Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

grevinna, g.m. Léon Moltke-Hvidtfeld

Paris, måndag d. 12 april 1880. 12 april 1880
Alexandra Edelfelt har i tidningarna kunnat läsa att den stora skandinaviska middagen hölls för en vecka sedan; den var lyckad, med undantag för Georg Sibberns , "Ciceros", tal; Edelfelt satt mellan Ellan de la Chapelle och fru Lina Runeberg; Ellan fördes till bordet av greve Hans Wachtmeister; där var ungefär 250 personer, bland andra svenska, ryska och danska ambassaderna med fruar, Christina Nilsson, den vackra grevinnan Barck celeber genom Henri Regnaults porträtt, fru Sebel-Lagergren som på sin tid var omtalad i Paris för sin skönhet, kammarherre Adolf Boy med sin vackra men romanska fru, samt målare och rika trävaruhandlare.
d. 9 mars 83 9 mars 1883
Här äro många af diplomatiska kårens damer som ha lofvat komma och se på porträttet. Grefvinnan Moltke och friherrinnan Fredericks.
Tisdag e.m, skrifvet på cerclen 1 januari 1890
Har gjort en croquis som tillfredsställer både Moltkes och Edelfelt själv; vill göra porträttet distingerat och enkelt: stående i svart paltå med käpp och handske.
Sett på möbler och ätit frukost hos Moltkes, som upptas helt av hertigen av Orleans; grevinnan hade suttit bredvid hertiginnan av Chartres och prinsessan Marguerite vid mässan imorse; båda hade gråtit mycket; man säger att regeringen kommer att tillämpa lagens strängaste skala: två års tukthus i fångdräkt.
Carnot lär ha velat benåda hertigen av Orleans, men nu vill man döma honom enligt lagen; Moltkes: hertigen kommer att få tukthus; Edelfelt: får se om Carnot benådar honom efter några veckor, det skulle vara ett bra tillfälle för regeringen att visa esprit genom att benåda honom.
Moltkes har ett stort hus i tre våningar, men inredningen är från 1860-talet, för övrigt "konstlyx och möbellyx"; man måste vara miljonär för att stå ut med "moderna Pariservåningar"; tycker om att Moltkes inte omger sig med bibeloter.
lördag [odaterat våren 1890] 1 januari 1890
I förrgår middag hos Moltkes tillsammans med "honoratiores" inom "danska kolonin"; Kaufmanns hör inte till dem.
29.1.1990 29 januari 1890
Edelfelt har just varit på frukost hos Moltkes för att se på Moltke och avgöra om Edelfelt vill måla honom på legationen eller i ateljén; i övermorgon till legationen för att göra croquiser; ska måla Moltke i sådana kläder han har hemma eller i uniform och ordnar; Moltke är en av de få som kan bära upp "en sådan ståt"; har ännu inte fått tag i något annat ansiktsuttryck hos Moltke än världsmannens förbindliga; Moltke har konverterat till katolicismen, kanske kan det ge djupare inblick i hans karaktär.
1 febr. 90 1 februari 1890
Börjat porträttet av Moltke i "stor uniform" igår; uniformen var ändå brokig och Moltke tyckte själv att en svart rock vore bättre; frun och Edelfelt röstade för uniformen, men Edelfelt har ändå börjat tveka.
Tisdag 11 febr 90. 11 februari 1890
Förargelse med porträttet av Moltke: gjort skisser med Moltke i uniform i en vecka; sedan började Moltkes tvivla på att det skulle bli bäst i uniform; Moltke har alltid velat bli porträtterad civilt och som bröstbild; Edelfelt vet inte vem Moltkes talat med och som fått dem på nya tankar: de talar båda om ett porträtt av marskalk Canrobert; Moltkes är artiga och har bett om ursäkt för krånglet; Edelfelt: har i alla fall förlorat en vecka på försöken med uniformen.
Ellan har inte ännu gjort visit hos Moltkes, därför var Edelfelt ensam bjuden på middag och efter det på Theatre Français för att se Meilhacs Margot, som Edelfelt tycker att är "struntig".
