Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk konstnär

Källor

Paris d. 15 maj 1882 15 maj 1882
I lördags var jag på en helt annan soirée – icke dansant – hos Charpentier – Daudets och Zolas förläggare. – Bl.a. voro der Gambetta, Daudet, Zola, de Goncourt, Puvis de Chavannes, Stevens Sargent, Cazin, Antonin Proust.
Paris Påskafton 86 24 april 1886
Edelfelt har tillsammans med Meyer Söderhjelm, Neiglick, Amic, Dagnan och Aublet varit på andlig Wagnerkonsert på långfredagen; i publiken Bonnat och Puvis de Chavannes.
Paris 11 maj på aftonen. 11 maj 1889
Berta Edelfelt har ännu inte sett Bastiens konst, eftersom den retrospektiva utställningen inte ännu är öppnad; av det moderna hon sett tycker hon bäst om Puvis de Chavannes verk i Pantheon, Besnard, Cazin, Dagnan; i museet i Berlin tyckte Berta mest om 2 porträtt av Velasquez; i Louvren menade hon att verk från den italienska skolan var fula.
Vet ingen ung flicka med så god smak och gott omdöme som Berta Edelfelt; då hon talade om Puvis de Chavannes var Edelfelt färdig att falla henne om halsen framför fröken Furuhjelm.
Julafton kl 12 på dagen. 24 december 1889
Precis som i Finland, har världsutställningen skapat schismer mellan franska konstnärer; Bouguereau och Robert-Fleury, Frankrikes Becker och Ahlstedt, har föreslagit att utmärkelserna ska förklaras som ingenting värda; Bouguereau fick majoriteten med sig; Meissonier, Puvis de Chavannes, Dagnan, Cazin, Besnard, Roll motsatte sig; Gérôme och Bonnat spelat reserverad roll.
Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20 maj 1891
Häromaftonen voro vi på middag hos Emile Bastien. Dagnan med fru, Muenier med fru, Courtois, Aublet och Stetten. Det var så eget att tala om gamla minnen och sedan omkring sig se illustrationer till dem i de vackra taflor, så innerligt bekanta af Batien Lepage, rundt kring väggarna. – Dessa taflor förde alltjemnt min tanke till Mussets vers "Ce livre là est toute ma jeunesse" och jag behöfde ej skämmas för min entusiasm från fordom – Alla de tyckte om min utställning – Dagnan mest. Han har ännu aldrig (utom vid Pasteur) varit så ampelt erkännande. Om den lilla "i skogen" sade han admirable, exquit, d'un vrai peintre o.s.v. – och sade det till andra, utan att jag visste veta att jag hörde på. – Om ni visste hvad Dagnans tafla är utmärkt, storartad ja om parisarne, som se den, visste det! Det är ett karlatag! Han, Dagnan, Puvis de Chavannes och några andra rättfärdiga hindra ännu himmelens ilskor att slå med på all den rysliga medelmåttan i de två konsthallarna här.
Paris 12 Juni 1891 12 juni 1891
Angående Pehr Brahe har jag länge talat med Puvis de Chavannes. Han bad mig ej ett ögonblick hesitera att oläsligt och erbjöd sig att komma upp till mig har mycket som helst. Han trodde mig, tvärt emot min fruktan, mycket lämplig att göra stora och dekorativa saker Vous avez tout a qu'il fait pour cela, et vous allez le faire trés bien" sade han. Dagnan hörde på detta tal och höll med Puvis de Ch. För resten fick jag höra mycket vackert den aftonen, det var på en konstnärsmiddag. Alla de som jag sätter mest varde på, förstå mig – hvad betyder då de andra?
