Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

korrespondent, kolumnist

Paris d. 24 mars 78 24 mars 1878
Calle Wetterhoff bor på det finska hotellet på Rue Bonaparte 24; han är korrespondent för en stockholmstidning.
Torsdag d. 11 april 78. 11 april 1878
Föregående kväll bjöd Otto Wallenius på namnsdag och det sjöngs mycket: där var Walter Runeberg, Pietro Krohn, Calle Wetterhoff och alla finnarna; några kvartetter går riktigt bra, Gubben är gammal, Källan (där Edelfelt sjunger solostället], Integer vitae [Ystävän haudalla, oförvitlig i livet] och finska folkvisor.
Calle Wetterhoff ser försupen ut; han säger inte mycket utan det ena toddyglaset efter det andra; det märks på det lilla han säger att han är begåvad.
Paris d. 26 Januari 1879. 26 januari 1879
Det är långt till de skandinaviska sammankomsterna på lördagkvällarna; de äger alltid rum i Wilhelm Peters eller Peder Severin Kröyers ateljé, och dessa bor vid boulevard Clichy; Wille Wallgren och Karl Wetterhoff är stamgäster på dessa klubbar.
Paris Måndag d. 10 Febr. 1879 10 februari 1879
Runebergs och Bissens hade enträget bett Edelfelt komma på skandinaviska klubben hos Wilhelm Peters; de skulle på italienskt vis ha knytkalas; Gunnar Berndtson, Hugo Schultén och Edelfelt kom överens om att äta en ordentlig middag ”som annat hederligt folk” innan de gick dit, vilket ledde till att de kom då de andra steg upp från de improviserade borden; det såg snaskigt ut med korvbitar, avgnagade gåsben, brödbitar, italienska sardiner, cigarraska på bordet och kullstjälpta glas, men alla menade att anrättningarna varit förträffliga; herrarna hade tagit för sig av dryckjommen, John Börjeson blev påstruken; den svenske målaren Hjalmar Sandberg imiterade Pariser och Stockholmstyper, i övrigt musik och sång, behagliga fruntimmer (danskor), samt en angenäm stämning; Kalle Wetterhoff hade strängat sin lyra, Frits Thaulow höll tal för damerna och norrmannen Mathias Skeibrok blåste i en norsk lur.
Paris d. 18 febr. 79. 18 februari 1879
Skandinaverna tycks ta den s.k. Walhallafesten på allvar; Karl Wetterhoff kommer som Odin, Frits Thaulow som Thor; Edelfelt går omaskerad ifall han går.
Onsdag d. 26 februari 79 26 februari 1879
Kalle Wetterhoff tronade som Odin, vid hans sida fru Ingeborg Thaulow som Freja; Mathias Skeibrok var Brage med harpan, medan fröken Hanna Bissen var Idun; en dansk var Surtur och Christian Zacho var Loke; bäst var Peder Severin Kröyer som Heimdall och Frits Thaulow som Thor; Thaulows kosym var mycket soignerad [omsorgsfullt gjord], bronsbrynja, skinnbyxor med lindade ben och en stor hud över alxarna fästad med spännen i nordisk stil.
Edelfelt anlände sist och genast han kom in sprang Heimdall [Kröyer] upp och presenterade honom som Ansgarius; Edelfelt fördes fram till Odin, Kalle Wetterhoff, han tog mod till sig och lyckades svara på vers och publiken var nöjd.
Klockan 3 kom smörgåsar och öl; en orden, svingrisorden som Kalle Wetterhoff instiftat, delades ut; mot slutet blev det pjoskiga men inte roliga danska tal; Gunnar Berndtson, Ville Wallgren och Edelfelt gav sig av klockan halv 4; de tyckte att utifrån dekorationen och kostymerna borde man ha haft blixtrande roligt.
Annandag påsk 79. 14 april 1879
Karl Wetterhoff som aldrig har en fyrk [pengar] fick komma gratis och blev full; Wetterhoff kunde tjäna bra med pengar om han inte vore så lat och så begiven på starka drycker; han har lånat av alla och har ingen avsikt att betala tillbaka; i övrigt är han rolig, även om han förstår att uppskatta sitt eget snille och är egenkär; att vara kvick på Opris i Stockholm eller bland några landsmän i Paris är inte att uppfylla någon mission i livet; Ville Wallgren har varit beskedlig mot Wetterhoff, men är också den som säger honom renast sanningen; svenskarna anse Wetterhoff som ett geni.
Wille Wallgren har anlag; han har gjort en relief av Aukusti Uotila som han har skickat till Salongen och som är riktigt bra; bra är också det "negerhufvud" som han skall expediera till Finland; han tänker hyra ateljé med en fransman, en kamrat från Ecole des Beaux Arts; när Wallgren får lite mera förstånd blir han troligen inte så tokig som skulptör; hans praktiska sinne kommer att se till att han alltid har en hederlig sysselsättning, någon lätting eller Wetterhoff blir han inte.
Paris d. 28 april 79 28 april 1879
Man har hållit Skandinaviska klubbens sista möte för säsongen; Upsalastudenten Berggren höll det roligaste talet, i vilket han vände sig till de ogifta damerna; danskarna lät inte någon få "öronro" utan höll tråkiga tal hela tiden; fru Straube, en simpel och oförskämd madam, tackade på damernas vägnar och sade anspråkslöst att hon varit skådespelaren i den skandinaviska klicken; John Börjeson trodde han sjöng oöverträffligt; Kalle Wetterhoff sade några kvickheter, fram till att han blev full som vanligt.