Moltkes är upptagna av den unge hertigen av Orleans öde; hertigen kommit till Frankrike trots landsflyktslagen, som röstades igenom under Boulangers tid; hertigen anlänt för att göra sin värnplikt, anmält sig hos byrån, krigsministern och blivit arresterad; hertigens förtrogna är den lika unga hertigen av Luynes, som nyligen gift sig med hertiginnan Uzès dotter; Moltkes som är lierade med Orleansarna är utom sig; grevinnan av Paris är i Sevilla för att begrava sin far, hertigen av Montpensier; greven av Paris är på väg till Amerika.
Grevinnan Moltke varit hos hertiginnan av Chartres, vars dotter Marguerite är förlovad med Louis Philippe.
Grevinnan Moltke vill gå till polisen imorgon, där Louis Philippe ska dömas; hela Faubourg St Germain kommer att vara där; Moltke menar att det inte är passande för diplomatkåren.
Moltke är vänlig och hurtig; men litet döv; grevinnan har mera esprit än han; han är ovanligt lång; åldern omkring 60; grevinnan är omkring 50.
Moltkes mor är född Rusumoffsky; grevinnans mor är född Nesselrode; de har många släktingar och vänner i Ryssland, men har inte varit där på en tid.
Moltkes är "inväxta" i den franska societeten; grevinnan kallar hertiginnan de la Rochefoucauld för Marie; de är förtjusta i grevinnan Lewenhaupt och hoppas att hennes man ska komma till Paris igen.
Ut på promenad efter seancen hos Moltkes; har nämligen inte lilla Lyon idag, eftersom herr Lyon har affärer i Bryssel; porträttet är nästan färdigt; porträttet synade igår av släktingar och gjorde "succes"; bland släktingarna fanns en vacker tant; sydamerikanska kvinnor är de vackraste människor på jorden; porträttet av lilla Lyon har tagit tid: målat honom plirande och skrattande.
Paris 21 februari 1890 21 februari 1890
Blir troligen tvungen att börja porträttet av Moltke på ny duk; lyssnade på grevinnan som ville att ögonen skulle se på åskådaren medan huvudet är i tre kvart; på det sättet fick Moltke ett blängande uttryck, som han inte har i verkligheten; Zorn rått Edelfelt att ändra; Ellan säger samma sak; vill gärna göra porträttet bra eftersom Moltke är känd i Paris och porträttet kan skaffa Edelfelt flera beställningar i Faubourg St Germain.
d. 24 febr. 1890. 24 februari 1890
Middag hos Moltkes igår; grevinnan utsatte nästa onsdag som tidpunkt för Ellans visit hos dem.
Gäster hos Moltkes: bildhuggaren Carlés som gjort en byst av grevinnan; den beundras mycket på Mirlitons utställning; greven och grevinnan Ahlefelt, baron Lövenskjöld.
27.2.90. 27 februari 1890
Ellan gjort visit hos grevinnan Moltke igår: träffat markis de Ganay och hertiginnan de la Trémoïlle; Ellan menar att hertiginnan är ful; Ellan blev vänligt emottagen, det förvånar inte Edelfelt: med grevinnan Moltke känner man sig hemmastadd; samma känsla av trygghet som med grevinnan Lewenhaupt, trots att grevinnan Moltke är mera grande dame; Edelfelt "verkligt fint folk" är alltid på det sättet.
Paris 8 mars 90 8 mars 1890
Porträttet av Moltke går långsamt eftersom grevinnan talar med Edelfelt hela tiden, inte med Moltke som det var meningen; grevinnan målar själv och diksussionen svävar i så höga sfärer att greven inte kan följamed, särskilt eftersom han hör dåligt: greven prefererar jockey-klubben, parforcejakter och motion, därför är han vid 66 år "vigilantare" än många vid 30 år; "järnhälsa", god aptit och ingen pessimism.
Paris 21 Mars 1890 21 mars 1890
Grevinnan Moltke kommit för att se på porträttet av Moltke, som Edelfelt målat om; all friskhet har försvunnit genom ändringarna, det sade grevinnan också genom omsvep och komplimanger; Edelfelt: varför arbeta med porträttet sjuk och "odisponerad"?
Paris 3 maj 90 3 maj 1890
Moltkes själva är förtjusta i porträttet; de ämnar betala mera än det först varit frågan om, men porträttet är ju också större än det först var meningen att det skulle vara.
Paris 15 [med blyerts 16] maj 1890 16 maj 1890
Moltkes på vernissagen; de är förtjusta i porträttet av Moltke; dottern är nöjd; dottern är gift med Sager.
