Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

grevinnan Amalie Adlerbergs dotterdotter, g.m. Constantin Linder

Paris d. 16 Januari 1879. 16 januari 1879
Följande dag måste Edelfelt föra fru Helène Linders spetsar, grevinnan Amalie Adlerbergs paket till dotterdottern [egentligen dottersonens fru?] på andra sidan Paris vid Norra Bangården), samt Gustaf Philip Armfelts matta.
Nu åker Edelfelt till Koechlins, fru Linders sömmerska och Madame Fonteneillat.
Tisdag 8 nov. 1881 8 november 1881
Jag var i går på visit hos fru Linder, som jag träffade på cirkus, likasom Wold. Frenckell. fr. Linder bor förfärligt långt borta på Wassili Ostroff, och var ej hemma.
Söndag nov. 1881 20 november 1881
Fröken Manzey är här på middag, vi ha just intagit kaffe, klockan är 1/2 8 och fru Linder med döttrar var bjuden hit, men skickade just nu bud att hon var illamående.
Petersburg söndag 28 nov. 1881 28 november 1881
Sedan jag kom från Zarskoje var det hela tiden folk hos fru Etter. Fru Linder med döttrar, fru Sassiâtsky (en rik fru som mest bor i utlandet), en chevaliergarde Kireeff, samt den hatade Lerche med sin nya fru född Osten-Sacken, hvilken nu presenterades för fru Etter. En liten tyska som många andra, men ändå för god åt honom, om det är möjligt allt hvad som säges om honom.
Tisdag d. 6 Dec. 1881 6 december 1881
I går var jag hos Bruuns på soirée. Lustig, alls ej homogen societet. Några finska genraler o. senatorer, estländska baroner, en och annan borttappad, enkel finska, madame Linder, Costi Tobiesen och fröknarna Hocken-Paul, tre belgiska koketter, belgiska ministern – högst märkvärdig societet – sans possibilité de fusion. Bruun sjelf den enklaste, allvarligaste, hyggligaste gubbe man kan tänka, liten, mager, artig. Frun anspråkslös, tyska-ryska, rödbrusig. – Ack hvad den fru Linder är för ett våp. platt – snobbig, kryddar hon sitt tal med en och annan plumphet. Jag har sällan sett en så flack menniska. Hon slår efter mig, och inbillar sig att jag är mycket intagen i henne. Så det der dumma skrytet att ständigt tala om huru hon flänger ute i stora verlden, då alla menniskor veta att hon ej har annorstädes att gå än hos Demidoff och Bruun. – Bruun sjelf talte timtal med mig – Georges Ramsay – likaså – de der storfurstliga porträtterna ha gjort susen. Jag blef presenterad till höger o. venster, men det var ej roligare för det, och satt vid supén mellan en estländsk sjåpig friherrinna och fru Linder – på andra sidan baron Liegnitz preussiska militärattachén en rigtig äppeltysk. Fru Ehrstöm, som ej talar franska såg borttappad ut. Musik gjordes hela aftonen, en belgisk violoncellist, en tysk pianist och 3 ryska sångerskor.
Onsdag afton 4 dag jul 1881 28 december 1881
Nå, ändtligen har jag blifvit presenterad för hennes Majestät och i morgon börjar arbetet på Gatchina. I går på aftonen var jag bjuden på Sarah Bernhardt af fru Linder och hemkommen kl. 12 hade jag ett bref från Iseeff med inneliggande telegram från Storfursten Wladimir emot mig. Telegrammet sade endast att Kejsarinnan önskade träffa akad. Edelfelt i morgon kl. 11. första tåget till Gatschina gick kl. 9, och för att hinna till bangården måste jag i väg redan kl. 8.
Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30 december 1881
I går på aftonen var jag med Paul på l'Etrangère, i fru Linders loge. Hennes "diplomater" som hon alltid talar om kommo – En furst Wolkonsky, en grefve Reder, tysk, och några genraler – och de förde ett ovanligt lätt språk med Madame. Det föreföll som de kommit upp för att rigtigt prata ut. En grefve Adlerberg, blind och litet döf, bror till vår, var i logen – Man fick hela tiden berätta pjesen för honom.
Gatschina d. 15 januari 1882 15 januari 1882
På nyårsdagen var jag från 12 till 6 åkande i släde (i menföre) på visiter: Storfursten Wladimir, Bruuns, alla i slägten, Buistroff, Miatleffs, Mme Zassietsky, Linders, akademin m.fl.
