Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

svensk författare, dramatiker och bildkonstnär; hans roman "Röda rummet" brukar kopplas till nusvenskans genombrott

Måndag d. 10 mars 1884 10 mars 1884
Också jag har haft ett pinsamt intryck af Strindbergs Sömngångarnätter – det som mest tröstar mig är att se tviflet och pessimismen så grundligt nedgjorda genom egna vapen. Detta dumma förnekande af likt och olikt, detta radikala förstörande af allt innan reformerna få börjas med – det är ett ytterst beqvämt sätt.
Strindberg drifver nog med tviflet i sin bok – hela slutet tyder derpå. Han är en ande som har ett innerligt behov att tro det ser man på allt. Han har ju varit mycket religiös, rigtig läsare, och detta här dumma hädande är bara afvigvändt religiöst svärmeri. Naturen talar han om som botemedel – men har naturen ett ögonblick fått honom att helt förglömma hans sträfvan och hans sökande.
I dag var jag deruppe en stund. De voro mycket förtjusta öfver några parodier i Dagbladet (Snoilsky, Topelius Strindberg) –. (Dagbladet beundra de i allmänhet mycket,) men jag kan ej säga att det var så qvickt. Snoilsky isynnerhet var misslyckad.
Paris söndag d 21 april 84. 21 april 1884
I går uppvaktades jag af en hr Geijerstam, svensk naturalist. Den beskedlig, rödblommig glasögonprydd liten rund svensk, som dock tycktes ha temmeligen stora tankar om sig sjelf nordensvan fru Edgren och fru Agrell, för att ej tala om guden Strindberg.
d. 10 maj 84 10 maj 1884
Lie på mycket godt humör. Jag har sällan sett honom så glad och lifva – riktigt qvick och bitande. talte om Strindbergs nyaste likt och olikt (Ack hvad jag har varit arg åt den) och kom så in på kapitlet om sanning, och dessa som gå omkring och förkunna sanningar d.v.s. ovett åt allt och alla. "Ja dem har vi nu faaet nok af". det har blifvit en sport i vår tid.
Torsdag d. 23 mai, 84 23 maj 1884
Är icke Strindberg ett nöt med sina utfall mot konst – såsom varande onatur? Jonas Lie har skrifvit till honom ett långt spralakanslexbref.
Jag har haft långa diskussioner med Acku, som är en likadan natur-tillståndsdyrkare. Eget att just dessa nervösa, sjukliga eländiga offer för öfvercivilisation, sådana som Strindberg och Acku, skola tala så mycket om att reformera verlden just med den alldeles friska och oförderfvade naturen till utgångspunkt och mål. Veta de hvad helsa är? Jag tror det knappt.
Tänk att man, hundra år efter Rousseau och hela utilitetsfilosofien kan komma fram med något sådant som Str.s likt och olikt – poesi, konst, vetenskap – allt bara strunt, dåliga surrogater för den s.k. naturen.
d. 23 maj 84 23 maj 1884
Till följd af detta blef det fråga om enaf de största polyglotter här, en grefvinna Flavigny – hon talar också svenska och har aldrig varit i Sverige R. gick till henne häromdagen i och för festen den 30 för svenska understödsföreningen. Hon sade genast alldeles rent: Det var roligt att göra kammarherrens bekantskap o.s.v. och konversationen fördes hela tiden på svenska. Hon är mor till 10 barn, går aldrig ut och har rest mycket litet, men har denna Mezzofanti-gåfva. Så talar hon femton språk och skrifver dem. Hon hade talt med R. om Snoilsky och Strindberg – är det icke egendomligt.
Torsdag d. 23 mai, 84 23 maj 1884
Han begripa det då ej, att så snart två menniskor lifva här på jorden, de ögonblickligen skola uppfinna något för att förbättra natur – d.v.s. djurhuslandet. Stenålderns folk risade sina vapen – och så uppstod konst, Assyrierna nedskrefvo sina bedrifter, och så uppstod litteratur.