Paris 10 maj 93. 10 maj 1893
På eftermiddagen gick jag omkring med grefvinnan Moltke, fru Torneblad och hennes dotter Signe – (Mamman har kommit och blir här till månadens slut) fru Holmblad från Göteborg [med blyerts:] Köpenhamn och Mme Artôt. – Stackars Sofi Wolkoff kunde ej komma emedan hennes gosse oläsligt igen blöder hvar natt och är mycket skrabbig. – Emellertid gick jag till dem och blef emottagen som en räddande engel, ty deras lif är ju ej omvexlande, och sorgligt till. De höllo mig qvar till middag, och så på aftonen var jag af Mme Artôt bjuden i hennes loge på Valkyrian – det var en väl änvänd dag icke samt, för en som haft influenzan
Han Mamma fått Figaro och le Soir och Paris som jag skickades? bevara dem så att Ellan får se dem. Säg ni hur vackert det stod om Ville Vallgren – Det är bra roligt och han förtjenar det ty det är riktigt fin konst. Grefvinnan Moltke var alldeles i extas och högst förbluffad då hon fick se Ville, som hon bad mig presentera för sig. Hon hade tänkt sig någonslags mager, sorgsen oläsligt typ. Jag är alldeles förtjust i hans saker, får se om de komma att förstå dem hemma. – Den der gruppen "Consolation" är så djupt känd att jag blir alldeles till mig när jag ser på den. Den säger på sitt bronsspråk: det bästa vi menniskor ha att göra här i vår uselhet, det är att älska hvarandra inbördes" men det är uttryckt alldeles briljant. Han har stor succès.
Stockholm midsommardagen 93 24 juni 1893
I förrgår var jag på middag hos Pasteurs, helt diplomatiskt grefven o. grefvinnan d'Aunay, franska ministern, furst och furstinna Kudascheff (min sista kärlek, hvad hon är söt!) samt en ung grefve Moltke, sjöofficer, son till vår ambassadris i Paris. Han är ett porträtt af sin herrliga mor – rolig, sympathisk. Han kände mig och Ellan ypperligt genom förälddrarnes berättelser.
Bregentved 11 aug 93 11 augusti 1893
Just nu har jag fått en mycket vänlig inbjudning till Glorup på Fyen, till Moltke Hvitfeldts. Pasteur resa dit på en vecka och grefvinnan vill att jag ändtligennu skall infria mitt gamla löfte att komma dit. Emellertid kan jag ej nu, då hvar minut är på förhand disponerad.
Khvn tisdag 9 okt 94. 9 oktober 1894
Pasteur är rasande på Rabens på mina vägnar. Unga Moltke Hvitfeldt likaså. Emellertid kan jag ej dölja att jag haft mycket nöje af att att åter vara i en stor stad – träffa Krohns, se en ypperlig Kröyer utställning äta frukost hos Pasteur, hela tiden känna mig bland rigtigt goda vänner som hålla af mig. Mamma skulle ha hört Pasteur! "Att behandla Edelfelt på det viset" – och så gick han med upplyftande händer genom våningen och suckade oh oh oh! Och fru Pasteur hade aldrig hört om sådant. Och Koki, högst lifvad af sin Baden resa fastän den kostat honom. Och Moltke Hvitfeldt, som sade: – det är ju ypperligt, så kommer ni till Glorup till mina föräldrar och med menniskor som uppskatta Er! – Ja – om det bara gälde nöjet. Emellertid synes Frederik Moltke bättre stämd mot porträttet medgaf att man ej kunde får fram alla miner på ett måleri. I morgon reser jag dit. –
Paris 26 mars 1895 26 mars 1895
I söndags var jag på diplomatmiddag hos Moltkes. Ellan hade icke gifvit något lifstecken och sade sig vara illamående. Sanningen var att hon ej hade ett decolleteradt lif. Der, hos Ms var en ung Wachtmeister (hygglig och bildad som alla Wachtmeistrar) och mycket förtjust i Svenska bilder. – En holländsk baronessa, fru till en sekreterare, utmärkt söt (hon icke sekreteraren). Pasteurs voro der. Gubben som varit så dålig att han ej tagit emot, kan knappt röra sig (han har haft sitt fjerde slaganfall i vinter). De voro mycket nedstämda – saknade Köpenhamn och ansågo sig åsidosatta här vid utrikesministeriet. Han är redacteur vid detta ministerium – d.v.s. det är han som sätter upp alla diplomatiska bref och akter. Han har också förfärligt mycket att göra och är mindre betald än i Khmn.
