Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

Madame, fransk skådespelerska, på 1870-talet engagerad i S:t Petersburg, sedermera i Paris

Källor

d. 2 februari 2 februari 1881
Fru Etter har skrifvit mig om Mm Pasca. Jag tror egentligen ej så mycket att Mm P begärt min och Berndtsons adress för att ta reda på mig som ej mera för att ändtligen få ett portrett som Wolkoffs skickat med Bson men som denne ännu ej framfört emedan han 3 gånger sökt henne förgäfves och personligen vill öfverlemna paketet Jag kan dock ej rigtigt förstå hennes mening. Slog hon ej sjelf efter Michel W. Huruvida hon är skild från sin man vet jag ej – det lär vara någonslags storskojare hvars bedrifter gjort att giftermålet förklarats af intet värde. – Emellertid är jag naturligtvis beredd att emotta den stora skådespelerskan; i intet fall skulle Jag på minsta sätt ha kompromotterande hvem det vara må.
Onsdag d 16. febr. 1881 16 februari 1881
Nu har väl fru Etter skrifvit – Paul har uti en lång epistel återigen öfverhopat mig med komlimanger, om solfjädern, så att jag på fullt allvar börjar bli generad. Mycket talas det åter om Madame Pasca, men ingen Madame Pasca har hörts af. Jag är nyfiken att få göra hennes bekantskap, ehuru jag redan tycker mig känna henne, såsom en slags prototyp för gammal aktris – litet klokare än de flesta tror jag.
Paris fredag d. 12 mars 81. 12 mars 1881
Mme Pascas bekantskap har jag nu ändtligen gjort. hon var alls ej "poseuse" tyckte jag, men aktris ändå ända in i själen. Hon talade mycket om sin misslyckade resa till Haiko om Petersburg o.s.v. samt bad mig lemna henne en hop underrättelser ifall resan till Sverige o. Danmark blir utaf. Hon inlät sig ej på något längre räsonnemang om våra vänner i Petersburg, men pratade sju stugor fulla om sig sjelf om sina planer, o.s.v. Hon är rysligt sysselsatt nu på gymnase spelar 3 à 4 gånger i veckan, inöfva med Augier flere af hans pjeser för resan till Norden, och är derföre i ett sjå som är förskräckligt. Hon erbjöd mig plats på Gymnase närhelst jag funne för godt att be henne derom. – Bonnats portträtt liknar ej ett dugg – jag såg det nu bredvid originalet – det må vara utmärkt som målning, men inte är det hon.
Paris d. 31 Mai 1881. 31 maj 1881
Krohn kommer hit om 14 dagar. f.n. är han mycket upptagen af Coquelin Mme Pasca och hela den franska trupp som f.n. gästar Köpenhamn. Att Krohn, den gamla teatertoken är deras vapendragare och factotum är sjelffallet, och han skall vara alldeles bortblandad af fester, middagar o.d. för de franska gästerna.
Paris d. 12 april 82 12 april 1882
Och nu farväl. Jag skall gå till Madame Pasca – måtte hon ge mig en biljett till sista representationen af Serge Panin i afton.
Paris d. 2 Dec 1882 2 december 1882
Pasca sade att bankiren, den stormrike Ephrussi talt med henne om mig, och bad mig komma på frukost till sig med honom.
Hon tycker ej mycket om Krohn och Kaufmann, då desse i Köpenhamn så ”öfverdrifvet” firat Coquelin, och ställt henne i skuggan. Alltid denna yrkesfåfänga och afvundsjuka.
Hon bor trångt och anspråkslöst, men har det mycket trefligt – mycket konstsaker bl.a. det magnifika Bonnatska porträttet, som visserligen är totalt olikt, men ett utmärkt konstverk.