Paris 16 april 1885 16 april 1885
Friherrinnan Mellin och Ekelunds har bjudit "på Strindberg" som inte kom, men skickade sin fru i stället; alla spelade roller: den fina, världsmannen, "nutidsqvinnan", författaren; samtalet om osedlighet.
Paris d. 22 april 85 22 april 1885
Edelfelt borde träffa Strindberg, men orkar inte diskutera sociala frågor i hettan; Edelfelt känner inte Strindberg ännu; Strindberg är "hermetiskt insluten", inbunden; Ville Vallgren har sagt Strindberg att Edelfelt kommer, och Strindberg vill träffa Edelfelt.
Bjørnson och Strindberg är "brouillerade", osams; Edelfelt konstaterar att det är galet att samtidens författare bara lever på sina nerver; det var en lycka att Runeberg var lektor, jägare och fiskare; det var en god motvikt till litteraturen som Edelfelts samtida författare saknar, vilket gör dem "sensitiva och bråkiga"; att skriva, dissekera och rota i allt [så som författarna gör] måste vara "skadligt för karaktären", menar Edelfelt.
Paris d. 1sta Maj 1885 1 maj 1885
"Krakel", bråk, på skandinavisk middag i går; Spada hade arrangerat dåligt, Strindberg blev arg och gick; Siri von Essen stannade kvar och han hämtade henne senare.
Strindberg är "märkvärdigt tyst och säflig", ser ut som "en hygglig gesäll", älskvärt småleende, talar lågt och har "ett städat sätt"; Siri von Essen "behagar" inte Edelfelt: hon spelar emanciperad efter böcker, inte "efter naturen", tror sig vara kvick, men är "platt", det är något misslyckat och malplacerat över henne som väcker medlidande; hon saknar "chic".
Paris 18 dec. 85 18 december 1885
Ville Vallgrens kalas var roligt: Vallgren hade dekoretat sin ateljé; det var mat och dryck, gratulationsverser; Söderhjelms verser var de bästa; Edelfelt blev osams med Strindberg om konst.
Strindbergs sätt står i kontrast till hans idéer och texter.
Strindbergs fru är som "ett illa stämt piano".
För Strindberg och de framstegsvänliga kvinnorna är allt konvention.
Nyårsaftonen 85 31 december 1885
Edelfelt tackar för Alexandra och Berta Edelfelts brev.
Har träffat Boije, som har jämrat sig; Boije varit i Grez hos Strindberg; han är släkt med fru Strindberg.
Mellan Leipzigs slätter och Lützens kullar måndag d. 29 nov. 1886 29 november 1886
Talade med Snoilskys om Strindberg och boken "Giftas II"; alla var överens om att Strindberg är galen.
Frankfurt 19 januari 1891 19 januari 1891
I afton gafs visserligen Sudermanns "Sodoms slut" här, men jag ides ej gå dit i kölden, och ångrar alls icke denna min likgiltighet för de nyaste literatur produkterna. A propos – Strindbergs i Hafsbandet är bra vanvettig, ändå arg som en spindel är han hela tiden på allt och på alla en besynnerlig kurre. Och sådana fruntimmer sedan – men då man tänker på att hans fru är det bästa han sett i den vägen, så förvånar hans tanke om qvinnan mindre.
Stockholm Okt. tisdag 1891 1 oktober 1891
I går var Hanna Palmes stora fest för Mechelin och mig (!!) Hundra personer, mycket väl arrangeradt, tal af Sven Palme, och ett mycket bra svar af Mechelin. Der voro Hela venster-Stockholm, qvinliga Idun, Hedin, Gyldén, Victor Rydberg Strindberg, Tor Hedberg Millets, fröken Törnebladh (som sjöng mycket) Gunnar Berndtson med fru, Zorns, den der behagliga fiffiga fröken v. Knorring, en mycket vacker ung fru Medin, fru till en doktor, och en massa menniskor som jag aldrig fick veta namnen på. –
Strindberg ville ändtligen vara en qväll med mig – han är bra underlig men ett geni är han. Strindberg var alldeles betagen i Juhani Aho men gick åt Tavaststjerna. bad mig säga Aho att han ej får några av spånorna ur sina tankar.
