Beskrivning

svensk officer, överste

Källor

Paris måndag d 9 April 1877 9 april 1877
Unga Charles Tottie är 14 dagar i staden, efter att ha tillbringat några månader i Tours för att lära sig franska; som Alexandra Edelfelt vet tänker han fortsätta i Marieberg för att bli geniofficer, till vilket han behöver fullkomlig kännedom i franska språket; han påminner om Gustaf Leuhusen; han verkar ha haft roligt i Tours, varit bjuden av generaler och överstar; det är mycket lättare att göra bekantskaper i provinsen än i Paris.
Paris d. 15 April 77. 15 april 1877
Föregående kväll spenderades hos Madame Jacquinot; unge Charles Tottie föreslog sällskapslekar; Runebergs kände inte till dem; Tottie har passion för pantlekar, vilket ledde till att de höll på till kl. 12 och löste ut panten; Julian Alden Weir som också var där tyckte det var "embêtant" [förargligt], det tyckte Edelfelt också.
Paris d. 22 April 1877 22 april 1877
Föregående dag var Edelfelt hos Madame Jacquinot; Charles Tottie har rest, efter att ha tillbringat nästan hela tiden på pensionen utan att ha sett Paris; Tottie är mycket snäll och väluppfostrad men i övrigt så uteslutande militär som möjligt; det är underligt att man i det beskedliga, fredliga Sverige träffar så många durkdrivna soldater, som älskar krigaryrket som yrke.
d. 29 april 77. 29 april 1877
Unga Charles Tottie har skrivit till Pauline Ahlberg och förklarat att de tre veckorna hos Madame Jacquinot var de roligaste i hans liv; hans solighetstillstånd förklaras med att han måste ha varit förtjust i fröken Robertson; Pauline och de andra damerna kan inte förstå att han skulle ha så "dålig smak"; Edelfelt anser att fröken Robertson är kokett och affekterad, men ser bra ut, vilket förklarar att hon kunde "taper à l'oeuil d'un jeune homme" [falla en ung man i smaken]; hon är tråkig att prata med eftersom hon ägnar sig åt en genre som är ganska vanlig i Norden - att tala allvar och utbyta åsikter; Edelfelt anser att man inte lär sig ett dugg av att resonera om kärlek och vänskap, livets allvar är för gott och heligt att dras fram i en konversation som ändå bara är en maskerad kurtis;