Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

österrikisk konstnär

Källor

Inga källor
Midsommardagen 1880 1 juni 1880
Edelfelt har efter att i flera dagar löpt runt i regnet hyrt en ateljé på Avenue des Villiers 147; det är i samma hus som Gustave Courtois, Pascal Dagnan och Beer bor; det är långt från centrum, men ligger närmare de fina kvarteren och Boulevard Montparnasse; Avenue de Villiers är det artistiskt-aristokratiska kvarteret; där bor Ernest Meissonier, Mihály Munkakzy, Jules Bastien Lepage och Sarah Bernhardt; Edelfelt bor i allra bortesta ändan nära fortifikationerna; för 1200 francs får han ett förrum, salong och en sängkammare; huset är propert och nytt; Gustaf Cederström bor några steg därifrån; conciergen [portvakten] städar för 20 francs i månaden och gör frukost för 2 francs, vin inte inberäknat.
Huset ägs av Madame Bertaud, en charmant skulptris med en konstskola för damer; hon har för tre år sedan fått medalj; Beer presenterade Edelfelt för henne.
Paris d. 29 Juni 1880. 29 juni 1880
Beer, som är äkta wienare och har smak för tillställningar, pompa och ståt, ropade förtjust att de under vintern ska hålla baler i Pascal Dagnangs ateljé.
Om några dagar ska Edelfelt gå med Beer och försöka få tag i liknande draperier som denne har i sin ateljé på första våningen; Edelfelts ateljé är på andra våningen.
Paris måndag d 27 sept 1880. 27 september 1880
Beer var den första som Edelfelt träffade; Beer hade snuva och hade bara ledsamma saker att berätta om Carl Mannerheim, som plågat Beer hela sommaren; Edelfelt vill slippa Mannerheim och Beer lovade att inte berätta att Edelfelt var tillbaka i staden.
Söndag 3 octobre 1880 3 oktober 1880
Greve Seilern kom föregående dag på visit; han bad att de skulle glömma deras "froideur" [kyla] med anledning av Carl Mannerheim; Seilern antog att Edelfelt öppnat ögonen, vilket gjorde Edelfelt svarslös; han inser inte varför han skulle vända en person ryggen som alltid varit vänlig mot honom; på tisdag går han med Seilern till Mihály Munkaczy; han säger att han slutat att spela, "j'ai abandonné une maîtresse qui est la pire de toutes, la dame de pique" [jag har övergett en älskarinna som är den värsta av alla, spader dam]; Edelfelt uppmanar att inte avslöja för Mannerheim att han anlänt; Beer har sagt att Edelfelt ännu inte anlänt till Paris.
Manzeys har uppfyllt hela Edelfelts varelse och han har därför inget att berätta om sina övriga bekanta i Paris; han har sett Gustave Courtois och Beer.
Fredag d. dec. 1880 1 december 1880
Edelfelt har just lagt sista handen vid Sophie Manzeys solfjäder och hela "det artistiska grannskapet, areopagen" Gustave Courtois, Charles Édouard Delort och Beer har funnit den mycket bra; det är skada att han måste montera den.
Tisdag januari -81. 18 januari 1881
Supén var ytterst animerad. 30 af Paris vackraste aktriser, alla i den kostym de underaftonen burit, Judic, Theo, Legault, Angèle, Suzanne Pic, o.s.v. Bland herrarne författarne, Capoul, Lassalle och Guillard från operan målare de Neuville, Detaille, Vibert, Bastien Lepage, Boldini skulptörer Beer och Falguières. Taffelmusik i massa Capoul, Thérésa Lassalle sjöngo. Quidant spelade, Serpette likaså. Vibert utförde flere af sina oförlikneliga scener, Dupuis berättade fåniga historier med belgisk accent, Dunbray skar qvickheter, ett slammer ett ljud och väsen som man ej har begrepp om. Champagnen flöt i strömmar och supén var ypperlig – sittande naturligtvis. Jag satt emellan en aktris från Vanité Fillon och Bastien Lepage. Med de vackra kostymerna från alla länder och alla tider, blommorna, champagnen och skrålet då och då afbrutet af någonting alldeles mästerligt utfördt, en makalöst sjungen idyll påföljd af några ytterst salt och qvickheter – allt detta hade någonting demoniskt märkvärdigt i sig. Inom ett ögonblick voro borden undanstökade och så dansades der till kl. 7 på morgonen.
Söndag d. 27 Februari 1881. 27 februari 1881
Vi hade ställt till ett litet utvaldt bordlag med Salvayre, kompositör, målarne Ferrier och Boldini, Blavet och Billault, redakteur för la Presse.
Häromdagen hade Beer och jag bjudit våra fina bekanta grefve Andrassy och baron v. Loudon på middag på Cercle de la presse. De äro utmärkt hyggliga ungdomar 25 och 22 år, uppfostrade med erkehertig Rudolf, ha båda varit i England och jagat på slotten der, och komma att stanna här någon tid. Andrassy är ovanligt intelligent och bildad. Hans uppehåll här är "ej blot till Lyst" ty han sätter sig ordentligt in i det politiska lifvet, för att i nästa år ställa sig som kandidat i ungerska parlamentet. Unge Loudon målar, skulle gerna mera egna sig deråt, men har för litet talent, säger han. I nästa vinter kommer han dock hit för att måla ordentligt, säger han.
Paris d. 15 maj 1882 15 maj 1882
Sedan senaste bref har jag varit på 2 soiréer hvaraf den ena var högst misslyckad Beer, den cokanta figuren, hade pinat mig att vara med på ett amerikanskt surprise Party – man kommer maskerad med dryckesvaror och ett långt ljus hela sällskapet samlas på ett visst timslag i porten och tågar så upp. – Detta är dock mera till formen – ty uppkomna till M. och Mme Wessel, så hette värdsfolket, voro dessa likaså grimerade som vi. – Lyckligtvis hade jag ej grimerat mig utan hade endast lösnäsa. Finns det en fin amerikansk societet här, så finns det också en som ej är mycket att komma med – gamla, sminkade koketter, idiotiska gommeux – jag var så arg som möjligt och gick min väg kl. 12, lemnande Beer omgifven af dessa förtjuserskor, som finna honom oemotståndlig.
Paris 6 Maj 1891 6 maj 1891
kl. 11 reste jag från det idylliska familjelifvet der till Paris mödor och besvär. Som sagdt – intrycket var kusligt – och blef ej förbättradt genom de många temmeligen kyliga kritiker öfver Petits exposition som lågo i höga staplar på mitt bord. Och så alla dödsbudskapen med svarta kanter – många som dött under detta år af mina bekanta. Beer, den enda granne jag träffat har varit sjuk i influenza och såg eländig ut. Han sade att vintern varit olidlig här.
Paris torsdag 28 febr 95 28 februari 1895
Beer är sig lik, klagar öfver dåliga tider för skulpturen.