Stockholm 2 okt 91. fredag 2 oktober 1891
I dag är jag med Zorn, R. Bergh, Strindberg m. fl. hos Palmes på Djursholm Nu fick jag påminnelse från P. att ej försumma tåget. –
Stockholm tisdag 28 okt 91 28 oktober 1891
I morgse kom prins Eugen och ursäktadesig för att han icke kommer på festen i morgon. Hade det gått efter hans vilja så skulle bara målarena gifvit en fest för mig och då skulle han gerna vara med – men nu kommer det "en hopa folk" som han ej bryr sig om. – Naturligtvis något politiskt mankemang – någon som gått åt kungen – man får hålla tungan rätt i munnen för att veta hvem man skall tala om för en tredje person här i Sthlm, ty alla äro delade. i partier, värre än hos oss. Palmes äro ansedda som socialistanförare, Vult v. Steijern såsom Strindbergs beskyddare och vän och det är nog. Prins Eugen är mycket radikal på tumanhand, frisinnad och frispråkig, men i det offentliga lifvet tar han ofta prinsansigtet på sig – det klär honom bra för resten. Senaste lördag hos Millets var han helt igenom prins. – Millet stod jemte de fem eller sex medlemmer af legationen nere vid inkörsporten för att ta emot vagnen, och prinsen tågade sedan in i salen under det att dessa herrar och vi andra bildadt en slags oläsligt, han iklädd hederslegionens band och stora kraschan. –
Paris 10 maj 93. 10 maj 1893
Men Valkyrian den var herrligt – jag märkte att jag kände så godt som allt. Mme Viardot satt i logen bredvid. och Gummorna, som hvar i sin stad varit betydligt styfvare än Patti och Nilsson tillsammans, voro hänryckta. – Allt hvad Valkyriorna sjunga i luften är storartadt genialiskt tänkt – ja deras skrik och rop och så ridten genom molnen – det går kalla kårar genom ryggen ännu när jag tänker derpå – men det skall höras icke ses – åtminstone var jag choquerad af teaterstassen och de tjocka snörda valkyriorna, friggas bockar som icke ville gå fram, pappershästarna som valkyriorna sutto på o. d. och ändå är detta på Operan i Paris der dekorater o. d. är utmärkt. – Jag mina Strindberg, sade en gång, då han var rasande på theater (det var då) att han hela tiden der såg bara målade papper och utklädda menniskor – så jag erfor litet af densamma i går! Andra akten är mycket långtrådig, det medges – Odin – nej oläsligt, för det är en ärketysk – står och håller långa tal om den kyss han skall ge Brynhilde för att borttaga hennes gudavärdighet och det der räcker i evighet. Brynhilde var klädd i hvit klädning röd mantel och brynja – nej det skulle ha varit mörkt blå gröna färger någonting hemskt och vildt och icke de der teatermadamernas smak. Der är en kärleksduett i första takten aj aj aj aj hvad den är vackert! och hvad det är vackert alt när Siegmund kysser henne, så går fonden upp och det blir vår med ens och harporna låta glitter och blomsterdoft komma in i landskapet – Det är vackert tänkt icke sant? Hvilken makalös konstnär, bara han hade låtit bli att vara så bred och lång och ordrik ibland. får se om Valkyrian skall göra lycka. Jag vet ej om fransmännerna d. v. s.det stora publikum kommer att sentera allt detta germanskt mytologiska. –
Berlin fastlagstisdagen kl. 9 på morgonen 1895 26 februari 1895
Något som frapperar här är den magnifika klangen som det skandinaviska namnet har – det är den allra största rekommendation att vara skandinav. De känna Ibsen Strindberg, Arne Garborg, Holger Drachmann lika bra som vi, de tala om de nordiska konstnärerna med en respekt som gå godt i själen.
