Beskrivning

d.y., fransk författare, medlem av Franska akademien

Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9 februari 1875
Viola Levin kom inte till deras möte på Splendide Hôtel, så Edelfelt lämnade sitt kort och gick och hjälpte Jaakko (Jac.) Ahrenberg med en gravyr; på kvällen gick han med Ahrenberg på théâtre Français för att se pjäsen "demi-monde"; Sophie Croizette var mästerlig, herrarna Louis Dellanney och Edmond Got mycket bra, Madame Broizat var som alltid förtjusande i de naiva oskyldiga rollerna; Ahrenberg tyckte det var tråkigt och är troligen den första som somnat på detta spännande stycke av Alexandre Dumas.
Paris, söndagen d. 21 Februari 1875 21 februari 1875
I tidningarna där hemma har de troligen läst om Alexandre Dumas och greve Jospeh d'Haussonvilles tal.
Paris d. 9 Mars 1875. 9 mars 1875
Pauline Ahlberg och Edelfelt har skrivit till sekreteraren för franska Akademien för att få biljetter till festligheterna med anledning av Elme Marie Caros inträde; de har fått biljetter och får således se och höra Adolphe Thiers, Victor Hugo, Émile Littré, Alexandre Dumas, duc d’Aumale och Albert de Broglie.
Paris d. 5 Januari 1877. fortsatt d. 7de 5 januari 1877
Edelfelt har äntligen sett "L'ami Fritz", den omtalade pjäsen av Erkmann-Chatrian på français; det är en byhistoria utan tecken till intrig eller krångel, vilket är skönt efter Edmond Abouts, Alexandre Dumas och Octave Feuillets pjäser; det förekommer folkvisor och folkdräkter från Elsass, men inga anspelningar på Elsass nuvarande situation; skådespelarna är makalösa; Edmond Got spelar en gammal judisk by-rabbin, Frédéric Fèvre är den rike bonden Fritz, Benoît Coquelin skattfogden och Suzanne Reichemberg Suzel; Edelfelt tror han skriver om denna pjäs och om Paul och Virginie till Helsingfors Dagblad.
Paris d 21 maj 1877 21 maj 1877
Som Edelfelt skrev till Anni Edelfelt var han föregående dag till Enjolras på middag; frun och de tre abbéerna [abbotarna], som är stamgäster, överöste honom med komplimanger om hans vackra talang; Madame Enjolras och abbé Curmer, som är fruns biktfar, är falska som hin, lismande och salvelsefulla; abbé Curmer är anhängare av Sacre Cœur-partiet; den hederligaste är abbé Dumas, som är släkt med Alexandre Dumas; detta sällskap jublade över det politiska läget sedan Patrice de Mac Mahon störtat ministären och i stället fått de mest impopulära ministrar, de klerikala Albert de Broglie och Oscar Bardi de Fourtou och bonapartisten Alfred de Meaux.
Paris lördag 18 april 85 18 april 1885
Bjørnson är förtjust i Alexandre Dumas pjäs "Denise"; Bjørnson säger att han har lärt sig mycket.
Paris, söndag d. 7 juni 1885 fortsatt 8 juni 7 juni 1885
Edelfelt hade en lång diskussion med Dumas i kvinnofrågan; roligt att han blir mera liberal och revolutionär med tiden; hurrat tillsammans för ”l’egalité complête des deux sexes”.
Paris, Onsdag d. 14 april 1886 14 april 1886
I går hos Alexandre Dumas, där Mademoiselle Jeannine Dumas revolterade mot allt; Edelfelt försvarade kvinnan, men tänkte inte på Madame Lippman, som är "ett sjåp".
Dumas talade om sanningen; Edelfelt menar att Dumas länge har gått omkring i en falsk tankevärld.
Om Alexandre Dumas.
Paris d. 14 maj 1886 14 maj 1886
Bonnats porträtt av Alexandre Dumas är bättre än allt han gjort tidigare; Edelfelt tycker att det skulle ha varit bättre att ställa ut det porträttet.
Paris, tisdag d 18 maj 86 18 maj 1886
Edelfelt ska gå till Alexandre Dumas på skyldighetsvisit.
Paris d. 5 juni 87 5 juni 1887
Edelfelt är vartannat år uppe och vartannat år nere angående konsten; Alexandre Dumas och Krohn menar att konstnärens missnöje leder till fart och ilska, vilket leder till bättre verk.
Paris Påskdagen 1888 1 januari 1888
De har varit på de sista visiterna, till Madame Magnin och Alexandre Dumas; dem skrev Edelfelt redan om tidigare.
Paris tisdag afton, 27 mars 88. 27 mars 1888
Efter fotografen gjorde Edelfelt och Ellan visit hos Alexandre Dumas där de blev varmt emottagna; Ellan talade med Madame Dumas om Schuvaloffar, Kuriakinar, fru Karamzin och "andra moskovitiska bekantskaper från fyrtiotalet"; Jeannine Dumas var fräck som vanligt, hon var roligare än vanligt och behagade Ellan mycket; andra närvarande var comtesse de Torqueville, Madame Cahen d’Anvers, en ung dam som kallades Bella; Madame Dumas följde Ellan ända ner för trappan och bjöd till middag följande söndag.
Sällskapet hos Dumas intresserade Ellan mera än "de hederliga Jürgensens" som de också har gjort visit hos.