Berlin W., den 29 Maj 1894 29 maj 1894
I går på Operan träffade jag en dansk målare Locher och en tysk dito. Vi gingo efteråt och drucko "ein mars Bier" – tysken var entusiastisk wagnerian, men i konst och i politik för resten en så gement orättvis, pösande äppeltysk, att Locher och jag höllo på att bli rigtigt arga. Puvis de Chavannes imiterade en tysk Thoma, Dagnan imiterade Uhde Schlesvig hade det bättre under det bildade Tyskland än under det obildade Danmark, Elsass och Lothringen likaså c'était à gifler. Och jag som just var så sympatiskt stämd mot tyskarne! Men när den der satt och orerade med sina smutsigt händer, och sade sig representera "die moderne deutsche kultur, och roddade gräsligt, så kände jag mig som herre gentemot denna dräng.
Paris 25 April 1895 25 april 1895
Af tidningarne som jag skickat ser Mamma att jag väckt ett visst uppseende – ehuru Sorg kanske icke slår så mycket an som man trott – nå, intrycken äro ännu förvirrade, kanske de stagdas och förändras om några dagar. Säkert är att jag har en liflig lust att göra annat och bättre nu, och som sagdt att måla dugtigare. Puvis de Chavannes sade mig nästan rörd att mina små snöstycken voro "des merveilles" och tyckte i allmänhet om min utställning Flickans blå, litet för porslinsblå, kallblå lif tycker förståsigpåare ej rigtigt om – men alla prisa ställning och uttryck. Många som t.ex. Cazin, Beraud, St Marceaux, Roll, talade mycket vackert om Madonnan snöstyckena och Mammas porträtt. Mina Snoilskyteckningar hade endast ett fåtal sett under denna första dag.
Paris torsdag 9 maj 1895 9 maj 1895
Häromdagen var jag på en middag der Puvis de Chavannes tog mig afskildt och rigtigt rörd talade om Sorg – han sade att det rört honom och var så "intimement humain" – och sade att jag, långt ifrån att gå tillbaka, utvecklade mig åt ett bättre, större, enklare – och enkelheten är a och o, sade han. Mamma kan tänka mig att jag var glad. I allmänhet måste jag säga att denna tafla förstås af de bästa fullkomligt rigtigt – Hvad gör det då om några clowner och boulevardièrer icke bry sig om den – om den också icke är "spirituel" i behandling och uppfattning, om den är tarfligt målad.
Paris måndag 13 maj 95 13 maj 1895
Mina taflor ha fortfarande succès – och jag kan ej begripa hvad Spada menar med revanche. När sådana karlar som Puvis och Dagnan tycka om Sorg så är det allt hvad som behöfs, Spadas dom är mig då "janz ejal". För À propos, jag träffade Liebemann som tyckte att jag går framåt, mera fast och mera voulu i formen. mera manlig – är det icke roligt?
Paris 20 Juni 1895 20 juni 1895
Jag har haft den stora glädjen att i dag ha haft Puvis de Chavannes här för att se på mina solennitetssals gubbar. Han var här länge, lät mig rita upp salen, var förtjust i den nya skizzen, sade den vara simple et expressif, tyckte mycket om Pehr Brahe figur och gaf mig en massa praktiska råd. Han var så älskvärd som möjligt, och sade att jag ej skulle ändra det minsta i den senare skizzen. Det värsta af arbetet är nu redan gjort, sade han – föreställ Er ändå inte att resten går "comme sur des roulettes", – det blir ett drygt arbete. Håll Er noga till skizzen – gör ingen skugga starkare än den ni har der, låt måla salen hvit – målar ni det i olja så var icke rädd att empatera o.s.v. – Han bad mig måla ut Åbo litet mera i fonden; detsamma hade Estlander sagt mig. – Gubben P. d. C. –som fyllde 70 år i vintras, är så kry ochrak och röd och soignerad som trots någon ungtupp – en utmärkt konstnär är han, det är säkert. – Croyez moi, sade han, ça sera tres bien: c'est simple et sérieux – je ne voit pas beaucoup de peinture aussi sérieuse aujourd'hui. Jag visade honom en del teckningar jag gjort för denna väggmålning och han var mycket nöjd med dem. Besnard hade rådt mig att ändra den gamla skizzen. "Je ne comprends pas Besnard" sade Puvis "il y a an monde entre les deux esquisses,et ca dernière est bien plus décorative et simple. Fastes-la, je vous le dis, sans hesitation! – – Allt detta var ju mycket roligt, och jag känner mig nu mycket lifvad för denna målning igen. Gud låte mig få vara så frisk som jag varit detta sista år så blir det mig rigtigt bra med måleriet ännu. – Målar ni det der i olja" sade Puvis skrattande "så gratulerar jag er färghandlare – Ni kan aldrig tänka er hvilka summor jag depenserar på zinkhvitt – une fortune pour chaqne tableau!