Paris fredag 1 mars 1895 1 mars 1895
Jonas Lie skickade en dansk Svend Lange upp till mig med fråga om jag ville underteckna ett upprop till Svenska allmänheten till förmån för Strindberg – han lär vara alldeles utan pengar nu och är dessutom sjuk. Jag tviflade på om svenska allmänheten så förbittrad på Strindberg, vore rätta forum – och skall nu höra efter om inte något kunde göras i franska kretsar. Lie sade mig unter uns (detsamma försäkrade Ville Vallgren, Spada och Sven Lange) att Strindberg redan är galen, lider af fixa idéer, förföljelsemani o.d. – Hans otack-samhet och hat känna nu inga gränser och just de som varit vänliga emot honom, dem hatar han mest. – Jag tycker dock att då de franska tidningarne lefva på honom nu sedan några månader, de också kunde göra något för honom. Men om Lie, Sv. Lange, Hamsun, några andra norrmän och jag gör ett upprop (utan att någon svensk vore med) så skulle det bestämt bara skada saken i Sverige. Strindberg önskar att det skall bli krig med Sverige och Norge för att gå med på norsk sida. Är icke detta också förryckt. Nu sysslar han bara med kemi.
Paris lördag 9 mars 1895 9 mars 1895
Jag var i dag på frukost hos en mycket underlig ung dansk, som kallar sig Willy Gretor, men som egentligen lär heta Pedersen. Han är författare målare m.m. bor furstligt, köper taflor af Frans Hals och Velasquez (ingen vet hvarifrån hans pengar kommit). Han bad mig komma och korrigera ett porträtt han målat af Henri Becque – kanske Frankrikes bästa literära förmåga – åtminstone efter Maupassants död och inom det dramatiska. Becque var rigtigt rolig och intressant. Sådana fransmän, som också ha öga för annat än eget land och egna fördomar, kunna vara alldeles förtjusande. Det var rigtigt roligt att göra hans bekantskap. Han talade mycket om Ibsen och Strindberg – alls ej som en vanlig snobb utan med verkligt omdöme och verklig esprit.
Paris 14 mars 95 14 mars 1895
I går afton åt jag igen middag med Jonas och Thomasine Lie – Jonas var på sitt bästa humör, mycket rolig då han berättade om Strindberg. Han sade att han ställt sig i spetsen för insamlingen för S. för att slippa se honom. "Det slutar aldrig väl om han börjar komma hem till oss." – Om Lina Runeberg och den förskräckelse hon med sin rättrådiga domaremyndighet och Åbofelfrihet ingaf, talade de och Jonas sade att han ännu i den dag som är, då han kommer åt Ternes till (der Rs bodde) kände det som om han "skulle upp i examen". "Den fruktan för Linas stränga dom räcker för mig så länge lifvet räcker sade han. Roligt att se en man vid hans ålder så arbetskry och ungdomlig. Han tror att det är just emedan han börjat så sent.
Paris 26 mars 1895 26 mars 1895
nu en kommission till Annie. Ni har kanske sett ett upprop i tidningarna undertecknadt af Jonas Lie, Sven Lange, Cederström, mig m.fl. för att samla in pengar åt Strindberg som är sjuk och utan pengar. Medföljande bref från Strindberg till Zorn (Annie får derigenom också en autograf) uttrycker Strindbergs anhållan att de pengar som möjligtvis inflyta från Finland tillställas hans barn. Annie kan således ta reda på af Lille om något influtit, tala om saken i skolan med Söderhjelm, Heikel (professorn) Biaudet – menniskor som intressera sig för litteratur, visa brefvet och ställa så till att pengarna verkligen komma de arma barnen till godo. Brefvet har sitt värde såsom ett bevis på att det finnas menskliga tanker i denna förvirrade, sjuka genialiska och originella hjerna. – Almqvist var ju ej heller någon engel, och hvad äro vi ej skyldiga honom? Almqvist och Strindberg äro de mest genialiska författare Sverige ägt i detta sekel Kan man då ej förbarma sig öfver mannen om han än varit nedrig mera af tokighet än af annat. det är min tro.