Hos Madame Pasca hade jag varit förut. Hon var prevenerad om Ss ankomst, och som Wolkoffs, likasom Etters framställt honom som döende, skyndade hon genast upp på hotellet för att erbjuda honom sin vård. Då hon fann honom så pass dugtig – bjöd hon honom och mig på theatern. Jag protesterade för Saschas skull, men gick dock, då jag märkte att ingenting afhöll honom. Vid tredje akten började han dock må illa och gick. Man märker inga yttre tecken till hans sjukdom, som lär vara nervös, men han säger sig känna en grym smärta i högra sidan ef bröstet. Vore verkligen smärtan så svår, skulle han väl, pjåkig som han är skrika, men han säger ej ett ord. Vi voro upp i Pascas klädloge, och jag gick efter Ss affärd upp dit under alla mellanakterna. Hon gör intrycket af en "bonne femme" – helt och hållet fransyska och aktris – rakt på saken, energisk, pratsam och godmodig, men med hela sitt intresse fästadt på succès, applåder, tidningar o.d. Huru en sådan vänskap kunnat uppstå mellan de bigotta, fördomsfulla Volkoffs och denna routinerade aktris, som ej har det minsta gemensamt med dem, begriper jag ej, nej icke det minsta. Unter uns tror jag hon småningon börjar tycka den der Wolkoffska vänskapen bli litet tryckande, så inbringande den än kan vara.
”Un roman parisien” är Feuilletsk alltigenom. Samma ädla karaktärer som i "un jeune homme pauvre" samma underbara, otroliga uppoffringar, samma spännande situationer. Hvad som brister i stycket ersätts genom ett alldeles mästerligt spel. Madame Pasca är ypperlig. Jag anser henne dock ha mera routine än geni. Men hon har rätt – hennes plats är icke här på Gymnase, utan på Th. français. Coquelin lär dock intrigera mot henne. Pasca är alldeles lika bra som Favart – båda i fru Hvassers genrekonst, eller rättare konstfärdighet drifven till sin högsta potens – men icke detta ursprungliga, uppfinnande verkliga som skiljer rigtig konst från chic. Emellertid skulle jag vilja att Mamma skulle se pjesen spelas. Feuillet kan vara rigtigt nöjd och är det.
Pasca bjöd oss på frukost som i går. Sascha kom efter mig, men då hade jag, beklagligtvis en förfärlig migraine – huru jag fått den vet jag ej. Alltnog, jag låg för ankar hela dagen inne hos Kaufmann, ty i min atelier arbetade de med uppsättningen af kaminen. I dag träffade jag Mme P. hos Jacobson och hon trodde att min migraine var en ”collé” d.v.s. lögn.
Mme P. tog mig afsides och frågade på själ och samvete om hans sjukdom, som ej synes till just, var så der dödsfarlig, eller om Volkoffs och Jacobsönerna öfverdrifvit. Si c'est l'éternel Buistroff qui l'a dit, je n'en croirais pas un mot” sade hon. Men nog måste det ju vara något med hans sjukdom efter B. haft konsultation med andra och alla sagt att han bordt resa.
Paris d. 19 Xber 82 fortsatt den 22 Xber 19 december 1882
Sascha är alldeles borttappad då han ej har sina femtioelfva slägtingar, sitt Petersburgslif med namnsdagar, födelsedagar, årsdagar och the tjugo gånger om dager med konfekt och lättja. Jag känner mig så underligt främmande med dessa ofullständigt utvecklade eller missrigtade hjernor. Det der måtte ligga i Ryssland, ty ingenstädes i verlden har jag sett något thesso likt, och jag känner ändå folk af alla möjliga sorter. Pasca trodde honom bestämdt vara litet rubbad i går – så såg hon på honom.
Mme Pasca lät påskina igår angående Wolkoffs, att hon visst var dem oändligen tacksam för deras vänlighet, deraf beundran och allt det som detta gifvit henne i Valuta, men att den der vänskapen ändå ibland var högst tryckande Que voulez-vous, nous sommes des natures si differentes. Il y a des bizarreries dans le caractère russe qu'un étranger ne comprendra jamais.
