Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

rysk författare och moralfilosof

Källor

Paris d. 7 December 1874. 7 december 1874
Alfred Henri Berthoud har varit guvernör [informator] för furst Grigorij Gagarins barn i Moskva och Rom; förutom hans modersmål franska (född i Neuchatel) talar han tyska, ryska, engelska och italienska; som informator har han vistats i Ryssland och kommit in i den finaste ryska societeten; Berthoud umgås med Aleksandr Bariatinsky och Lev Tolstoj när de är i Paris; han känner Aleksej Bogeljubow, ungraren Mihály Munkacky och alla målare i Rom; efter studierna tänker han slå sig ner i Sankt Petersburg; han har reda på sociala förhållanden i Finland och förundrar sig över att Edelfelt inte lärt sig ryska och sökt stipendium från Petersburgerakademin; Berthoud är den enda utlänningen som är medlem i amerikanernas klubb i Paris; Edelfelt ser fram emot att umgås med Berthoud och Paul Robert.
Paris d. 22 om aftonen 85 1 januari 1885
Tackar för böckerna: Tolstois "Anna Karenina" och "Sportboken" [sannolikt "Fem sportsmäns resa till kontinenten: berättad af två af dem: sommarminnen och dagboksblad" av Reinhold Felix von Willebrand och Alf Einar Engelbrekt Rancken (1885)].
Paris 27 dec 85 27 december 1885
Edelfelt har läst Leo Tolstojs Anna Karenina som han har fått av Alexandra Edelfelt i julklapp; har läst boken "som en narr" kvällen innan, nästan hela natten och hela dagen; finner det ypperligt skrivet; känner igen typerna i "petersburgslifvet".
Nyårsaftonen 85 31 december 1885
”Anna Karenina är bland det snillrikaste jag läst, och Tolstoi en af vår tids största författare – Hvad detta är mycket djupare och menskligare än de franska romanerna!”.
Paris d. 15 januari 1886 15 januari 1886
Edelfelt och Boije var på ryska nyårsaftonen bjudna på supé på ryska ambassaden; "Vi voro bara ryssar der"; Madame Mohrenheim var "aimabel", vänlig; hennes yngre dotter är nu fullvuxen; Edelfelt kände endast få av damerna till utseendet, bl.a. grevinnan Decazes-Stackelberg och den holländska ministerns fru; Mohrenheim har mycket vackra saker och möbler; Boije var fryntlig och konverserade med ryska dignitärer; på ryska nyårsdagen var Edelfelt på middag hos friherre Fredericks och hans fru; på middagen var en intressant äldre rysk man från Moskva, vän med Turgenjev. Tolstoj och andra; han var en klok och intressant man, en "vesteuropé" och "liberal"; Edelfelt uppfattade inte mannens namn.
Lördag d. 30 jan. 86 30 januari 1886
Dostojevskij och Tolstoj är de mest omtalade författarna i Paris just nu; alla har läst "Anna Karenina", "Krig och fred" och "Roskolnikov" ["Brott och straff"]; Zola kan inte mäta sig med dem just nu.
Thorsdag 1 januari 1890
Kan inte begripa hur Posnidscheff i Tolstojs "Kreutzersonaten" p.g.a. "lös svartsjuka" kan döda sin fru; om Edelfelt vore Sven Palme eller Jarl Hagelstam kunde han komma på onda tankar p.g.a. Hanna Palmes "eviga bråk", oro och brist på poesi och passion, med personlig fåfänga och verksamhetsbegär som utgångspunkt.
Paris 11.4.90. 11 april 1890
Ellan och Edelfelt följer intresserat Tolstojs "Kreutzersonaten", som kommer ut som följetong i Figaro; Edelfelt: krasst och rakt på sak i könsfrågor och äktenskapsfrågor och mera logiskt än Bjørnson; Tolstoi skriver saker som är tusen gånger tänkta, men aldrig förr sagda; det finns mycket ryskt i romanen; läkarna påminner om Buistroff.
Genua, hôtel du Parc, via Ugo Foscolo tisdag 26 jan. 91 26 januari 1891
– Under vår promenad talade vi om allt på jorden – om Hfors om Italien, om litteratur från Dante till Tolstoi – om konst – en högst egendomligt gumma, alls ej dum och frånvarande. Och så sådan der italiensk expansion – jag skulle betrakta henne som min mor – det påminte mig om en gumma i Frascati som tyckte att jag liknade hennes son som var ayrassier och som sade mig behandla henne "come si io fusse la madre".
Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20 maj 1891
Hvad Ibsen gjort för framsteg här sedan ett år. Hos Vallery Radots äro de alldeles utom sig af beundran för Vildanden och Nora! De tala om Ibsen i allmänhet tillsammans med Goethe och Shakespeare och Tolstoi, det var mera än jag hade trott parisarne om.
Paris 16 Juli 91 16 juli 1891
Det är modernt nu att vara "tolstoisant" eller Ibsenist här, och det värsta är att de flesta af fanatikerna äro just sådana som naturen ställt långt ifrån den slaviska och den norska profeten på andens gebit. Just Amic – Optimist, ytlig, omöjlig att förstå något icke franskt. En liten bäck som hoppar jemnsides med den breda floden George Sand – (hans ideal), och som naturligtvis blir efter. Han läste en pjes för oss igen, lika "à coté" som allt hvad han skrifver.
Petersburg 14 februari 95 14 februari 1895
