Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

konstnär

Paris. d 21 Okt 77. 21 oktober 1877
Edelfelt träffade Otto Wallenius och en herr Uotila, som tänker söka in till École des Beaux Arts; Wallenius var tillgjord som alltid och sa att Edelfelt blivit så fet att han inte såg lika intressant ut som tidigare; Wallenius har piano och spelar mycket bra.
Allhelgonadag 77 1 november 1877
Student Aukusti Uotila befinner sig i staden för att bli målare; hos honom ser man hur nyttig en god studentexamen är; han har lätt att fatta, lär sig franska rätt bra, känner historien och tänker över allt som han ser.
Paris d. 8 nov. 77 8 november 1877
Edelfelt lär lida av en pleurésie [lungsäcksinflammation], men det är inte farligt, säger doktorn och alla kamrater; han är aldrig ensam; Bolweyn sov med honom fösta natten, Otto Wallenius de två följande; Ernst Nordström, Wille Wallgren och Aukusti Uotila har erbjudit sig att hålla sällskap.
Paris d. 14 november 1877 14 november 1877
Edelfelts landsmän har varit mycket vänliga; senaste natt låg Aukusti Uotila över, denna natt är det Wille Wallgren; Ernst Nordström och Otto Wallenius har försummat sitt arbete för hans skull.
Paris d. 19 november 77 19 november 1877
Edelfelt ligger och läser dagen igenom; av stallbröderna som håller honom sällskap föredrar han Wille Wallgren och Aukusti Uotila; de är stillsamma och sysselsätter sig själva.
Det som är naturligt men beklagligt hos alla dessa ungdomar (med undantag för Ernst Nordström) är att deras konstförstånd ligger på så låg nivå; men det kommer med tiden; hur tacksam Edelfelt än är mot sina vänner, kan han inte vara blind för deras fel.
d 5. Dec 77 5 december 1877
Sedan skall Edelfelt gå med Aukusti Uotila till Jean-Léon Gérôme; han skall passa på att visa Gérôme de senaste skisserna.
Edelfelt måste gå och hälsar "à bientôt" [vi hörs snart på nytt]; Aukusti Uotila skall ordnas in till Ecole des Beaux Arts; han sänder kyssar till småsystrarna.
Paris, torsdag d. 6 Dec. 1877 6 december 1877
Klockan två var Edelfelt uppe hos Jean-Léon Gérôme med Aukusti Uotila; Gérôme hade redan fyllt kvoten för utlänningar, men var hygglig och lovade att mot reglementet försöka ordna en plats; Edelfelt får gå med Uotila till Ecole des Beaux Arts för att få honom inskriven som extra elev; om det inte lyckas får de gå till Henri Lehmann eller Léon Bonnat.
Aukusti Uotila är en fullkomlig nybörjare; han har aldrig tecknat det minsta antik, förutom lite i konstföreningens antikskola och bara målat några kopior av Hjalmar Munsterhjelm; Edelfelt förvånar sig över att han beger sig utomlands så tidigt.
Föregående dag gick Edelfelt till École des Beaux Arts för att träffa Ferdinand Gueldry, men fick bara tag i "hans andra jag" Gustave Bourgain; Bourgain bjöd Edelfelt hem på frukost; Edelfelt hade rendez-vous [träff] med Aukusti Uotila först klockan två så han följde med; Madame Bourgain gjorde skild, hälsosam mat till Edelfelt, filé med ägg, vidare skulle han värma fötterna och sätta sig nära kaminen.
Paris d. 14 dec. 77 14 december 1877
Edelfelt gick till Otto Wallenius och bad honom spela lite; Edelfelt lät sig övertalas att sjunga och blev livad; Alexandra Edelfelt vet hur förargligt det är att "bli varm" i ett sällskap som inte förstår en, man tycker sig ha begått en dumhet och ångrar att man strött pärlor för svin; tvärt emot sina principer slog Edelfelt in på det vådliga ämnet fennomani med Wallenius och Aukusti Uotila; Edelfelt gick åt fennomanerna och framstod som den rödaste svekoman; då han dagligen i små portioner fått ta emot finsk opera och suomalainen seura ansåg han sig få ge tillbaka; Edelfelt känner sådan sorg över fennomanin, den för honom allt längre bort från sina landsmän och från det Finland han lärt sig att älska.
Paris, andradag jul 1877 26 december 1877
Aukusti Uotila med sin finska bakgrund, fennomanska uppfostran och brutna finska var inte så hemmastadd som de andra; kanske kommer det en dag då svenskar och finnar möts som främlingar, fennomanerna strävar efter detta.
Paris d. 13 Febr. 13 februari 1878
Fastän Edelfelt bor långt borta kan han vara överhopad av besökare, som alla verkar komma på en gång; föregående dag besökte honom oberoende av varandra Christian Meyer Ross, Axel Borg, Georg Pauli, Pierre Petit Gerard, Gustave Bourgain, Hellen, Ville Vallgren, Ernst Nordström, Otto Wallenius, Aukusti Uotila, Gunnar Berndtson, Chabod och 3 modeller.
