Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

badläkare, figur i Henrik Ibsens drama "En folkefiende"

Källor

Paris d. 25 februari 83. 25 februari 1883
Mamma frågar hvad jag tycker om "en Folkefiende" – den är bra – en fart och ett lif i den. Till dessa aristokratiska funderingar kommer man ändå lätt som konstnär – massan är alltid dum, lättledd och orättvis. Pjesen måtte ta sig bra ut på scenen den är så dramatisk, ehuru ramen är den mest borgerliga och småstadsaktiga. Dr Stockmann påminner förskräckligt om Björnson – också lär Ibsen ha velat teckna honom. Hjertegod, entusiast, godtrogen naiv, naiv, naiv till otadlighet, sådan är Bson. Man måste vara en sådander usprungsnatur för att tro menniskorna om så mycket godt som Stockmann i början af pjesen. Alltsammans är ju dock en ram blott för Ibsens egna idéer om hopen "profanum vulgus" – en tanke som alla tiders skalder haft i sitt hjerta.
Allt, allt i Stockmann påminner om Björnson. B. sade mig sjelf att Ibsen velat porträttera honom – åtminstone i början – Och detta behof att förbättra verlden det är så Björnsonskt – hans egendomligt kamratsliga förhållande till barnen, hans ätande och drickande alltid oberäkneligt, titaniskt, urkraftigt.
Paris d. 27 februari 83 27 februari 1883
Nu till annat. Ibsens slutord i en Folkefiende är såtillvida oriktigt, att Stockmann säger sig vara stark derför att han är allena, och dock har han ju hustru och barn omkring sig. Hvad betyder isoleringen då: Är ej Stockmann den rikaste man just genom deras kärlek? Att stå alldeles fullkomligt ensam, det måtte vara värre, men att bli öfvirgifven af ett parti, en massa åsnor det kan väl aldrig betyda så mycket, då någon finnes, som tror på en.