Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

tysk konstnär

Källor

Paris d. 21 Juli 1882 21 juli 1882
Denna, vän, kommer att bli ett motstycke till den senaste endast med skilnaden att det nu är de unge, och ej de sämste för det. Jaquet, som är parisare framför alt, och kanske ger för stor del af sig sjelf och sin talent och verlden och flärden, sade att han, Stewart och Beraud som äro i spetsen för det hela nu ville bjuda Paris på något rigtigt raffineradt artistiskt, och derföre hade de sammankallat oss Bland utländingarne representerar Stott England, Liebermann Tyskland, Ribeira och Egusquiza Spanien, Boldini Italien, och jag alla de nordiska länderna med Ryssland inbegripet.
Odaterat fragment 1 januari 1885
De som ska delta i utställningen hos Petit mellan den 15 maj och den 15 juni är följande: Besnard, Beraud, Bonnat, Cazin, Edelfelt, Egusquiza, Gervex, Liebermann, Ribera, Sargent, Stevens; möjligtvis Henner och Carolus Duran.
måndag 1 januari 1889
Citerar brev från Krohn om hedersmedaljerna: Frankrike: Dagnan med 35 röster Delaunay fick 33 röster, Jules Dupré 31, Aimé Morot 30, Lhermitte 28, Gigoux som är 86 år och ställde ut tavla från 1830 fick 26 röster, gamla Hébert 26 röster, gamla Bernier 25, Cormon 24, Detaille 23, Jules Lefebvre 22, Raphael Collin som är Etters bekanta 22 Tyskland: Liebermann, Uhde England: Alma-Tadema, Moore Österrike-Ungern: Munkaczy Belgien: Stevens, Courtens, Wauters Spanien: Jimenez Förenta Staterna: Sargent, Melchers, Holland: gamla Israëls Italien: Boldini Danmark: Kröyer Norge: Werenskiöld Sverige: Richard Bergh Finland: Edelfelt Ryssland: Chelmonsky Krohn skriver att medaljbesluten är definitiva.
Paris 12 oktober 89 12 oktober 1889
I Berlin var det vackert väder; reste med familj och betjäning till Tiergarten; Edelfelt sökte Liebermann, som har ett hotell och en ateljé i Tiergarten; Libermann var inte hemma och Edelfelt kom således inte denna gång heller till Mengels ateljé.
Söndag morgon – Berlin. 1 januari 1891
Qvällen hos Liebermann var mycket angenämt. Jag var der ensam, Ellan var trött. Ett så magnifikt, hem de ha. Och hvad den frun var vacker och söt! Der voro som sagdt prof. Koepping och direktorn för hamburger museum. från 7 till 1/2 12 talte vi bara om konst. – Alla dessa herrar voro lika inne i Pariserkonstförhållanden som någonsin jag sjelf.
Berlin, den 17 Jan 1891 17 januari 1891
Som jag nu fick en dag till skänks beslöt jag att söka upp Liebermam. Han var ytterst vänlig och proponerade mig genast att gå upp till Menzel – under vägen talte han om att Gubben sedan 3, 4 år (han är nu 76) blifvit litet besynnerligt och alls ej tål annan konst än sin egen, och bad mig för all det ej tala om Millet och Bastien Lepage, som strax göra honom rasande. – Menzel var emellertid ej hemma eller tog ej emot, och sedan vi en half timme stått och ringt i en iskall ytterst enkel 4de vånings trappa, gingo vi vår väg. Liebermann sade att jag i gengeld skulle få se Menzels bästa teckningar hos en herre som hette Pecktler – troligen mera än hos Menzel sjelf, ty gubben lärer numera undan allt hvad han har då det kommer främmande. Hos denne Pecktler, som har stora samlingar af japansk konst och Menzel – ingenting annat, sutto vi i runda 3 timmar. Det var herrliga teckningar vi sågo der, rena mästeverk, jemförliga med det bästa som någonsin blifvit gjordt. Bäst är Menzel då han får stark karaktär att behandla, nästan karrikatyr. Qvinnor och grace gör han mindre bra – Men en sådan kraft, en sådan rörelse och sådant lif i hans gubbar! Hvad jag är för ett nöt som ej tecknar mera! Många af Menzels saker äro bättre än Meissoniers, som de för resten likna rätt mycket. Liksom Meissonier kan han ej framställa det behagliga, och det kan vara så väl det, ty nog fins det tillräckligt många som måla glansbildskönheter ändå.