Paris d. 22 febr -78 22 februari 1878
Edelfelt hade ett förargligt äventyr föregående kväll då han kom från middagen hos Lennart Reuterskiöld; conciergen [portvakten] hade redan lagt sig och vaknade inte då Edelfelt ringde på tills klocksträngen brast; Edelfelt gick till Rue Bonaparte 24 och bultade på Robert Stigells och Aukusti Uotilas dörrar, men de hade inte kommit hem ännu; Edelfelt gick till Gunnar Berndtson; Alexandra Edelfelt kan tänka sig hur långsam uppfattningsförmåga Berndtson har då han blivit uppväckt ur sin sömn; han erbjöd Edelfelt soffan i sin ateljé, där det var kallt och Edelfelt förbannade conciergerna i Paris; klockan 4 på natten gick Edelfelt ned till Otto Wallenius och fick sova i hans säng; då Edelfelt återvände hem till sig på morgonen skällde han okristligt på conciergen, Demostenes skulle inte ha kunnat hålla ett mera gripande andragande; Pierre Petit Gerard kom ned och deltog i hans olyckor och Edelfelt var för ett ögonblick föremål för uppmärksamheten på gården 81 Boulevard Montparnasse.
Annandag påsk 1878 22 april 1878
Två gånger under vintern har Edelfelt skurit sig med Aukusti Uotila och Otto Wallenius i språkfrågan; då Eliel Aspelin talar med förakt om Helsingfors Dagblad, nylänningar eller dylikt inskränker sig Edelfelt till ett leende åtföljt av ett "hå hå, Heikki".
Paris d. 1 februari 1879. 1 februari 1879
Edelfelt tycker man borde fira Johan Ludvig Runebergs födelsedag den 5 februari och har förslagit att alla finnar bidrar till en stor bukett åt fru Lina Runeberg och sedan på kvällen går upp till Runebergs; ett album kommer inte på fråga, Otto Wallenius, Aukusti Uotila och Wille Wallgren är inte kapabla att rita något dugligt och Gunnar Berndtson och Edelfelt har mycket att göra.
Paris d 6 febr. 1879. 6 februari 1879
Gunnar Berndtson och Edelfelt hämtade den bukett de tillsammans med Schulténerna, Gustaf Sucksdorff, Otto Wallenius och Aukusti Uotila hade beställt åt fru Lina Runeberg; buketten var större än de som ges åt "scenens prydnader" i Helsingfors och bestod av terosor, violetter, vita sirener med röda kamelior; på ett ljusblått sidenband stod det "d. 5te febr. 1879 – till Fru Lina Runeberg af några finnar i Quartier latin"; Berndtson och Edelfelt tog vagn medan de andra kom med omnibus; Runebergs blev överraskade av uppvaktningen, men tycktes nöjda över hyllningen till Johan Ludvig Runebergs minne.
Annandag påsk 79. 14 april 1879
Wille Wallgren har anlag; han har gjort en relief av Aukusti Uotila som han har skickat till Salongen och som är riktigt bra; bra är också det "negerhufvud" som han skall expediera till Finland; han tänker hyra ateljé med en fransman, en kamrat från Ecole des Beaux Arts; när Wallgren får lite mera förstånd blir han troligen inte så tokig som skulptör; hans praktiska sinne kommer att se till att han alltid har en hederlig sysselsättning, någon lätting eller Wetterhoff blir han inte.
Måndag d. 7 Februari 81 7 februari 1881
Nu några ord om den Runebergska middagen. I allo lyckad, utom att den blef dubbelt dyrare än vi hade tänkt oss den. Jag hade beställt maten, gjort upp matsedeln o.s.v. – och bestämt antalet kuvert till 15. Då nu runebergs voro bjudna och herrarne vid räkningens uppgörande beslöto att betala för damerna (inga andra än fröken Schjerfbeck och frih. Standertskjöld) belfvo vi bara 9 om att dela det hela. – Då jag framlemnade albumet, blef Walter Runeberg rigtigt rörd. Jag hade förut frambragt ett lefve för Joh. Ludv. Runebergs minne. Efteråt tågade vi upp till ateliern der det var mycket lifvadt. Jag hade tänkt läsa upp något af Runeberg men ansåg ej sällskapet moget för en dylik njutning, då de unga damerna uteslutande tänkt på att dansa. I albumet ingingo teckningar af Berndtson, mig, fr. Schjerfbeck och Uotila men de 50 bladen kommer väl att fyllas i sinom tid. – På ateliern var en utställning arrangerad; ganska bra. Buttis porträtt hade hedersplatsen och beundrades mycket.
Paris d. 15 Maj 1881. 15 maj 1881
Berndtson och Uotila äro de ende finnar jag träffat.
Monte Carlo d. 29 mars 1886 29 mars 1886
Edelfelt har fått brev från Berndtson om Uotilas död; Edelfelt förstår inte hur han kunde vara till hjälp i fråga om kvarlåtenskapen; han befinner sig långt från Ajaccio på Korsika, det torde finnas en rysk konsul närmare?
Om Uotilas död: trist att dö så långt borta från hem och vänner.
Edelfelt ska be ryska konsuln i Marseille ta kontakt med sin kollega i Ajaccio (om en sådan finns); allt detta går att ordna per brev.
Paris d. 3 april 86 3 april 1886
Kunde inte ha gjort något för Uotilas sak; det är tolv timmars ångbåtsresa från Marseille; och det var ju för sent i alla fall.
Eftersom det bara gällde att hämta Uotilas kvarlåtenskap, menar Chambure och Alexandra Edelfelt att resan skulle ha varit för lång.
Släktingarna kan genom konsul och ambassad bättre få tag i Uotilas saker än genom någon annan.