Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

konstnär, dotter till Alfred och Emma Koechlin-Schwartz, g.m. Charles Mezzara

Fredag d. 6 April 1877. 6 april 1877
Far och son Koechlin talade då och då med Edelfelt, som i övrigt mest spankulerade och tittade in till buffetten där han åt glass, drack choklad och åt en sandwich; halv två begav han sig hem; det var roligt att se en fin bal; Monsieur Alfred och Madame Emma Koechlin var artigheten själv; han blev inte presenterad för fröken Florence Koechlin, fastän han såg henne på dansgolvet.
Paris d. 20 maj 1878 20 maj 1878
Edelfelt var med Gustaf Philip Armfelt på frukost hos Koechlins, där var också gamla fru Koechlin, professorn vid Arts et Métiers Treilhat med son som är ingenjör, deputerad från Vesoul Monsieur Alphonse Noirot, tre av unge Raymond Koechlins kamrater; Edelfelt satt mellan Monsieur Noirot och fröken Florence Koechlin, som han lett till bordet.
Fröken Florence Koechlin har fått en teckning antagen till Salongen; konst var således det givna konversationsämnet.
Mademoiselle Florence Koechlin är söt och lång som far och mor; med tanke på hur mycket hon fått lov att vara med är det egendomligt att hon inte blivit mera kokett och bortkrånglad; hon, Edelfelt och Monsieur Alphonse Noirot kom in på långa resonemang om allt från Japan (den japanska avdelningen på världsutställningen är obeskrivligt vacker) till Voltaire.
Gustaf Philip Armfelt såg försagd ut och hade hett under frukosten; han säger alltid att Florence Koechlin vore ett tänkbart parti åt Edelfelt; hennes far har tre villkor på hennes blivande man och Gustaf Philip tycker Edelfelt uppfyller dem: han skall vara 1. protestant, 2. republikan 3. "pas un sot" [inte ett dumhuvud].
Paris d 25 maj 1878 25 maj 1878
Edelfelts tavla såg lite grådaskig ut och storleken är illa vald för Salongen; han ångrar att han inte gjorde figuerna i naturlig storlek; svenskarnas komplimanger var ganska klena och officiella; kamraterna, Monsieur Augustin Moreau, Émile Vernier, Thierion d’Avançon, samt Alfred Koechlin med fru och dotter såg däremot ut att mena vad de sade; huvudanmärkningarna riktas mot hertigens ställning, han står för nära kistan.
Paris d 4 Juni 1878. 4 juni 1878
Sedan senast har Edelfelt än en gång varit på frukost hos Koechlins; även denna gång satt han bredvid Florence Koechlin; han känner sig dragen till Madame Emma Koechlin, som har något fint och värdigt i sitt väsen och är betydligt överlägsen sin man; de är enkla att vara med och man känner sig snabbt hemmastadd.
Paris midsommardagen 1878. 24 juni 1878
Samma dag som den stora militärrevyn var Edelfelt, Gunnar Berndtson och Gustaf Philip Armfelt bjudna på middag hos Koechlins: Léon Bonnat hade fått förhinder, men där var också Jean-Jacques Henner, Jean Benner, Joseph Mezzara, Louis-Frédéric Schützenberger, en doktor Tourant och en Madame Cazeau; Edelfelt fick även denna gång sitta bredvid Mademoiselle Florence Koechlin.
Av Gustaf Philip Armfelt har Edelfelt hört att Florence Koechlin är förälskad i en ung skulptör, vars far har gjort en förfalskning eller ett motsvarande fult sträck, vilket lett till att de unga två inte kan få varandra; häromdagen såg hon honom på Salongen och var nära att få "dåndimpen"; Edelfelt tycker att Madame Emma Koechlin är den trevligaste av dem alla; hennes yttre anslår, men det finns också en "disitinction" och finess i hennes sätt och väsen, vilken hennes make saknar.
Paris d. 27 maj 79. 27 maj 1879
Mademoiselle Florence Koechlin är inte vacker, men söt; hon försvarade den franska konsten mot professor Jenkins ofta berättigade attacker.
Mademoiselle Florence Koechlin håller för närvarande på med skulptur, men har inte övergett teckningen, och är alldeles passionerad för de sköna konsterna; Koechlins komplimenterade Edelfelts flit och tyckte han kommit med mycket under året; kanske hade det varit bättre att producera färre, men bättre, saker.
d. 14 Jan. 1880 14 januari 1880
Alfred Koechlin är mycket förekommande, likaså frun och fröken; de diskuterar ofta porträttet, som blir stort, det vill säga med båda händerna; Edelfelt försökte göra det nere i det orientaliska galleriet, men fonden blev för brokig och skrikande.
Mademoiselle Florence Koechlin förlovades föregående dag med en ung målare Mezzara, son till hennes lärare i skulptur.
Paris d. 18 Januari 1880 18 januari 1880
Edelfelt hade till en början ett bråk [besvär] med ställningen; de rådfrågade fru Emma Koechlin, Mademoiselle Florence och sonen, som bland 10 skisser valde en där Alfred Koechlin sitter i sin arbetsstol med morgontidningen i handen.
Mademoiselle Florence Koechlin sitter ofta och håller fadern sällskap; hon talar om konst, sin fästman och det förestående giftermålet; hon är mycket hygglig, men Edelfelt skulle inte kunna bli kär i henne; han har inte sett hennes "utkorade" ännu; de vill hyra kvarter och ateljé på Edelfelts sida om Seinen, men inte i Montparnasse, utan vid boulevard St. Germaine eller vid trakten av Invaliderna.
