Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

senator, professor, publicist

Antwerpen d. 15 Februari 74. – 15 februari 1874
Beskrivningen av Runebergsfesten i Finland intresserade Edelfelt; Theodor Lindhs verser var bra; han firade själv Runebergsdagen genom att stänga in sig på sitt rum och läsa de vackraste av dikterna i Fänrik Ståls sägner; kalla rysningar går längs ryggen när han läser Gamle Hurtig, Nummer 15 Stolt eller Lotta Svärd; vad betyder "gräliga patrioter" som Johan Vilhelm Snellman, Kaarlo Bergbom och Eliel Aspelin i jämförelse med Johan Ludvig Runebergs "lugna, stora, ädla ande".
Fortsättning juldagen om aftonen 25 december 1874
Edelfelt gick till omnibusleden vid Pont Neuf för att hämta Pauline Ahlberg; omnibussarna var fulla så han fick i hast ta en vagn till Rue Miromésnil som ligger på andra sidan Paris; i snöglopp skyndade de till den protestantiska kyrkan på Rue Taitbout; Edmond de Pressencé predikade fängslande om de grekiska mysterierna, som enligt den nyaste forskningen var en gudstjänst, kult, som väntade på en förlossare och inte mera trodde på Jupiter, Juno och Mars och kom på så sätt in på barnet i Betlehem; han talade om Kristus som frälsare i en tjänares gestalt för att kunna vara en hjälpare för även de mest föraktade och minsta på jorden; han avslutade med en brinnande bön för Kristi kyrka, det arma splittrade Frankrike och hela mänskligheten; Pressencé är en gammal herre med grått skägg under hakan, som Johan Villhelm Snellman och Elias Lönnrot; som Alexandra Edelfelt vet är han medlem i Nationalförsamlingen och en framstående politisk talare.
Paris d. 17 Maj på aftonen. (annandag pingst) 17 maj 1875
De senaste dagarna har Pauline Ahlberg tagit all hans lediga tid i anspråk, eftersom hon reser följande vecka; de tre senaste månaderna har han tillbringat söndagarna med henne (förutom de kvällar han har varit hos Austins eller Sargents) och har dessutom träffat henne på Elme Marie Caros föreläsningar; han har varit på en rolig exkursion med henne till Versailles, på Nationalförsamlingen, dit Mademoiselle Suzanne skaffat dem biljetter; som Alexandra Edelfelt vet har församlingen sina seancer i hovteatern i palatset; de såg Léon Gambetta (som påminner om Gösta Philip Armfelt), Adolphe Crémieux, Jules Ferry, Émmanuel Arago, Jules Favre, Edmond de Pressensé och Édouard Laboulaye på vänster sida; höger och vänster sida skiljs åt av en gång som på Helsingfors teater; av högerns medlemmar kände han bara igen ärkebiskopen av Orleans, Monseigneur Félix Dupanloup, samt tidigare inrikesministern Oscar Bardi de Fourtou och krigsministern Ernest de Cissey; om Alexandra Edelfelt har hört normalskolisterna tjuta till då de anfaller i snöbollskrig i Esplanaderna får hon en uppfattning om bullret och oljudet i Nationalförsamlingen, där presidenten, hertig af Audiffret-Pasquier (liknar senator Johan Vilhelm Snellman), försöker upprätthålla ordningen.
Rom, måndag d. 22 maj 1876. 22 maj 1876
I tidningar som Edelfelt fick hos Runebergs ser han att friherrinnan Langenskiöld dog den 11 maj; de viktigaste sakerna i tidningarna var kejsarbesöket, studenternas majfest och Johan Wilhelm Snellmans 70-årsdag.
Stockholm d 27 okt 1879 27 oktober 1879
Fru Eva Fredrika Hæggström var språksam och talade om Georg August Wallin, Jöns Jacob Berzelius och J.W. Snellman, som varit i deras hus.
Paris, tisdag d. 23 maj 1882. 23 maj 1882
Det är nu icke medaljens skull, utan det har redan sedan några veckor legat i luften ett outsägligt begär att måla, idéerna ha, konfysa och oklara som alltid. i början strömmat på mig – jag tycker mig allt klarare se hvartåt jag skall, jag skall måla ungt, nytt och friskt måleri, hålla mig i främsta ledet med de unga "endast de ha gjort något före sin tid som förstått den” sade Snellman.
Paris, söndag 13 maj 88 13 maj 1888
Estlanders tal verkade långt och tråkigt i skrift; Edelfelt minns J. W. Snellmans från 1877 som var något annat.
Belfort (stationshuset) lördag 9 nov. kl. 5 e.m. 9 november 1889
Sedan Runeberg, Snellman, Cygnaeus har ingen så litterärt begåvad vetenskapsman som Neiglick funnits; nu kommer dumheten, viktigheten, trögheten igen att husera.
Paris 10 april (måndag) 93. 10 april 1893
Ellans och pojkens porträtt är icke vidare tilltalande. Pojken ser icke så fiffig ut som han kan och så må han väl aldrig få ett sådant der långt de la Chapelleskt ansigte. Med hans näsa kommer han då att se ut som J. V. Snellman. Gud vare med den lille stackarn. Jag tycker det är gräsligt synd om honom, öfvergifven af far och mor. Och tjenar detta till något? Homén förefaller mig ej att alltid så slå hufvudet på spiken. Hans prat i fjol om Ellans "fruntimmerssjukdom" Lida Zilliacus' "sof bort bara" och som sagdt hans ridt!
Bregentved, måndag 5 nov 1894 5 november 1894
Alltnog jag hoppades att ni ej skulle få reda på saken. Ledsamt är att ni haft denna sorg. Men säg flickorna att de icke skola vara ängsliga – lifvet har sådana skamsorger att bjuda på och då får man tänka på J. V. Snellmans vackra valspråk på vapnet: skölden Fläcka den icke sjelf, andra kunna icke fläcka den. – Jag har alltid beundrat detta valspråk. Hvad nu Öhmans bref beträffar, så inser jag nog att han är förtviflad – det är ju ingen lätt börda att få så många att försörja. Jag skall gerna hjelpa då jag har men någon förbindelse kan jag ej gifva. Hvad det vore roligt att nu vara Hugo Standertskjöld eller Moltke här! – Emellertid svarar jag ej i dag på Öhmans bref – jag måste litet öfverväga saken. för flickorna kunde jag citera många exempel på verkliga brottslingar som sjelfva gjort ända på sitt lif och ändå ej kastat skuggan på de efterlefvande af samma namn. Vi må vara glada att detta skedde i ett annat land, och vi skola hoppas att hans namn icke blir smutsadt af misstanke för ohederlighet. –