P.burg. tisdag afton d 28 mars 1882 28 mars 1882
Tillstås måste, att jag i går ej förde den diet som av omständigheterna anvisats mig – På morgonen med hela familjen Manzey, Etter och Armfelt på akademin, der mina Wladimirovitschar mycket beundrades så frukost med Paul, så en exposition, derefter visiter till fru Linder, Volkoffs, Nikiforakys m.fl. så ett evinnerligt språng efter Duperret, som suttit och väntat på mig halfva e.m. och underhållit sig med fru Etter, och sist bal hos Bruuns, derifrån jag kom kl. 5 på morgonen.
balen efteråt var ganska animerad och väl arrangerad. 150 personer ungefär. Fru Linder var sublim i sin modjournals-storhet. Jag dansade med henne, med en dotter till rumäniska ministern en liten hvit-gul mulatt-unge, och kotiljongen med en fröken Cognard, syster till fru Froloff, och vän och bekant till Olli Tobiesen och de andra flickorna i Hfors som varit dömda att tillbringa sommaren der. Fru Zaũme var också der – gammal och alls ej välklädd.
Fru Linder presenterade mig för spanske ministern, markis de Campo Sagrado, om hvilken fru Miatleff talat mycket. Det är en jätte, enorm, men en typ för en bon garçon och viveur. Han lär vara gift med kungens kusin, och ha denna slägtskap att tacka för att han nu är ambassadör. – Vi talte om Spanien, om fruntimren der, och då blef vår Campo lifvad – Voyez vous, madame, sade han, åt fru L. vous autres dames de Petersbourg vous avez toutes des petits glaçons là ou nos espagnoles ont un coeur.
Vid supén satt jag igen bredvid fru Linder som reserverat mig en plats – på andra sidan satt belgiska ministern, grefve de Zeele, som berättade anekdoter för fru Linder – Hon är så tom att det är rysligt. Icke ens i koketteri kan hon gå långt, emedan hon alltid har sina usla trasor att tänka på. – Kotiljongen måste jag afbryta tillföljd af knip i magen – jag förklarade för fröken Cognard att jag var trött och mådde illa (kl. var nära 4) och så lemnade jag henne i hennes hulda moders vård
Petersburg lördag morgon 8 december 1883
Paul hade för afsigt att göra visit hos Bruuns, och som jag ju i alla fall skulle dit, så följde jag med. – "Ni kommer som efterskickad” sade "Madame de Bruun” der hon satt omgifven af sin stab af fru Poggen Pol och alla möjliga lustiga generalskor – "Ehrnrooth Linder, fru Linder söka efter er" – Demidoff vill näml att ni skall måla hans frus porträtt – Stannar ni här, åtar ni er annat o.s.v. o.s.v.
Paris. d. 26 April 1885 26 april 1885
Madame Mackay påminner om fru Linder.
Som svar på något modern skrivit, konstaterar Edelfelt: Herman Bang producerade ett konstverk då han talade, han hade rätt att kräva uppmärksamhet av publiken; vad hindrade fru Linder och Konni Zilliacus att gå ut om de inte lyssnade?; Bjørnson konstaterade om Bangs senaste bok: "talentfull men svinsk", svinaktig; Edelfelt om fru Linder och Konni Zilliacus: bara svinaktiga.
Courtois har berättat att pianisten Bülow blev störd "av en dam i fru Linders stil" när han spelade i privat salong; konstnärer måste behandlas annorlunda än andra "brackor", menar Edelfelt, särskilt då de producerar sin konst.
Cannes 16 april 1891 Hôtel Paradis 16 april 1891
Osäker koppling – Hvad den der Ahrenbergska ritningen af Watteau kostymen måtte ha varit bra! Sådant der degouterar mig så obeskrifligt – Grützmacher – skall väl vara Grützner är en obehaglig Münchhenmålare som målar det som tyskarne kalla Zopfstyl – falskt och otäckt – men något så när rigtiga kostymer tror jag han ändå ritar Watteau!? Med mustascher?! hans magra figur är mycket väl känd från en teckning från den tiden. Han var sjuklig och dog vid 37 års ålder. Han var född på 1600-talet och hans glansperiod inföll under Régencen. – Fru Linders smaragdgröna lyx degouterar mig om möjligt ännu mera. Hufvudsaken är att B. tog sig bra ut.
Paris 27 nov. 1900 27 november 1900
I söndags var jag bjuden på frukost till Léon Moltke. Der voro Prins Valdemar, prinsessan Marie, prins Georg af Grekland Marquis de Bouillé och Mr Dufeuille, Orléancernas factotum, storpratare, men ganska klok. – Jag vet ändå ingen menniska som verkar så prinsessa som prinsessan Marie, och det fastän hon är litet gauche i rörelserna. Men fastän hon icke har fru Linders säkerhet är hon ändå mycket mera rasdjur än fru Linder – och så är hon så snäll och vänlig och naturlig. Hon lofvade komma hit till ateliern endera dagen. Alla intressera sig för fr. Acktés porträtt – hon, Aino Ackté har en ställning här som man hemma ej drömmer om – hon har med ens blifvit No 1 vid Operan och publikens favorit. Att hon är absolut hygglig och comme il faut misshagar ej parisarne tvärtom – de skryta dermed! På frukosten talades ganska mycket politik. Hvad dessa prinsar ändå äro underliga. I Boers frågan voro de engelska – alltid naturligtvis på maktens sida, t.o.m. de hyggligaste.