Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

bankir, nationalekonom, riksbankschef

Paris pingstdagen 1878 9 juni 1878
Finnar finns det i massor, bland andra Carl Langenskiöld; Café de la Regence känns som ett annex till Kapellet på Esplanaden eller Opris.
Paris d. 22 Juli 1878 22 juli 1878
På lördag blir svenska studenternas konsert och efteråt sexa [festlig lättare måltid]: Edelfelt skall dit, liksom Eljert Mobeck, Pietro Krohn, Schou och Gunnar Berndtson; Ernst Nordström, Carl Langenskiöld och Otto Wallenius skall klä sig i vita mössor, Berndtson och Edelfelt har inga; sexan blir antagligen tråkig, de flesta svenskar är tråkiga, med undantag för Reuterskiölds och några andra; "fruntimmer" är också välkomna, men det finns så få av dem i staden; Edelfelt ser framför sig "harpor" som Freja Rydberg, som han alltid ser då svenskar är ute och roar sig.
Stockholm lördag 16 juli 1892 16 juli 1892
I går ansåg jag mig böra lemna sällskapet på Djursholm och Sven Scholanders sång för ett löfte jag gifvit Karl Langensköld Jag kunde ej tala med honom i telefon och reste i plaskregnet kl. 8 till Stockholm. När jag kom fann jag L. färdig att gå och lägga sig. – Mitt lif går åt att gifva förhastade löften; sedan vara en slaf af dem och sist finna att jag plågat mig onödigt. Det regnade så kl. 11 att jag gick på Hotel Skandia och låg der öfver natten. –
I onsdags var jag med Wåhlin och alla herrarne från Nat. Museum på middag hos häradshöfding Montelius ute på Vermdön. Signe Törnebladhs pappa bankfullmäktig och alltid på vippen att bli minister var med – en herre som ser krånglig ut – jag kan så väl förstå hur han blängde argt på pojkarna då han var rektor. Derute var mycket sång. – två doktorer sjöngo Valerius, Franzén och Bellman – rätt lustigt att höra alla gamla bords- och dryckesvisor "goda gosse" o. a. – samt gluntar. – V. Rydberg sade om Valerius och (Bérangerska skolan) i förhållande till Bellman att de äro Sepia teckningar – torra och nyktra med en liten oläsligt i bakgrunden under det Bellman målar i fulltonig färgskala. det var ej illa sagdt? I går hörde jag från 6 till 8 en massa Bellman deraf igen flere nya, sjungna af Scholander. Carl Langensköld sade – ja, nog har Jag hört Scholander sjunga, men jag kan nu inte sentera den der Bellman – det var rätt tänkte jag. –
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29 november 1896
I går var jag hos Karl Langensköld. (Under förra hälften af veckan afsade jag mig bjudningar). Hans fru är ju mycket söt – utaf den der sötheten som måste slå an på äldre tanter, – temmeligen Lavoniusk – med litet fula miner kring munnen, – obetydlig. Hon är så äldre tant som möjligt – en äldre Helsingfors kaserntorgsGeheimerådinnatant till ändå. Vänlig och fryntlig som gamla äro – Hvad ålder beträffar tror jag den tanten kunde vara Mammas farmor, tryggt. – Så voro der herrskapet D'Orchimont, Osbahr fru Lavonius Linder Ekman, mycket silmänkääntäjä och tandvisande, Rudolf Elving och Bolins Jag fick intrycket af att finnarne voro en synnerligen affekterad nation. Fru Bolin har jag ej känt förr. Jag hade alltid trott att hon var litet mindre enfaldig. Yngre blir hon år från år – fjorton år tror jag visst att jag var i går – med bäcksvart färgadt hår och illa målad i ansigtet – sprittande, skälmsk, isupande, applåderande hvarje ord jag sade såsom en Voltairisk qvickhet. – Hon smickrade dessutom fru Ekman för hennes underbara, härrliga (m fl adjektiver) ögon, Alba för hennes underbara härrliga m m ögon också – vi sutto der, verldens qvickaste karlar och skönaste qvinnor till bords – Matildchen, was willst du noch mehr?