– Ute hos Amic var en läkare från Cannes Pouzet (icke Roustau, Etters Manzeys) – han var särdeles upplagdt för att diskutera, och som Dagnan och jag också voro det och som Amic är en repeter oläsligt maskin af naturen var det mycket roligt. Dagnan är jemte gubben Pasteur, Puvis och några få till, så som jag tänker mig en rigtigt begåfvad fransman – klok och djupt men klarframförallt. Dr Pouzet kom till mig på aftonen och sade: Qelle charmante journeé, n'est ce pas – il me semble que c'est une de ces journées qui marguent dans la vie instellectuelle d'un homme! Och så var det så herrligt vackert derute!
Petersburg onsdag. 28 april 1896
Det gladde mig ofantligt att Dagnans nattvard är det mest betydande verket der. Och Puvis och alla dessa engelsmän – jag måste se det, jag förgås om jag ej får vara konstnär för en dag igen, – istället för att sitta här och dricka tévatten och prata persilja med alla dessa chères Madames från Centralasien. Det är ju ej deras fel här att de icke intresserar sig ett dugg för det som ändå innerst, jag känner det, är mitt lifs mål och mitt enda raison d'être! – Hade jag icke den här krönings aqvarellen så skulle jag ha kunnat fara nu redan. Jag är rigtigt bedröfvad och arg – nå, det blir väl bättre tider. Och här har jag legat hela vintern nu!
Moskva – måndag. – inne på juni redan 96 1 juni 1896
Tveksam som alltid – värre än någonsin är jag nu då det gäller att om tre dagar resa härifrån – skall jag fara hem – ty jag längtar hem, till skog och sjö och blommor och liljora på markene, ty Salomo med de 2 första rangklasserna och alla ceremonimästare var icke ditåt så klädd som de. Å andra sidan Paris, Dagnans tafla, Puvis de Chavannes teckningar och min atelier som jag betalar för alldeles i onödan. Jag vet ej – och så längtar jag bort till ett land der jag förstår språket. Jag kunde näml. bättre ryska i vintras än nu – jag är alldeles omöjlig.
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29 november 1896
Tag upp Sparre i telefon och säg att våra finska konstnärers patriotism och skamkänsla måste väckas, så att de till Stockholm endast skicka saker som kunna hedra vårt land. – Gallén får ej krångla nu. Denna gång gäller det verkligen Finlands ära. Från Frankrike komma Puvis, Dagnan, Cazin Besnard, Bonnat, från Tyskland Mengel, Lenbach, Max Klinger, Uhde – och så komma vi med fröken Danielson, Woldemar T. och Ahlstedt – Jag är mycket rädd för irreparabel skandal!! – Säg Sparre att jag på allt ser att denna utställning blir mycket bättre än jag tänkt mig den, och att han skall öfvertala, pina be eller befalla de andra att göra mästerverk!
