åtminstone för människor som Edelfelt som reser och flackar omkring och känner alla; Ellan har fått höra detaljer om Jane Elssler, hennes nedrighet och girighet.