Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

kommissarie för Danmarks avdelning på världsutställningen 1878, läkare, lantbrukare, kommunalman

Källor

Inga källor
Paris d. 16 Juni 1878 16 juni 1878
Den arme Pietro Krohn förstör sig på utställningen; den danske kommissionären Schou sade att Krohn inte är den karl som borde ha åtagit sig allt detta; Krohn är konstnär, medan han nu får vara arkitekt, kvartersman, bokhållare och kassör, till chef har han en halvtassig, avsigkommen kammarherre och under sig endast arbetare; allt beror således på honom; det sorgliga är att Krohn märkbart "fallit av" sedan han anlänt och hans konstitution är inte alls stark; Krohns lynne påminner Edelfelt om Pauline Ahlberg (som hon var för två år sedan, nu har hon lugnat sig), endera en överretning, oro och extas eller fullkomlig utmattning; det är ett nervöst inre tvång som driver på honom; Krohn ser inte att de andra kommissionärerna tar det lugnt och lever som andra människor; Vilhelm Dahlerup som kommer att få lönen för det Krohn gör, har under tiden gjort en resa till Spanien och till Danmark; löjtnant Hagen roar sig kapitalt.
Paris midsommardagen 1878. 24 juni 1878
På eftermiddagen enleverade Edelfelt Pietro Krohn, som ovanligt nog var på gott humör och samtyckte till att komma ut till Meudon med Edelfelt och Schou.
Doktor Schou är läkare, lantbrukare och kommunalman.
Paris d. 3 Juli 1878 3 juli 1878
Schou är en hygglig karl; han är läkare, egendomsinnehavare och kommunalman; sedan Pietro Krohn slutit sig till Schou har han blivit gladare; Edelfelt tycker det är skada att han inte kan vara mer med Krohn, som är så ovanligt intelligent och har ett fint kritiskt sinne; det är en stor lycka att ha en sådan person till vän.
Edelfelt har ätit middag med Pietro Krohn, kammarherre Friedrich Wolfhagen och professor Smidt; Smidt är ett inventarium i danska kommissionen och har som uppgift att vara Wolfhagens kammartjänare och spion; Smidt är egentligen orientalist och egyptolog men det är bara 3 eller 4 i världen som kan kontrollera hans kunskaper och dessutom publicerar han aldrig något; Smidt är artig fastän han behandlas som en hund av de danska utställningsmänniskorna; senast hade Schou ifrågasatt Smidts tolkning av namnet Bombulibum, som en person i persiska shahens svit skrivit i den danska avdelningen.
Paris den 15, redan den 15 Juli! 15 juli 1878
Edelfelt har varit på världsutställningen och ätit med Pietro Krohn och Schou.
la Vallée d’Aulnay (près Sceaux) d. 16 Juli 1878. 16 juli 1878
Världsutställningen är så stor att man inte vet vad som pågår på alla håll; Pietro Krohn och Schou har lika lite reda på alla festligheter och konserter som ordnas på Marsfältet och Trocadero.
Paris d. 22 Juli 1878 22 juli 1878
Föregående dag bjöd Pietro Krohn Edelfelt och Schou på middag och oförsiktigt mycket champagne; Edelfelt nämnde inte förrän vid desserten att det var hans födelsedag.
Det blev ingen rakning för Edelfelt och han regeretterade [ångrade] att Schou bjudit honom på middag; Eljert Mobeck var emellertid så trött att han skulle gå hem och lägga sig.
På lördag blir svenska studenternas konsert och efteråt sexa [festlig lättare måltid]: Edelfelt skall dit, liksom Eljert Mobeck, Pietro Krohn, Schou och Gunnar Berndtson; Ernst Nordström, Carl Langenskiöld och Otto Wallenius skall klä sig i vita mössor, Berndtson och Edelfelt har inga; sexan blir antagligen tråkig, de flesta svenskar är tråkiga, med undantag för Reuterskiölds och några andra; "fruntimmer" är också välkomna, men det finns så få av dem i staden; Edelfelt ser framför sig "harpor" som Freja Rydberg, som han alltid ser då svenskar är ute och roar sig.
