Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

österrikisk greve

Källor

Inga källor
Paris d. 18 Januari 1880 18 januari 1880
Carl Mannerheim presenterade för en tid sedan Edelfelt för en österrikisk greve von Seilern; Edelfelt träffade på greven på gatan och denne bjöd honom upp till sig; greven har varit kavalleriofficer och diplomat, är musikalisk och för grand train [överdådig livsstil] i Paris; han vill att Edelfelt kommer in i Cercle de la presse; en kväll tog han med Edelfelt till klubben och presenterade honom för Albert Wolf, Billaud och greve Ludovic-Napoléon Lepic, amatör och målare.
Grevarna Lepic och Seilern har lovat komma på besök till Edelfelt.
Seilern är durkdriven aristokrat, men också en konstnärsnatur, konfys och godmodig; han har komponerat åtskilligt som framförts på konservatoriets konserter.
Comte de Lépic bjöd Edelfelt på frukost till nästa fredag, med förutsättning att han skulle bli medlem i klubben; de båda grevarna lovade bli Edelfelts faddrar vid intagningen.
Seilern talar franska som en parisare och har en otrolig svada; Alfred Koechlin menade att det inte vore dumt att stå väl med journalisterna, "C'est de la canaille, mais on ne peut pas s'en passer" [det är ett patrask, men man kan inte undgå dem].
Paris, lördag d. 24 Jan. 1880 24 januari 1880
Edelfelt var med greve Seilern hos målaren greve Ludovic-Napoléon Lepic på frukost; Lépic har makalös och stor ateljé, där han bor och sover i en magnifik gammal säng omringad av gotiska riddare som håller vakt; Lepics far var general och nära lierad med Napoleon; fadern är uppfostrad av kejsaren, vilken han följde i landsflykten; Lepic är en hygglig karl, något melankoliskt och nervöst i hans väsen; fram till kejsardömets fall var han officer, nu är han målare och har haft en viss framgång på Salongerna.
Ludovic-Napoléon Lepic och von Seilern kommer på besök till Edelfelt om några dagar; för att ursäkta den fördömda entrén har Edelfelt förklarat han endast provisoriskt bor i kvarteret; Seilern är en viveur [levnadsglad person] och har utmärkta kontakter; han har ofta spelat sällskapsspektakel med furstinnan Pauline von Metternich och känner alla i "la haute" [den högsta societeten].
Paris d. 26 Januari 1880 26 januari 1880
Greve de Seilern har sett Edelfelts tavla; han tyckte om tavlan, men är för mycket musiker för att förstå sig på bildkonst; hans resonemang är färgrikt och vittsvävande, men saknar form och begränsning; Edelfelt bjöd honom på middag på deux Edmond; bohemlivet där tycktes tilltala Seilern, som är så tankspridd och intresserad av samtalet att man lätt kan få honom att glömma ställe och mat om man kan fängsla honom; kvällen avslutades hos Seilern, som satte sig vid piano och improviserade "le tableau d'Edelfelt" [Edelfelts tavla], det lät vackert Schumannskt; sedan berättade han om Alexandre Dumas (fadern) som han länge levt med i Neapel, om Franz Liszt, George Sand, furstinnan Pauline von Metternich och markis Almorini.
Seilern är upptagen av fru Annette Essipoff, som han först lancerade och som nu är i staden; boulevard- och spellivet måste vara tröttande i längden.
de Seilern tror sig kunna döma en persons karaktär utifrån handstilen; Edelfelt visade honom ett brev av Alexandra Edelfelt; Seilerns tolkning var att brevet hade skrivits av en kvinna med stort hjärta, en som tycker om ordning, utan pedanteri, och som är full av rättframhet och förtröstan, i varje fall en kvinna utöver det vanliga; Edelfelt undrar hur Annie och Bertha Edelfelt mår och önskar lycka till med den nya våningen.
Edelfelt vet ännu inte när han tas in i Cercle de la Presse; Seilern ska först ha en middag för Émile Blavet (dramatiker), Gaston Salvayre (kompositör), Thédore Ritter, Comte Ludovic-Napoléon Lepic och Edelfelt.
d. 29 Februari 1880. 29 februari 1880
Föregående dag var Edelfelt på middag hos Seilern, med Carl Mannerheim, Ludovic-Napoléon Lepic, och Émile Blavet.
Edelfelt tecknade några karrikatyrer på Cercle de la presse, vilka vann allmänt bifall; Seilern går omkring och talar om Edelfelt enorma talang; Seilern är helt och hållet musiker, utan tecken till människokännedom, trots ett liv i Europas förnämsta litterära, artistiska och aristokratiska kretsar; Edelfelt måste bjuda honom någon dag på middag hos Foyot, en god restaurang i quartier latin.
Paris d. 21 April 1880 21 april 1880
Edelfelt går sällan på Cercle de la presse efter att Seilern och Carl Mannerheim råkat i gräl; dessa så kallade hommes du monde [världsmän] är allt ett skönt sällskap; de skäller på varandra, och är med allt tal om gentilhommerie [gentlemannahet] inte ett smack bättre än alla andra.
Söndag 3 octobre 1880 3 oktober 1880
Greve Seilern kom föregående dag på visit; han bad att de skulle glömma deras "froideur" [kyla] med anledning av Carl Mannerheim; Seilern antog att Edelfelt öppnat ögonen, vilket gjorde Edelfelt svarslös; han inser inte varför han skulle vända en person ryggen som alltid varit vänlig mot honom; på tisdag går han med Seilern till Mihály Munkaczy; han säger att han slutat att spela, "j'ai abandonné une maîtresse qui est la pire de toutes, la dame de pique" [jag har övergett en älskarinna som är den värsta av alla, spader dam]; Edelfelt uppmanar att inte avslöja för Mannerheim att han anlänt; Beer har sagt att Edelfelt ännu inte anlänt till Paris.
Måndag d 10 okt 1880 10 oktober 1880
Föregående dag var Edelfelt bjuden på frukost till Seilern och på middag till Charles Baude; Seilern spelade alla Frédéric Chopins nocturner i fyra timmar.
d. 15 Oktober 1880 15 oktober 1880
Seilern har rest till Wien; denne har gett Edelfelt ett rekommendationsbrev till sin bror som är ambassadsekreterare i Madrid.