Makovski höll talet för mig (på ryska) lyckligtvis förstod jag det ganska bra – mycket hjertligt, så att jag kom i stämning. Han prisade det nationella i den finska konsten – det icke akademiska. – Jag steg upp utan att så noga veta hvad jag skulle säga – men det gick bra. på talte på franska naturligtvis om den alltför stora ära som bevisades mig – att jag ej kunde fatta den som personlig, utan såsom en gärd af aktning för vår unga konst i Finland, och såsom ett bevis på den nya, generösa ande som besjälade den nya akademin – jag talte om den ryska litteraturen, om den djupa mensklighet och det medlidande, hvaraf den genomandades – derefter, vände jag mig till Rjepin och Makovski som i färger sagt verlden detsamma som Tolstoi och Dostojvski sagt den i ord och drack för den nya Akademin, och för detta illustra sällskap som var den säkraste borgen för att den ryska konsten nu slagit in på sin rigtiga, naturliga bana, – en konst som under den realistiska ytan dolde ett behof af, en längtar till det som är "au délà", till det eviga, till den stora kärleken. – Så kom det tal på tal. Rjepin talte så vackert till Finland, om detta poesirika land som nu höll på att skapa en ädel och nationel konst, och drack för Finland. – Grefve Tolstoi talte om kärleken till konsten och broderade på ett ryskt ordspråk "gde ljubof. tam Boch" – der kärlek finnes, der finnes och Gud – och så följde tal på tal. Gubben Semenoff talte på en alldeles ypperlig franska för den nya akademin. – Mycket vänligt sades om Finland – till slut utbrast någon: Nu fattas det bara att Suvorin (Novoje Vremjas redaktör) vore här – det skulle göra honom godt att höra hvad vi säga om Finland och finnarne. – Finland i 19 seklet har gjort susen: – de kallade den la plus belle manifistation nationale qu'on ait jamais vue. – Rjepin behagade mig oändligt. Han liknar alls ej porträttet i Harper. Han ser melankolisk ut – mager och mild. Jag talade åtminstone 10 gånger slutade med en slags improvisation öfver geniet – gudomligt till sitt ursprung – gudomligt till sina verkningar – och rigtade talet till Rjepin, tackade honom så hjertligt jag kunde. Och så började omfamningarna och det ryska pussandet – utan ända.
Petersburg 19 februari 1896
Till Ellan skref jag att jag var på frukost hos Rjepin. Alla säga att han icke är mycket att lita på – säger artigheter – nå det är ju också detsamma. roligt att vara med en dugtig karl och stor konstnär i alla fall. – Hos honom talade jag ryska hela tiden, och han försäkrade att jag talade atlitschno!!! Han talade så mycket om L. Tolstoi igen. – I allmänhet tycker man ej om hans kejsarporträtt.
Paris 1 Maj 99 1 maj 1899
Att vi i allra högsta grad har Europas sympathier är säkert. Det är en slags äretitel att vara finne nu – det har det för resten alltid varit! Mamma skulle ha hört hur ryssar, som t.ex furstinnan Eristoff talade om oss för fransmän – det var entusiasm och indignation, och samma tankegång som tolstojs, att Ryssland gjorde bättre i att följa och imitera Finland. Yves Goyot (f.d. ministern) Max Nordau, Pasteur allesamnan feu et flammes af indignation En klerikal författare Ponsonailhe likaså. Han har skrifvit en mycket vacker artikel (alldeles spontant) i en revy. för resten äro alla dreyfusarder för oss. Vallgren sade att Madame Menard Dorian ordentligt sörjer öfver Finland och dess öde. Hundratal menniskor kommo på de två vernissagerna och talade med mig om detta. t.o.m. alliancens vänner anse denna politik ytterst oklok och sörja deröfver.
Köpenhamn torsdag 25 okt 1900 25 oktober 1900
Tolstoys bok om patriotismen talar ofta om Finland – men han skyller allt på patriotismen (= panslavismen) och vill att den skall utrotas. Att den lilla boken blir förbjuden i Ryssland är klart, och dock måste den ju läsas af tusenden der – men hvad hjelper det, då icke de som magten hafva tänka på att läsa sådant.
Paris 12 dec 1900. 12 december 1900
Ändtligen var Schura har på frukost och fick prata med Aino A. som bjöd honom och mig på middag någon dag i nästa vecka. Schura var sig lik, en hof- och sällskapsdam i skick och later. Han tyckte att Aino A. var för lurfvig i håret. Pfui, comme elle est mal peignée, il faut lui dire se faire coiffer par un coiffeur" allt med denna djupt olyckliga expression i anletsdragen och med hakan tillbakaskjuten. Emellertid är det ju märkligt att han läsa Tolstoj nu! I allmänhet begriper jag ej hur han passar med sitt viftande herrskap, ty de ha då krafter att "faire la noce" i ny och nedan.
Paris 25 april 1901 25 april 1901
Gårdagens tidningar här talte om att L. Tolstoj skulle landsförvisats från det hel. Ryssland, sedan han utdrifvits ur den hel. ortodoxa kyrkan. Är det icke skamligt. Hvad skulle Kristus säga om han igen kom till jorden i en menniskas skepelse och såg all den nedrighet som folk våga bedrifva i Hans namn!