Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fornnordisk gud, krigets, skaldekonstens och de dödas gud

Källor

Paris d. 18 febr. 79. 18 februari 1879
Skandinaverna tycks ta den s.k. Walhallafesten på allvar; Karl Wetterhoff kommer som Odin, Frits Thaulow som Thor; Edelfelt går omaskerad ifall han går.
Onsdag d. 26 februari 79 26 februari 1879
Kalle Wetterhoff tronade som Odin, vid hans sida fru Ingeborg Thaulow som Freja; Mathias Skeibrok var Brage med harpan, medan fröken Hanna Bissen var Idun; en dansk var Surtur och Christian Zacho var Loke; bäst var Peder Severin Kröyer som Heimdall och Frits Thaulow som Thor; Thaulows kosym var mycket soignerad [omsorgsfullt gjord], bronsbrynja, skinnbyxor med lindade ben och en stor hud över alxarna fästad med spännen i nordisk stil.
Wilhelm Peters ateljé var utmärkt dekorerad i fornnordisk stil; en ung ornamentsbildhuggare Hjalmar Norrström hade arbetat med dekoreringen i en vecka, med hjälp av Hjalmar Sandberg och Allan Österling; mitt på golvet brann en eld och från taket hängde en koppargryta; Thaulows, Bissens och Peters hade bidragit med mattor att klä väggarna; Frits Thaulow har dessutom skånska bondvävnader, som var draperade kring Odins tron, som var gjord av trä med ormslingor och överlastad med två enorma björnhudar.
Edelfelt anlände sist och genast han kom in sprang Heimdall [Kröyer] upp och presenterade honom som Ansgarius; Edelfelt fördes fram till Odin, Kalle Wetterhoff, han tog mod till sig och lyckades svara på vers och publiken var nöjd.
Paris 10 maj 93. 10 maj 1893
Men Valkyrian den var herrligt – jag märkte att jag kände så godt som allt. Mme Viardot satt i logen bredvid. och Gummorna, som hvar i sin stad varit betydligt styfvare än Patti och Nilsson tillsammans, voro hänryckta. – Allt hvad Valkyriorna sjunga i luften är storartadt genialiskt tänkt – ja deras skrik och rop och så ridten genom molnen – det går kalla kårar genom ryggen ännu när jag tänker derpå – men det skall höras icke ses – åtminstone var jag choquerad af teaterstassen och de tjocka snörda valkyriorna, friggas bockar som icke ville gå fram, pappershästarna som valkyriorna sutto på o. d. och ändå är detta på Operan i Paris der dekorater o. d. är utmärkt. – Jag mina Strindberg, sade en gång, då han var rasande på theater (det var då) att han hela tiden der såg bara målade papper och utklädda menniskor – så jag erfor litet af densamma i går! Andra akten är mycket långtrådig, det medges – Odin – nej oläsligt, för det är en ärketysk – står och håller långa tal om den kyss han skall ge Brynhilde för att borttaga hennes gudavärdighet och det der räcker i evighet. Brynhilde var klädd i hvit klädning röd mantel och brynja – nej det skulle ha varit mörkt blå gröna färger någonting hemskt och vildt och icke de der teatermadamernas smak. Der är en kärleksduett i första takten aj aj aj aj hvad den är vackert! och hvad det är vackert alt när Siegmund kysser henne, så går fonden upp och det blir vår med ens och harporna låta glitter och blomsterdoft komma in i landskapet – Det är vackert tänkt icke sant? Hvilken makalös konstnär, bara han hade låtit bli att vara så bred och lång och ordrik ibland. får se om Valkyrian skall göra lycka. Jag vet ej om fransmännerna d. v. s.det stora publikum kommer att sentera allt detta germanskt mytologiska. –
Stockholm måndag 16 nov, 96 16 november 1896
En af de roligaste jag mött här är Albert Engström, karrikatyrtecknaren från Söndagsnisse. En glad Upsalastudent och filolog (Kan utmärkt bra hebreiska, grekiska och latin och bland andra språk också finska) och en hjertans qvick menniska. Han sjunger sina visor så urkomiskt att jag aldrig tror Jag skrattat så. Han är gift med en fröken Sparre, mycket intelligent, man med ett besynnerligt ryskt-mongoliskt utseende: Gul hy, tjocka läppar, sneda svarta ögon. Hon gör lika litet heder åt sin stamfar Odin som vår vän Louis, som ju heller ej är någon urgerman till typen.