Kan Alexandra Edelfelt tänka sig att Edelfelt av ren hasard [tillfällighet] mötte Eljert Mobeck på gatan; Edelfelt hade gått ner från Schous schangtila [eleganta] appartement [våning, lägenhet] för att raka sig; perukmakarna vid rue Châteaudun hade stängt sina butiker så Edelfelt gick upp längs rue St Lazare; vid Notre Dame de Lorette ser han Mobeck komma gående.
Pietro Krohn är färdig på utställningen, men desperat över att Edelfelt i stället skall resa; Krohn fäktar ännu lite med sina arbetare, men Schou säger att deras främsta tjänsteåliggande är att läsa Figaro och röka cigarr.
Paris d. 23 Juli 1878 23 juli 1878
Det ledsamma är att Edelfelt velat låna 20 francs av Schou fram till att han fick betalt av Madame Emma Koechlin; Schou hade bara en 100 francs sedel, som Edelfelt nu måste betala tillbaka.
Edelfelt är skyldig modellen 80 francs, Schou 100 francs, färghandlaren 200 francs; han borde därtill ha pengar till kläder, resan, transport för tavlan och conciergen [vaktmästaren]; han skulle behöva 1 000 francs.
Paris d. 28 Juli 1878 28 juli 1878
Efter konserten gick Edelfelt hem med Eljert Mobeck innan de gav sig av till kalaset; det var en dålig idé att arrangera en sångfest i sex, sju mindre salar mitt i Paris, i det trånga palais royal på en dyr restaurang som Véfour; det hade varit lättare att få en stor gymnastik- eller sångsal i trakten av Boulognerskogen eller utställningen; Schou blev så rasande över att omkring 20 av de gästande studenterna blev utan plats att han skällde ut arrangörerna, den svenska prästen och bokhandlare Knut Nilsson, tog sin hatt och gick; Pietro Krohn, Mobeck och Edelfelt började presentera sig och föreslå brorskålar till höger och vänster; de svenska och norska studenterna liknar de finländska; Edelfelt tyckte att flera av hans bekanta hemma, som Oscar Mechelin och Hjalmar Frey ser bättre ut och har mera världsvana än dessa sångare; på plats fanns riktiga bönder och flera hade små nätta magar av egendomlig svensk Apelblomsk typ; dessa var till största delen tidigare studenter och numera kungliga sekreterare och annat.
Paris d. 2 aug. 1878 fortsatt d. 5, sedan jag fått pengar 2 augusti 1878
Edelfelt skall köpa kappsäck, hatt och stövlar, samt betala en dryg färgräkning; han har betalat Schou.
Edelfelt reser på torsdag, kanske i sällskap med Schou till Hamburg; Schou reser hem till Danmark för några veckor; Adolf von Becker talar om att resa samtidigt.
Under de senaste dagarna har Edelfelt varit sliten mellan många kommissioner, Pietro Krohn, Schou, far och son Berndtson, och Eljert Mobeck.
Köpenhamn d. 1 Juli 1879 1 juli 1879
Som Schou skrev är Edelfelt populär så till vida att Drottning Blanca finns i varje bodfönster, likaså "les Cerises" i många.
Pietro Krohn vill ta Edelfelt ut till Skoven; på kvällen skall de äta med Schou.
Köpenhamn d 4 Juli 1879 4 juli 1879
Gunnar Berndtson och Edelfelt har bjudit ut Pietro Krohn, Schou och Ole (Otto) Haslund på middag hos Vincent i Tivoli, en av de bäst restaurangerna i Köpenhamn; Alexandra Edelfelt får inte tro att föregående kvälls fest hade gått till överdrift, men på restaurangen var de försiktiga i mat och dryck och följde Bellmans diet: lite, men gott; vädret var kallt och ruskigt och de kom hem tidigt på kvällen.
Kjöbenhavn Måndag d. 30 Mars 1885 30 mars 1885
Edelfelt övertalas att stanna i Köpenhamn över påsken; Schou har bjudit på påskägg.