Om måndag kommer grefvinnan Moltke och fru Pasteur hit till ateliern. Ellan tar emot visiter här måndag eftermiddag.
Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12 juni 1899
I morgon skall jag på middag till unga Leon Moltke, som gift sig med en stenrik och ful amerikanska. Häromdagen var jag hos Modren, som jag ej sett sedan hans död – hon gret öfvermåttan, och jag konstaterade att mitt porträtt var ganska bra. Unge Leon vill ha en kopia af det, men i full uniform och 35 kraschaner. "Nästa år, svarade jag. – Der var bl.a. den andra sonens svärmor, en Mme Bonaparte (Paterson) som såg mycket hygglig ut. – I allmänhet voro de icke dreyfusvänliga der och jag fick hålla tungan rätt i munnen. Nolesse oblige att vara korkad nuförtiden.
Paris 23 dec. (da’n före julafton) söndag. 1900. 23 december 1900
Mina porträtt avancera. – I går väntade jag grefvinnan och unge Moltke som skulle komma för att se på porträttet, men som af obekant orsak uteblefvo. fr. Acktés porträtt i helfigur slår an på alla, emedan det är vackert i färgen. Hon jublar sjelf och säga sig aldrig ha haft så mycken "allure"
Paris 29.XII. 1900 29 december 1900
I går voro herrskapet Moltke – grefvinnan och hennes son samt hennes bror grefve Seebach här och sågo porträttet, samt funno det bra. Jag har nu fått hans ordnar, uniform och hatt och värja och kappa och har i dag suttit och putsat öfver några kraschaner.
Paris 24 febr. 1901 24 februari 1901
Grefvinnan Moltke med sina två söner voro här i går och afsynade porträttet som de funno bra, men hon hade ännu en massa anmärkningar – aldrig får hon sin man tillräckligt elegant och grand seigneur. De voro här visst en timme i går. Den yngre som skall igen fara till Petersburg – hvad han gör der vet ingen, jag antar att det är någonslags affärer, ty den behöfver inte litet pengar. Glad blir jag den dagen det porträttet är borta och hos dem, och den dagen hoppas jag blir onsdag eller torsdag. I morgon kommer v. Stetten och klär sig i hans uniform han har samma resliga och adeliga figur, smärt om lifvet och bred öfver axlarna, och det hoppas jag skall hjelpa mig bra nära slutet.
Lördag 30 mars 1901 30 mars 1901
I går kom grefvinnan Moltke och bad mig ställa ut mannens porträtt (taflorna inlemnas om tisdag) – det är ju smickrande men jag vet ej huru detta officiella porträtt skall taga sig ut bredvid Ainos som är helt artistiskt nå ja, det representerar 2 dagars arbete till – hard work för att få den grann förgyllda ramen att gå skojs med resten.
Paris 3 april 1901 3 april 1901
dels emedan jag varit offer för min vanliga sjukdom, tveksamheten. Dagnan hade näml. tyckt om det Moltkeska porträttet och rådt mig att utställa det – Jag sade det åt grefvinnan Moltke, som blef mycket glad och sade att det varit hennes hemliga önskan hela tiden. Nu ha emellertid Thaulow, Blanche, o.a. representanter af den nyare skolan förklarat att det vore att skämma ut min panneau, då detta officiella porträtt bara skulle förtaga intrycket af Ackté som alla tycka om. Jag funderade derför (med tanke på "bättre fly än illa fäkta") på att skrifva till grefvinnan M., och gick och våndades 2 dagar för konceptet – och gick slutligen dit i går. Hon satt der med den fula hertiginnan de la Trémoille, och fastän jag kom mycket varsamt fram med att detta bara var en kopia egentligen, och som sådan föll utom reglementet, märkte jag att hon tog illa vid sig – Jag proponerade derför en medelväg – jag skulle begära ett uppskof och ännu litet påta på porträttet, som skulle lemnas påskdagen. Detta obehag kunde jag ha besparat henne och mig sjelf – det är då en farlig sjukdom detta uppskjutande, tvekande ett eländigt karaktärsdrag. 2 nätter har jag sofvit mycket illa för den sakens skull.