Paris måndag 10 juni 95 10 juni 1895
I går åt jag middag hos dr Chantemesse med Roux och några andra läkare jag gick sedan länge och spatserade med Roux – en slags asket, som ger en som menniska och vetenskapsman mycket att tänka på – d.v.s. man känner sig sjelf usel och tarflig inför en sådan verklig karl. – Han är illa klädd, lefver ytterst sparsamt är rätt grof och på sak i sitt språk – men han har det mest absoluta förakt för penningen. Han har allt som allt 7000 frcs som föreläsare i Institut Pasteur. och deraf ger han (säger hans äldsta vän, Chantemesse) 1000 åt fattiga systrar och slägtingar. Hanåker aldrig i vagn, utan tar omnibus eller går till fots. Vi gingo och talade om menniskans mål, om tid och evighet, arbete, vetenskap och konst. Det är roligt att så huru han ger Pasteur äran, och talar anspråkslöst om hvad han sjelf gjort. Han sade att de 2 sista seklernas stora män varit Newton, Linné, Lavoisier och Pasteur, alla andra bara arbetsmyror utan geni – och så hade han en utgjutelse om geniet som var utmärkt. "Le feu sacré", dess uppkomst och födelse i en menneskohjerna o.s.v. och han slutande också med att vetenskapen vet ingenting och att "de lärda vände om som åsmor och oläsligt" inför de allra fleste gåton i lifvet. Strindbergs kemi (ty vi talade om S.) sade han var bara dilettantins och hugskott. Som sagdt, jag vet ännu ej om jag skall måla honom och låta min Haikosommar slopas till en månad. –
Paris Lördag 15 juni 1895 15 juni 1895
Under början af veckan var jag rätt mycket ute och kom sent hem om qvällarne. I tisdags var det middag hos Mme Menard Dorian – Georges Hugo, Magin, Daudets, Clemenciau, Hellen, målaren (alla med fruar) Vallgren och Antoinette, och några löshästar som jag. Georges Hugo är mycket sympathisk tycker jag mycket mera än Leon Daudet som är vigtig och nervös. Emellertid är det roligt att vara vid ett så spirituelt middags bord, der alltjemnt konst och litteratur äro på tapeten. En niece till Mme Menard Dorian, Dora Dorian, gift med advokaten o. författaren Ajalbert är utmärkt vacker – hennes mor en halftokig rysk furstinna har nog gifvit henne litet fri steppnatur (som åt Wahlberg med de soliga ögonen). Vallgren är mycket i smörek hos alla dessa – G. Hugo har beställt af honom silfver bordsuppsatser, som han redan gjort, för resten. – Mme Menard Dorian är en ovanligt treflig vacker fru, – alldeles inne i konst och den af den "le dernier cri". – De känna till Skandinavien alla dessa menniskor mycket bra – utom resor till Norge och Köpenhamn, ha de också besökt Stockholm. G. Hugo reste till Stockholm på sin bröllopsresa under den värsta kölden i år.Och skandinavisk konst och Ibsen och Strindberg och de unga norrmännen känna de på sina fem fingrar. – L. Daudet och G. Hugo ha sin oläsligt Nouvelle Revue.
Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19 december 1896
På Sv. akademin kommer det nog inte att bli så trefligt som då Franzén och Tegnér läste upp sina saker der – och jag kommer ändå hela tiden att grina i mitt inre åt denna Akademi, der aldrig Thorild, Bellman, Almqvist och Strindberg suttit, men der Calle Nyblom och många andra "Gute Leûte aber Schlechte Musikanten" sitta på guldstolar.
A propos Strindberg så läste jag ett bref från G. Brandes häromdagen, hvaraf framgick att Strindberg är alldeles galen nu. Han tror nu på magi och exorcism, besvärjelser o.d. Jag har med alla talat om hans familjs sorgliga belägenhet, och de lofva nu göra en recettföreställning på Wasateatern med "Lycko-Pers resa" till deras förmån.