Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk politiker och historiker

Källor

Nationalencyklopedin: http://www.ne.se/lang/louis-blanc

Paris d. 10 mars 1880. 10 mars 1880
Alexandra Edelfelt må tro att det var ett lebens [liv] på hotellet häromkvällen; Edelfelt kom hem från Ellan de la Chapelles och fann hela boulevarden framför hotellet full med folk; 330 amnestierade skulle komma från Brest och man hade i trädgården till Hôtel de la Marine ställt till en bankett; där var "gubben" Louis Blanc och George Clemanceau; Edelfelt tycker att kurtisen för Kommunen från de rödas sida är osmaklig; i kommunalrådet har redan två amnestierade från Nya Kaledonien fått plats, och snart är det troligt att flera blir deputerade; en herre med röd kokard ställde sig i vägen då Edelfelt försökte ta sig inte till hotellet, men släppte in honom då han hörde att Edelfelt bodde där.
Paris långfredag 93 31 mars 1893
I allmänhet ser det ut som om konsten skulle stå still för ögonblicket. Ingenting nytt och verkligen godt vid horisonten. Symbolisterna, såsom de ta sig ut på Rose & Croix äro alls icke nya – gamla formler tillampade på föga nya idéer. På rose & Croix har Sigurd Asp första rummet som galning – der finns en mycket underligt Aino relief bronserad i olika nyanser af honom och under står med stora bokstäfer Sigurd Wetterhoff-Asp Poéte, Litterateur, artiste peintre, sculpteur et ceramique (sic) Ville Vallgrens saker ta sig rätt bra ut, dock ej så som jag tänkt – på Champ de Mars tror jag han blir complettare representerad. – Löjligt är deras fäktande efter medeltidsmysticism – härolder med underliga, kabbalistiska tecken på bröstet, draperier i rosa och svart. Olyckligtvis fick jag ej se le Sâr Peladan. – Mycket folk, och en massa ungherrar klädda efter sista modet, helt o. hållet 1830 d. v. s. rakade, med långt hår och veckade redingoter. De voro mest alla små till växten och sågo högst finurliga ut – såsom ungdomsporträtt af Louis Blanc. Damerna också mycket 1830 – så när som på hattarna som äro alldeles försvinnande små och alls ej likna de rigtigt romantiska det är lusligt att se detta eviga kretslopp. Som en slags skyddspatron hängde i Rose & Croix utställning Theophile Gautiers porträtt i den besynnerliga kostym han har 1830 vid första represenstationen af Hernani.