Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

tysk konstnär, adlad 1895

Källor

Paris d. 20 april 82 20 april 1882
Wahlberg är med i den der fin-fina utställning som Petit tänker ställa till i sin nya expositions lokal. Det blir bara 20 målare – för Frankrike: Bonnat, Meissonier, Baudry Tyskland Mengel och Knaus, Spanien Madrazo, Italien de Nittis, Sverige Wahlberg Ryssland Boguluboff och Pohitonoff, England Herkomer och Millais österrike-ungern Munkacsy, Belgien Stevens hvad tycks? lofvar det ej bli ganska fint. Om expositionen lyckas och förnyas i nästa år, lofvade Wahlberg ställa så till att jag på något underligt sätt skulle representera Finland – men då gäller det att få någonting rigtigt fint. Tala ej om denna ytterst vågade idé.
Paris. d. 26 April 1885 26 april 1885
Edelfelt ämnar se utställningar i eftermiddag: Menzel, "Les Portraits de Siecle", Tissot m.fl.
Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15 januari 1891
– Sedan kl. 10 har jag varit ute först på museet, det jag hade ett behof att lägga mig på knä framför många taflor, och det jag bestämdt går i morgon igen. – Sedan gick jag till Hohenzollern Museet, Monbijou slottet – och ångrar det ej. Sjelfva det lilla envåningsslottet är så 1700 taliskt fint och minnena från Fredrik den store äro "högst intressanta". Bl.a. såg jag der en temmeligen dålig aqvarell af Menzel, – Fader Homeros slumrar ju också ibland. Men museet, museet!! – hvad det är gudomligt att se gammal konst, och sådan konst igen. Holbein Dürer Velasquez kommer nog Bertha, ihog från Berlin, icke sant – nå väl de bli bara vackrare år från år. Någon gång tänkte jag deruppe: "hvad ha vi andra till att skapa mer?" men vi ha nog ändå en hel hop. Det är roligt att se ett så ordnadt museum som detta. Tyskarnas method kommer här på sin plats.
Berlin, den 17 Jan 1891 17 januari 1891
Som jag nu fick en dag till skänks beslöt jag att söka upp Liebermam. Han var ytterst vänlig och proponerade mig genast att gå upp till Menzel – under vägen talte han om att Gubben sedan 3, 4 år (han är nu 76) blifvit litet besynnerligt och alls ej tål annan konst än sin egen, och bad mig för all det ej tala om Millet och Bastien Lepage, som strax göra honom rasande. – Menzel var emellertid ej hemma eller tog ej emot, och sedan vi en half timme stått och ringt i en iskall ytterst enkel 4de vånings trappa, gingo vi vår väg. Liebermann sade att jag i gengeld skulle få se Menzels bästa teckningar hos en herre som hette Pecktler – troligen mera än hos Menzel sjelf, ty gubben lärer numera undan allt hvad han har då det kommer främmande. Hos denne Pecktler, som har stora samlingar af japansk konst och Menzel – ingenting annat, sutto vi i runda 3 timmar. Det var herrliga teckningar vi sågo der, rena mästeverk, jemförliga med det bästa som någonsin blifvit gjordt. Bäst är Menzel då han får stark karaktär att behandla, nästan karrikatyr. Qvinnor och grace gör han mindre bra – Men en sådan kraft, en sådan rörelse och sådant lif i hans gubbar! Hvad jag är för ett nöt som ej tecknar mera! Många af Menzels saker äro bättre än Meissoniers, som de för resten likna rätt mycket. Liksom Meissonier kan han ej framställa det behagliga, och det kan vara så väl det, ty nog fins det tillräckligt många som måla glansbildskönheter ändå.
Hos M. Pecktler sågo vi en japansk målare, som talte mycket om Japan och konstförhållandena der. Han hade med sig skizzböcker af Hokusai, den förnämsta Japanske målaren i vår tid (död på 70 talet) och de voro "högst intressanta" nästan lilka intressanta som Menzel.
Frankfurt 19 januari 1891 19 januari 1891
– Jag är ännu under intrycket af Menzel teckningarna jag såg i Berlin Om många af dem sade Libermann: de äro bättre än Meissonier – och jag måste ge honom rätt. –
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29 november 1896
Tag upp Sparre i telefon och säg att våra finska konstnärers patriotism och skamkänsla måste väckas, så att de till Stockholm endast skicka saker som kunna hedra vårt land. – Gallén får ej krångla nu. Denna gång gäller det verkligen Finlands ära. Från Frankrike komma Puvis, Dagnan, Cazin Besnard, Bonnat, från Tyskland Mengel, Lenbach, Max Klinger, Uhde – och så komma vi med fröken Danielson, Woldemar T. och Ahlstedt – Jag är mycket rädd för irreparabel skandal!! – Säg Sparre att jag på allt ser att denna utställning blir mycket bättre än jag tänkt mig den, och att han skall öfvertala, pina be eller befalla de andra att göra mästerverk!
Paris 7 juni 1900 7 juni 1900
I morgon skall jag försöka få 1sta medaljer åt Gallén, Järnefelt och Halonen, 2dra åt Enckell – . I allmänhet uppskattade utländingarna samt Besnard och några andra från Champ de Mars Gallén – Gérôme, Bouguereau och dylika gossar tyckte naturligtvis att det var förfärligt fast de ingenting sade. En gräslig corvée för mig att Repin, som nu kommit, ingenting vet om fransk och europeisk konst och ej just förstår någon franska alls, så att jag med min eländiga ryska måste öfversätta åt honom hvart ord som säges. Folk kommer aldrig att inse hvad jag lidit för fosterlandet och arbetat tyst. Emellertid sade många i går att de voro "émus" i går då jag förklarade Gallén och Kalevala i ett poetisk språk och tillika talte om vårt land, hvad vi vilja o.d. Fourcaud konstkritikern, som ej uppfört af främmande namn andra än Sargent, Zorn, Whistler och Kroyer sade: jag skrifver ännu Gallén, der står det, savez vous pourquoi, parceque je suis toujours avez ceux qui combattent pour la liberté et la justice par l'esprit". Kalevalas mening, kampen för ljuset, Sampo, kantele som lemnats kvar till evig glädje för Finland o.d. tyckte de vara admirabelt – men 17 röster fick han bara. Menzel fick 15 så att det är ju ingen skam ändå. De äro ena reaktionära bestar der i juryn, många af fransmännen – Bouguereau t.ex.; det är ju också mindre att undra på.