Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

väninna till Edelfelts systrar, g.m. Gustaf Langenskiöld, dotter till Henrik Wilhelm Johan och Ida Charlotta Zilliacus

Kiala den 16 Juni 67. 16 juni 1867
Vad sysselsätter sig Ellen Edelfelt med nu när Rosina Zilliacus inte är där hemma?
Paris d. 27 Mars (på aftonen) 1877. 27 mars 1877
Fröken Forsman och Rosina Zillacus har önskat sig tecknade huvuden; Edelfelt förstod inte riktigt om de vill ha samma huvud som han sände hem; han är åtminstone smickrad över "de skönas" dom, som utfallit till hans fördel.
Gatschina Onsdag d. 2 febr. 1882 2 februari 1882
Heath frågad hvarföre Rosina Z. ej är förlofvad ännu. Han är mycket betagen i gumman Z för hennes rigtiga omdöme och intelligens som alltid slår hufvudet på spiken.
Paris d. 17 Dec 1882 17 december 1882
Annis klädning skall jag med det allra första bestyra om, men måttena! Skicka dem med första möjliga – Är icke Rosinas bröllop redan I Januari?
Odaterat 19 januari 1883
Jag skall nog skicka aqvarellen till Rosina. Jag gör den helt liten så att den kan gå som bref. Ni får bestyra om ram – fast en guld passepartout – hvilket Jürgenfeldt gör på 2 dagar. kommer den de första dagarne i februari så är det ju tids nog!.
Paris d 29. Jan 29 januari 1883
Jag hinner ej mera, ty posten gå strax. Rosinas aqvarell är så godt som färdig – den är helt liten och kan skickas i bref. Endera dagen skickar jag måtten, så att ni kan beställa en ram – Tusen helsningar från Atte
Paris 1 februari 83 1 februari 1883
Härmed följer Rosinas aqvarell som jag hoppas, skall kunna gå som bref. Beställ en passepartout helt förgyld, 8 centimeter bred på alla sidor hos Jürgenfeldt och låt Liljelund sätta en enkel vacker guldlist omkring, samt framför allt ett klart, hvitt glas. – Aqvarellen kunde ju kallas "les tourterelles" eller något annat. Finnes det hos Creutz ingenting om dufvor att citera. Det är ju manieradt, affekteradt litet trivialt som ämne, men skall så vara för att vara i kostymens stil.
d. 2 febr 83 2 februari 1883
I går afton afsände jag teckningen-aqvarellen för Rosina som rekommenderadt bref. Jag hoppas att den kommer ordentligt fram.
fredag 9 februari 83 9 februari 1883
Bröllopsdagen var ju utsatt till den 12 – vore jag säker derpå, skulle jag telegrafera.
Paris lördag d. 10 febr. 83 10 februari 1883
Så ledsamt att aqvarellen åt Rosina ej var färdig till första lysningen. Jag hoppas emellertid att den kommit rigtigt fram och kan presenteras till bröllopet – kommer den senare är det ju ett förskräckligt fiasco.
Paris d. 13 februari 83. 13 februari 1883
Huruvida Rosinas bröllop var i går eller ej, fick jag aldrig rigtigt veta, och kunde derföre ej telegrafera.
Paris 15 februari 83 15 februari 1883
Mycket nöjd är jag dessutom öfver att aqvarellen behagar, och att den tar sig så bra ut i ram. Jag har så mycket sympathier, för Rosina och önskar dem så mycken lycka af hjertat att jag är glad att äfven i synlig måtto kunna ge dem ett ringa bevis derpå.
Paris den 20 februari 83. 20 februari 1883
I dag är det således den stora dagen, Rosinas bröllop. Jag skall telegrafera om en stund.
Måtte Mamma ej bli alltför sömnig i afton och måtte Rosina och Langenskiöld bli så lyckliga som möjligt.
Paris d. 23 febr 83. 23 februari 1883
Häromaftonen, då det Zilliacuska bröllopet var, tänkte jag mycket på Eder, och hade gifvit bra mycket för att ha fått vara med om Annis debut.
Paris d. 25 februari 83. 25 februari 1883
Nu måste jag sluta, ty posten går. Misstager jag mig ej, så får jag bref i morgon, detaljerna från det Zilliacuska bröllopet.
Paris d. 27 februari 83 27 februari 1883
Detta tunga, tröga, dästa som Mamma talar om från Rosinas hem i anl. af bröllopet – det kan jag så väl föreställa mig. Då jag dessutom tänkt på giftermål endast med en utländska, förefaller det mig som om jag från den dagen skulle måste låsa in, djupt djupt i mitt hjerta, en hel massa tankar och känslor – dock med förtröstan om att någongång kunna dra dem från i dagen för Mamma. – Que voulez vous, alla äro ej gjorda på samma sätt, och då jag tror mig vara af en ganska krånglig och invecklad sammansättning, full af de gräsligaste motsägelser, är jag ej säker om att finna någon som ens på nära håll skulle begripa sig på det svårhandterliga instrumentet. Jag tror att Mamma, Mamma ensam kan stämma strängarne, så att t.o.m jag sjelf glädes åt harmonin – men skall der någonsin komma en annan som får ljud deri? – Jag tror det ej.
Jag kan nog förstå alla de tårar som fäldes vid Rosinas afresa från hemmet, men inte måtte det vara roligt för mannen! Det skulle döden vilja gå och bli en sådan der missdådare. En eller annan olycka kommer ju alltid efteråt – men är det skäl att just vid giftermålet, då man af fri vilja och efter mogen öfverläggning gjort sitt val och fattat sitt beslut, är det skäl att då tänka på alla dystra möjligheter? Mannen, som naturligtvis ej kan dela smärtan, måste ju spela en ynklig och tafatt rôle. Man röfvar ju sig dock icke en hustru nu som förr. Jag tänker mig allt det ansvar en sådan der nygift karl måste känna öfver sig, tänker derpå och hisnar. Måtte blott Rosina bli lycklig, det önskar jag af fullt hjerta. Det värsta är om han är loj och kommod.