I afton äro vi bjudna till Liebermann tillsammans med aqvafortisten Koepping (méd. d'honneur i Paris, kanske den bästa gravör i verlden f.n) och direktorn för Hamburgska museet.
Lieberman sade att Konstens framtid nu låg hos engelsmän och norrmän, och började så att tala om Ibsen och Arne Garborg, som tyckas vara de mest lästa författarne här. En helt ung författare Ludvig Fulda, 26 år, lärer också vara utmärkt bra. Det tyckes vara en ny literär vackelse som går genom Tyskland och den är kommen från Norge. Ack hvad Jag vore bål om jag vore norrman! I dag läste jag verser af denne L. Fulda, och de låta som poesi igen – det var visserligen endast tillfällighetsverser vid Grillpurzers hundraårsfest i går, men det var af den goda sorten.
Frankfurt 19 januari 1891 19 januari 1891
– Jag är ännu under intrycket af Menzel teckningarna jag såg i Berlin Om många af dem sade Libermann: de äro bättre än Meissonier – och jag måste ge honom rätt. –
Berlin 4 mars 1893. lördag Hôtel du Nord 4 mars 1893
I morgon skall jag söka upp Liebermann och Koepping samt gå på museet.
Berlin torsdag 9 mars 1893 9 mars 1893
I förrgår voro vi på en mycket rolig supé hos Liebermann med Oläsligt Bode, museets inspektor och en af de största kännare i Europa, Schlittgen med fru, en Keller och några andra. Hauptmann var sjuk t. f. af processen som han haft samma dag – "die Weber" ha näml. efter 1sta uppförandet blifvit antastadt som socialistiskt, och är nu förbjudet. Mamma han ej tänka sig hur vackra saker Liebermann har – att börja med hans fru, och sedan taflor, bibelots och handteckningar allt af allra bästa sort. Han älskar verkligen allt detta Det gick mycket ledigt till. Liebermann, stormrik jude, är nervös, mager som slags längre och kortklippt Emanuel.Han pratar och ljuger, tror jag, förskräckligt men är mycket rolig. Så han går åt allt det de andra afguda här. Knaus: der Wahrkafliga Apostel des Kretinismus Gude: der libe Alte o. s. v. med Sparre tala de alla franska, med mig tyska.
I dag har jag besökt svenska ministern och Liebermann och i afton kl. 10 resa vi till München, der vi äro i morgon kl. 9. 3 dar stanna vi der och ha fullt med rekommendationer till Uhde, Stuck, o. a. –
Paris måndag 13 maj 95 13 maj 1895
Mina taflor ha fortfarande succès – och jag kan ej begripa hvad Spada menar med revanche. När sådana karlar som Puvis och Dagnan tycka om Sorg så är det allt hvad som behöfs, Spadas dom är mig då "janz ejal". För À propos, jag träffade Liebemann som tyckte att jag går framåt, mera fast och mera voulu i formen. mera manlig – är det icke roligt?
Berlin N.W., den 15 Maj 1898 kl. 11 f.m 15 maj 1898
I går voro vi på middag hos Liebermann. Der voro några holländare, Sattler och Leistikow med fru (danska). Liebermann är stormrik och de ha de vackraste taflor man kan tänka sig. De bo vid Brandenburgerthor i eget hus – således det finaste läge i Berlin. fru Liebermann är min förtjusning sedan länge. En herrliga blandning af vacker judinna och snäll "deutsche Frau".
Just nu blef jag afbruten af Leclerq som är här sedan någon tid och just umgås med Sattler, Liebermann o.a. Han skall om någon vecka resa till Finland och skrattade åt Asp – som han der lofvade taga i upptuktelse. Jag afrådde honom – får se hvad han gör.
Liebermann sade att Salongen i Paris var intressant och ovanligt god (enligt Diagilew) som varit här för några dagar sedan) – så olika kunna omdömena vara. De flesta utländingar lära emellertid ha strejkat, t.f af Zola historien. Leclercq menade att den andra Zola processen ej skulle bli så stormig som den första.