Fortsättning torsdag. I går skref jag några rader för att tala om Saschas underbara återkomst. Den odågan har haft hemlängtan i Nizza, och reser nu tillbaka utan att ha gjort en enda bekantskap dernere, utan att ha talt med en enda läkare hvarken der eller här i Paris. – Mamma kan tänka huru glad jag blef åt hans återkomst Mme Pasca skref samtidigt till mig derom – hon som en förnuftig menniska, anser hans företag vanvettigt. Jag begriper mig allt mindre och mindre på ryssar i allmänhet och Jacobsöner i synnerhet. Denna 3 veckorstripp till Nizza har kostat honom tretusen rubel – hvad sagt om det. Han tyckes sjelf vara förtjust öfver att ha gjort af med så mycket pengar. och ändå har han ej spelat. I går åto vi frukost hos Mme Pasca, i går afton följde jag honom igen till bangården och stufvade in honom och Grischka i en sofkupe med direkt destination till Eydtkuhnen. Jag tror ju icke att han är så farligt sjuk. Det är den mest bortskämda kapriciösa, egensinniga och tomma figur jag i mitt lif sett, tom, tom så att jag kan sitta och söka på samtalsämnen i en qvart timme, jag som annars brukar prata sju stugor fulla Hela hans väsen enerverar mig. Han intresserar sig för ingenting annat i hela verlden än diamanter, är ej karl för två styfver. Hade han någon last så vore han dock ej så ointressant. Jag skulle föredraga honom som falskmyntare, kyrkotjuf och utlefvad roué framför detta ynkliga ingenting som han nu är. Nej, Gumman Jacobson i all sin intelligens har ej lyckats med den sonen.
Både Pasca och jag pinade honom att gå till en läkare för att få veta hvad han egentligen lider af ty hon och jag anse att det finnas andra läkare i verlden än Buistroff, men nej, tvärt nej från Saschas sida. Här finnes ju verldens bästa nerf läkare Charcot, och jag erbjöd mig t.o.m. att genast få tag i Charcot genom en af hans intima vänner som jag känner. Nej, nej och så ett fånigt grin, precis som en liten pojke som är glad åt att göra tvärt emot hvad klokt folk säger.
onsdag 20 Xbre 82 20 december 1882
Ett öde, ett öde! Sascha Jacobson har haft tråkigt i Nizza och kommit hit tillbaka! Hvad tycker mamma? I går har han varit och sökt mig och idag har han stämt möte med mig hos Mme Pasca.
Odaterat 19 januari 1883
Vår exposition vid Rue de Sèze går ynkligt nu sedan nyåret, och troligt är att vi få igen en högst ringa del af våra 1000 frcs, om ens någonting i alls. I går var jag der på qvällen med en gammal grefve de Louvencourt fullkomligt åsigkommen – i morgon skall jag lotsa Madame Pasca.
Paris d. 23 Jan 83. 23 januari 1883
I lördags var jag deruppe med Pasca. Hon talade rätt mycket om Jacobsons-Volkoffs, men icke alldeles öppet – ty hon såg ej ut att vara säker på mig. Pasca har talt med Alex. Dumas om den Rafaël jag har. Dumas är nu en tafveljude, och tyckes ha blifvit intresserad af denna sak, efter han bedt mig komma till sig någon morgon för att tala om saken. Pascas konstförstånd är allmogens likt – hon är förtjust i Courtois' måleri, hvilket ej bevisar att hon är särdeles nogräknad.
Paris d 29. Jan 29 januari 1883
Hela förmiddagen var jag hos Alexandre Dumas – med hvilken Pasca gjort mig bekant. Han visade sina hundratals taflor och teckningar och gaf mig en speciel rekommendation till Louvrens konservator i och för Rafael (den Miatleffska) Dumas lofvade bjuda mig dit någon afton – hans fru, en fröken Knorring, ville göra min bekantskap.
Paris d. 27 februari 83 27 februari 1883
Madame Dumas talte med mig om Volkoffs, Etters och Manzeys som hon kände genom Mme Pascas tal om dem. Madame Pasca har naturligtvis aldrig varit så fjesad som i Ryssland, och talar alltid om denna upphöjelsetid med största hänförelse.
Paris 20 april 88 20 april 1888
Edelfelt skickar en bunt med brev till Annie Edelfelts autografsamling: Madame Pasca, Albert Wolff, Solowieff, Pasteur.