Paris lördag 24 april 1897. 24 april 1897
I går afton var vernissagemiddag på Svenska klubben. Det finska elementet var öfvervägande. Fröken Ackté var aftonens drottning. Hon sjöng oförlikneligt vackert och varmt, var strålande glad och vacker. Juhani Aho hade en storartad succès – alla dessa svenskor och norskor kände honom så bra och han var så skandinavisk till sinnes som trots någonsin. Bl.a. var der den beskedlige doktor fontell. Jag presiderade hela festen, satt på hedersplatsen och höll de traditionella talen. Mycket sång och musik och dans och skålar af Thaulow. Acku Berndtson m.fl. – Jag höll ett som jag tror lyckadt och improviseradt tal till den nordiska sången. Jag började med att berätta om att jag för två år sedan satt i samma loge som gummorna Artôt och Viardot, och då jag frågade dem hvilken de ansågo vara århundradets största sångerska, de med en mun, utan att hesitera, svarade: Jenny Lind. Juhani Aho blef mycket god vän med Thaulow, Erikson m.fl. Den unge utmärkte landskapsmålaren Albert (svensk) tog emot mig med ett: Salut, maître! som gjorde mig godt i själen. Ingenting är roligare för en halfgammal stut än att se ungdomen erkänna en. Ack om jag finge en sådan ålderdom som Puvis de Chavannes!
Paris 1 Maj 99 1 maj 1899
Arbetena för verldsutställningen äro långt framskridna redan. Det ser ut att bli mycket trångt både på marsfältet, Trocadero och Invalidesplanaden. Stora, många våningars hus äro redan uppförda – icke vackra tycker jag. Det är märkvärdigt hvad de hålla i med sin renaissance, de franska arkitekterna. Det är först här man ser hur mycken talent Boberg i Stockholm, Saarinen, Lindgren o.a hemma ha, huru mycket mera originalitet och mod. Då man ser Bouguereau m.fl. stofiler i Champs Elysées måste man beundra eller under öfver fransmännens kinesiska konservation. De radikalaste äro radikala mera i handtverket än i sjelfva saken. den fri Udstilling i Kbhvn hade mera nya uppslag och nya tankar än allt hvad jag ser här. Och så denna côté aimable och litet fläska ytlighet som ändå vidlåder den franska konsten, den har jag icke sett förr, men de plåga mig så mycket mera nu. Naturligtvis finnas stora undantag – men en sådan förlust som Puvis de Chavannes är ändå mycket märkbar.
Paris 21 april 1901 kl. 11 ½ på aftonen. 21 april 1901
Det käns ljufligt för en gammal hund som mig då folk säger: Votre portrait de Mlle Ackté et votre paysage (från telegrafberget) sont certaimment parmi les 4 och 5 meilleures toiles du Salon. Mitt famlande under åratal har stannat för eldögonblick uti den soliga fröjden att producera – och så har jag kännt mig fri från fänr. Stål, Söderström och verldsutställningen! Skulle nu Mamma vara rask och bli snart fullkomligt rask, vore jag den lyckligaste menniska i verlden! – Moltke skämmer ej ut sig – visserligen ser han ju litet uppstoppad ut, såsom då man gör en styf uniform på en mannequin, men färgen är ej dålig. – Alla dessa konstnärer, Thaulow, le Sidaner, Rodin, Besnard som icke sagt mig något på flere år, Cottet, Ménard, Simon m.fl. har kommit med utsträckta händer och sagt mig bravo! Och detta, att vid min kritiska ålder, då det endera bär utförbacke, såsom för de flesta, eller mest går framåt till mästerskap såsom för de bästa: Tizian, Frans Hals Rembrandt, Vellasguez Meissonier Puvis deChavannes, – att då känna att det snarare går framåt, det är en fröjd utan like och jag tackar innerligt Gud öfver att Han låtit mig upplefva denna dag. Bara jag nu kunde vara mig sjelf och lita på mig sjelf och tro på mig sjelf! – och icke hör på Dumheter och andra – detta olycksaliga att alltid känna sig vara den sämsta, den fegaste, den frasigaste och böja sig för första bästa herre som har aplomb! Förlåt, älskade Mamma, att jag talar om mig sjelf så mycket, men mitt konstnärskap är ju något som angår mig och som intresserar Mamma!