Edelfelt tänkte att Alfred Koechlin ville sova ut i dag och kom först till klockan 10; Kochelin var inte nöjd eftersom han med flit inte lagt sig sedan han kommit hem klockan 7 på morgonen; i allmänhet sitter Koechlin bra, han läser tidningar eller har sällskap av sin fru eller dotter.
Paris, lördag d. 24 Jan. 1880 24 januari 1880
För att få rätt färgstyrka har Edelfelt ett par porträtt av Jean-Jaques Henner bredvid då han målar; Fru Koechlin och Mademoiselle Hortense [Florence?] är där varje dag; de tror att porträttet blir en riktig succé på Salongen; Alfred Koechlin muttrar ibland över att hans korrespondens och små göromål som han vanlgitvis gjorde undan på morgonen nu kommit i oordning; Edelfelt har lovat honom ledigt några dagar nästa vecka.
Edelfelt är mycket upptagen med Alfred Koechlins porträtt; porträttet går framåt och familjen är nöjd, beträffande likheten har Koechlin ett huvud som inte är svårt att träffa; på söndag får han en längre seans, det är olidligt med 2 timmars sittningarna.
Paris d. 26 Januari 1880 26 januari 1880
Alfred Koechlins porträtt inkräktar fortfarande på allt Edelfelt gör; Koechlin har meddelat att han om 14 dagar tänker vända Paris ryggen för att komma till ett varmare klimat; de två saker som kunde fördröja hans avresa är Mademoiselle Florences bröllop och porträttet; Edelfelt måste göra porträttet färdigt under denna tid eller vänta i två månader, men då hinner det inte med till Salongen; ansiktet är nästan färdigt, resten borde gå att få färdigt på två veckor, men det är förargligt att måla på kommando; Koechlin och familjen är mycket nöjd med arbetet; Edelfelts största bekymmer är att få den nödvändiga effekten i tavlan; Florence och hennes fästman säger granna saker om hans skicklighet och snabbhet; ingen verkligt kompetent person har ännu sett porträttet.
Paris d. 15 febr. 1880 15 februari 1880
På onsdag är det bröllop med lunch, Edelfelt är bjuden.
Alfred Koechlin jämför den blivande mågen och Edelfelt, till Edelfelts fördel (naturligtvis inte då fästmön hör på); Koechlin önskar att mågen hade Edelfelts styrka, och sade att Edelfelt inte längre har något att oroa sig för; Edelfelt har ännu inte sett den utkorade men bedömer utifrån dennes måleri att han är en sävlig natur.
Paris d 20 febr. 1880 fortsatt d. 24 do 20 februari 1880
Fröken Florence Koechlin är nu gift och har rest med sin man till Belgien och Holland; Edelfelt var inte i mairiet [rådhuset]; i kyrkan vigde Bercier dem, båda är protestanter; omkring 300 personer kom till Koechlins bjudning på Avenue Hoche 60; där var många söta flickor, då skönhet förenas med parisisk chic blir det överdådigt behagligt; en elsassik fröken Eschenhauer var vacker som en dag, men såg dum ut då hon skrattade; Edelfelt blev förälskad i en liten smärt flicka som han såg i kyrkan, men han fick inte reda på hennes namn; Madame Emma Koechlin bar en mörkviolett sammetsklänning och silver och diamanter i håret; Mademoiselle Florence hade fleur d'oranger och myrten i håret.
Paris d. 4 mars 1880. 4 mars 1880
Edelfelt har skvallervägen hört att föräldrarna varit emot Florence Koechlins giftermål; det är troligt att unge Charles Mezzara inte har någon briljant konstnärsframtid för sig; hans far, Florence lärare, lyckades ställa det så att hon först blev hans bundsförvant för att slutligen bli hans svärdotter; partiet har ansetts ojämlikt ur alla perspektiv; onda tungor säger att det är Florence som har förståndet; Edelfelt vet inte om de återvänt från bröllopsresan; han skall följande dag gå på visit till Koechlins.
Edelfelt skäms över sitt osammanhängande brev; unga Charles Mezzara med fru är ännu i Belgien och Holland; Edelfelt ska ta en tramway till Alfred Koechlin; Edelfelt har efteråt fått veta att den vackraste på Florence Koechlins bröllop var en Madame Dussot.
Paris d. 21 April 1880 21 april 1880
Det unga paret har ännu inte funnit någon ateljé och bor i Florence Koechlins flickrum; Edelfelt tycker det vore förargligt om han var i makens ställe; denne ser enfaldig ut men är vacker; det tycks inte vara någon särdeles ruff i honom.
Paris d. 1 Maj 1880. 1 maj 1880
Edelfelt märkte att han har många dambekanta; han lotsade Misserna Austin, Madame och Mademoiselle Chevalier och Madame Florence Mezzara.
Charles Mezzaras tavla måste vara placerad högt upp, eftersom familjen Koechlin inte hade hittat den ännu klockan 12.
Paris d. 26 26 maj 1880
I söndags var Edelfelt på middag hos Koechlin; där var släktingar och tjänstemän från mairiet [rådshuset]; Madame Florence är inte vackrare än förr; hennes man är en skral målare; på Salongen har Edelfelt sett hans Daphnis och Cholë.