Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

baronessa, gift med belgiska ambassadören i Paris

d. 9 mars 83 9 mars 1883
I förrgår hade Reuterskiölds en soirée för Wedels, der jag också var. – Ganska mycket folk, nästan alla tillhörande corps diplomatique. Fransmän: Marquis et marquise de Montreuil, Madame et Mademoiselle de Lagrenée, belgiska ambassadrisen, baronne de Beyens med dotter, en engelsman Marshall med fru och dotter, en holländare Scheidecker, med fru, och så en stor massa attachéer – grefve Clary, österrikare, grefvarna Corteggiani och Fossati, Italienare, Vuillaume en preussare och Bonn en österrikare, Reventlow m.fl.
Fröken Beyens, som fru Reuterskiöld alltid skildrat som så styf och inabordable, pratade jag med hela aftonen. Hon är excentrisk, spelar piano, guitarr och violin, talar om allt hvad spottet för i mun, och håller på att målas af Gervex f.n. – Modren är spanska, en marquesa Casavalencia och fröken, Amparo heter hon, tänk ett så lustigt namn, men det lär vara spanskt, dansar fandango, jota arragonese m.m, som hon tagit lektioner i af hos gitanas i Sevilla.
I morgon kommer Madame Beyens hit upp och tar fru R. för att sedan begifva sig till Gervex atelier för att se porträttet. Om tisdag, skall der bli en soirée intime hos baronne de Beyens, och jag måste, säger fru R, gå dit på visit först, så att jag blir bjuden.
Sedan de andra gått, proponerade fröken Amparo att vi skulle dansa på mattan och så gjordes. Först valser så en vild kadrilj med gumman Beyens, fru R., fröken A. och Corteggiani, Fossati Clary, Reventlow o. jag – mycket lifvadt.
Fredag d. 16 mars 83 16 mars 1883
För några dagar sedan var jag hos Madame de Beyens med Reuterskiölds och en massa unga diplomater. Mlle Amparo sjöng spanska saker till guitarr, utmärkt bra tyckte jag, ehuru hon ej har någon särdeles röst. Gumman som är mycket munter och ungdomlig fastän hon nog ibland lär kunna vara styf och ambassadrice, har haft reputation att dansa utmärkt väl alla spanska danser – och Kejsarinnan Eugenie hos hvilken hon passerade flere månader ute på Pierrefonds slott alla år, lär alltid ha tvungit henne att dansa. Hur det var blef hon lifvad, och dansade så tjock hon var en jota arragonese med mycken grace; vi voro alla förvånade öfver hennes vackra rörelser. Hon har varit en stor skönhet, och är icke ful ännu, fastän hon är skrynklig i ansigtet och tjock.
Mlle Amparo och hon reste följande dag till belgien der de komma att stanna en månad eller så. Jag har sällan sett något så stiligt som när liten Amparo spelade och sjöng. Hon var så väl klädd den aftonen.
d. 10 febr. 84 10 februari 1884
I går var jag hos Reuterskiölds, träffa de der Mme och Mlle de Beyens, österrikiska ambassadören och unge Giers. Samma prat om visiter, visiter och detta eviga fläng som är "la vie mondaine". Hvad jag är lycklig att ej ha allt detta på min nacke.
Måndag d. 10 mars 1884 10 mars 1884
"Le monde" är bra dum och tråkig. Hvad som verkligen är vackert är "le coup d'oeil" på en sådan mottagning som den i går. Pudrade betjenter, briljanta toiletter vackra fruntimmer. Gamla fru Beyens är en af de naturligaste och roligaste af de rigtigt verldsdamerna – också säger hon att hennes man går med hjertat i halsgropen af räddsla att hon skall säga några dumheter. Men de andra med sina eviga fraser! Jag kan ej begripa hur fru Reuterskiöld kan hålla ut!
Paris söndag d 21 april 84. 21 april 1884
Då nu i alla fall min natt gick förlorad, ångrar jag litet att jag ej, enl. fru Reuterskiölds råd, gjorde visit hos Madame Beyens i förra veckan så att jag skulle ha kommit på Markis Casa-sieras bal. Det blir en annan i Juni, och dit skall jag försöka komma.
Denne markis är en slags Nabab, gammal ungkarl och mycket gästfri. Mme Beyens, som landsmaninna och "la doyenne du corps diplomatique" gör les honneurs hos honom.
Torsdag d. 23 mai, 84 23 maj 1884
Häromafton var jag hos Beyens' – tråkigt emot vanligheten – men äfven om der varit roligt, skulle jag ändå ha känt hela den gränslösa tomheten af detta gräsliga slafveri-lif, utan idéer, utan initiativ, utan lugn och värdighet framför allt.