Paris d. 19 Maj 1879 19 maj 1879
Edelfelt har skrivit om Carl IX till Johannes Jæger; Kalle Wetterhoff påstår att det inte är för sent att ställa ut tavlan fram till den 15 juni, eftersom stockholmarna inte lämnar staden innan midsommar; expositionen i München har skjutits upp till den 20 juli; tavlorna expedieras kostnadsfritt fram och tillbaka; Edelfelt funderar på att ställa ut, i synnerhet som han fått en personlig inbjudan från kommittén.
Paris d. 26 26 maj 1880
Karl Wetterhoff har i Nya Dagligt Allehanda skrivit en sträng kritik om Edelfelt; han beskyller Edelfelt för att inte veta vad han vill och går åt de två senare tavlorna i motsats till Blanca och hertig Carl.
Paris d. 11 Juni 1880 11 juni 1880
Det har varit ett elände med Carl Mannerheim och hans situation; Edelfelt vill inte tala illa om honom, men han har blivit trött på honom; Mannerheim har ingen karaktär, ingen fast vilja; Montgomery och Edelfelt har rått honom att resa hem och lida följderna av egna dårskaper; då man tagit fan i båten måste man ro honom i land; ibland har Edelfelt tappat tålamodet och sagt hårda ord, vilket inte hindrat Mannerheim från att komma tillbaka; begåvning betyder ingenting då den inte utvecklas genom ordentligt, manligt arbete; Mannerheim är liksom Karl Wetterhoff offer för den romantiska riktningen, i föraktet för det borgerliga, lättjan och medvetandet om eget snille; Edelfelt säger detta i förtroende; Mannerheim är som om han stannat i sin utveckling vid 20 år; han har kvar åsikter och funderingar från då han var student, sysslade med litteratur och dramatik, läste Alfred de Musset och Heinrich Heine.
Lördag. Okt 1880 16 oktober 1880
Alla frågar om Edelfelt blivit mycket firad i Finland; på Haiko jo, men i Helsingfors hade Karl Wetterhoffs kritik vunnit mera genklang än pariserlovordet.
Onsdag. december 80. 8 december 1880
Karl Wetterhoff har formligen bjudit sig själv på middag med Edelfelt; de diskuterade bland annat kritiken som åstadkommit så mycket ont, men Edelfelt kan inte vara oförskämd då det kommer till kritan; Wetterhoff är en ytlig människa, som lever på andras idéer och har lätt att torgföra dessa.
På en bjudning hos Walter Runeberg råkade Edelfelt i dispyt med Karl Wetterhoff om historiens inflytande på konsten.
Julafton 24 december 1880
Som Alexandra Edelfelt ser har de inte blivit bjudna till Runebergs, vilket förvånar Edelfelt då Karl Wetterhoff och Ville Wallgren är bjudna.
Fjerdedag jul 1880. 28 december 1880
Andra dag jul var en slags skandinavisk familjemiddag, med pastor Herman Lunde och Walter Runeberg i spetsen; pastor Lundes vänner var där och den skandinaviska kolonin var så ojämt representerad att det fanns cirka 50 norska damer, 30 norska herrar, flera danska damer, ingen svensk och sedan finnarna; Edelfelt hade lovat göra dekorationer och tecknade i hast illustration till Karl Wetterhoffs festverser om krubban i Betlehem; Edelfelt tecknade i freskstill "de tre konungarnas tillbedjan”, som fick en nästan byzantinsk prägel; han har tappat sitt exemplar men Alexandra Edelfelt får läsa verserna i tidningen; samkvämet var livat, men den stora massan damer och bristen på dansörer gjorde dansen matt.
d. 2 februari 2 februari 1881
Ändtligen har jag kunnat realisea en älsklingsidé, den att på den 5te februari öfverräcka åt fru Runeberg ett album med teckningar af alla de närvarande finska målarne. Jag har bestyrt om albumet, utmärkt vackert inbundet i japanesiskt läder. Wetterhoff skall skrifva en dedikation på vers. Visserligen borde äran egentligen tillkomma Walter, men jag tycker att artigheten bjuder att ge presenten åt frun. De äro ändå så gästfria och vänliga att denna gärd af tacksamhet är en pligt. Jag har tecknat Lindströms bisin i albumet, men kommer sannolikt att teckna äfven en allegori öfver den 5te februari, något som direkt har att göra med dagens betydelse.
Paris d 10 maj 85 10 maj 1885
Edelfelt tackar modern för skildring av "invigningen" av Runebergsstatyn på Esplanaden i Helsingfors; Edelfelt har tidigare bara läst Kalle Wetterhoffs och Hertzbergs verser i Dagbladet; det måste ha varit roligt att höra "Vårt land" sjungas och spelas av så många människor, konstaterar Edelfelt.
Paris lördag d. 29 maj 86 29 maj 1886
Fru Runeberg arrangerade en middag till Edelfelts ära; Edelfelt satt mellan fru Runeberg och Inez Zillacus; W. Runeberg, Kalle Wetterhoff och Homén höll tal för Edelfelt.
Edelfelt var överraskad över middagen och kunde inte komma in i den patriotiska stämningen som skulle ha behövts för att hålla tal "i den högre stilen"; kände sig rätt stämd bara då Kalle Wetterhoff höll tal för Alexandra Edelfelt.