Fredag – [1889] 1 januari 1889
Krohn skriver ingenting om juryn i Paris, bara att utställningen är större än 1878; han bor med Schou i Edelfelts ateljé, mår bra och kallar conciergen en ängel.
måndag 1 januari 1889
Krohn skriver att han och Schou har det bra i Edelfelts ateljé; att inbjudningar "regnar ner".
Saaris fredag 12 Juli 89 12 juli 1889
Många gratulationskort- och brev från Paris: Dagnan skrivit; Gueldry, Krohn, Schou, några franska vänner haft kalas till Edelfelts ära med ett kuvert dukat och Edelfelts fotografi, de närvarande skrivit ett protokoll som de skickat till Edelfelt; postgången fungerar igen; får varje dag många kort och brev från Frankrike.
Kjöbenhavn d. 20 sept 89. Rosenvænget 20 september 1889
Bjudning för Edelfelts igår; Krohn mådde inte bra, men firades av herrskapet Schou, Henningsens och några andra.
Köpenhamn 2 maj 92 2 maj 1892
Senaste torsdag var det middag hos Otto Benzon likaledes för meine Weinigheit. Alldeles annorlunda hvad sammansättningen beträffar. Der var Krohns Block, Alfred Benzon med hans fru Hanna Bissen, Schous, Kröyers och jag – jo Madame Gogain, en ytterst egendomlig företeelse en kobenhavnska gift med en fransk halftokig impressionist som nu, trött på Europa reste på någon tid till otakeiti och lemnat frun här med 5 barn – en märkvärdig, originel typ som jag någon annan gång närmare skall tala om.
Schou, min gamla vän från 78, är en bland de roligaste menniskor jag vet – det är ett lif i honom som verkar som ett saltsjöbad – frisk och klar och klok. –
Köpenhamn måndag 16 maj 1892 16 maj 1892
I går höll jag afskedmiddag för Krohns i Tivoli, och hoppades att få tillbringa en rigtigt lugn natt och gå tidigt i säng – jo pytt. Krohn som verkligen har öfvermenskliga krafterskickade efter Schous och brodren Johan Ks och Köbke – och så blef det uppesittande igen till 12
Jag är nu utled vid fru Hs porträtt – jag tror det är elegant men något konstverk af rang är det ej. Emellertid äro de (d.vs hennes man och familj) mycket nöjda, och försäkra att ingen dansk målare skulle ha gjort det så 3000 kronor fick jag för det och det är ju mycket ordentligt för en pastell. Det var Schou som sade att jag var "gal, bindegal, tosset og afsindig" som jag tog ett öre mindre han tyckte jag skulle ta 5000.
Köpenhamn pingtsafton 4 Juni 1892 4 juni 1892
– Tisdag 7 Så galet det än låter så har jag ej fått tid att fortsätta brefvet. Krohn har nämligen genom sin balett och theateradministration fått ett temmeligen despotiskt sätt att befalla öfver sin närmaste omgifnings görande och låtande så i går t ex. Schous hade bjudit på en skovtur med matkorgar och jag hade hvarken tid eller lust, ty jag hade velat fortsätta fru Krags porträtt men det halp ej, jag måste med färden tog 12 timmar och jag försökte att vara vänlig och se glad ut ändå. Skulle jag få tala med Krohn under sådana dagar, så skulle jag gerna uppoffra arbetet, men det är ju icke möjligt – jag fick i stället sitta och underhålla fru Schou, som är litet förryckt (melankolisk) och som ej förstår hvad jag säger, så danska jag än försöker tala. Naturens skönhet kan jag eller ej sätta värde på i sällskap. De många utfärderna med Borns Etters Albedinskys stå som något fasandsfullt för mitt minne. Bara faktum att under en hel dag vara instängd i en chur-a-banes eller en ångbåt med ett dussin personer, vore de än ens bästa vänner, är plågsamt för mig. Att ej få ett ögonblick ensamhet eller ro eller ren tankefrånvaro det är för mig den största pina. –