Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

furstinna, oidentifierad i detta sammanhang

Källor

Inga källor
Fredag d. 16 mars 83 16 mars 1883
Reuterskiölds sjelfva äro mycket nöjda med porträttet, så nöjda att de ha skickat flere af sina vänner hit för att beundra det. I går kom furst Radziwill med fru hitupp just i det ögonblick karlarne voro och togo bort taflan, som de dock hunno se tillräckligt för att finna den charmant.
Fragment 1 januari 1884
I morgon är jag hos Reuterskiölds på middag med furst Radziwill och hans fru. De äro ju så enormt rika.
Paris d. 27 mars 1887. 27 mars 1887
Festen var elegant och vacker som alltid på ryska ambassaden; trappan var full av pudrade betjenter, härolder, löpare, schweizare i galakostym, Edelfelt kände många och var livad hela kvällen; han umgicks med Madame Marschall, greve Lewenhaupt, friherre Fredericks och Madame Adelswärd; hertigen de Maulny med fru, hertigen och hertiginnan de la Rochefoucauld, fursten och furstinnan Radzivill, markisinnan de Gallifet m. fl. var på plats och Edelfelt kunde betrakta dem på nära håll; på festen var också "kineser, turkar, persiska shahens kusin"; friherrinnan Adelswärd gjorde Edelfelt uppmärksam på en "utgammal furstinna Galitzin" som var en verklig uppenbarelse från kejsarinnan Katarina den storas tid; är det inte sant att man måste se detta för att tro det, viskade friherrinnan Adelswärd; stämningen var glad; på plats var också Madame Munkacsy som neg och sade dumma komplimanger och Falkenberg som kanske hade drabbats av otrevliga bölder; Madame Magnin med dotter försökte monopolisera Edelfelts sällskap och ambassadörens fru Madame Fredericks höll en moralpredikan för att Edelfelt enligt henne hade övergivit ryssarna för ”votre prince, qui n’est pas le vôtre”, er prins [prins Eugen] som ändå inte är er, och ambassadssekreteraren Giers, ministerns son, flög nästan i armarna på Edelfelt då de möttes; La Baronne Decazes-Stackelberg läxade vänskapligt upp Edelfelt för att han inte genast kände igen henne; Edelfelt hade verkligen inte känt igen henne, hon bar en mycket urringad klänning och "gudlöst mycket diamanter".
Petersburg söndag 5 (17) febr. 95 17 februari 1895
Den Reuterskiöldska middagen, som jag beskrifvt litet längre i bref till Ellan, var så der rigtigt slösartadt mondain. Mycket eleganta toiletter, ehuru i svart, decolleterade damer och herrar med kraschaner. – En grefvinne Keller, född furstinna Shakavskoi såg finast och enklast ut. En grefvinna Bloudow ytterst grand genre, blond, fetlagd, talade franska med engelsk accent à la Maroussa Albedinsky.herrskapet Radziwill, baron Gasser baron Buxhoevden m.fl. 30 personer. Galitzin kom mycket väl ihog mig från Gatshina för 14 år sedan. Grefve Keller som jag ofta såg hos Mme Miatleff, var förvånad öfver att jag ej förändrat mig – likaså voro Reuterskiölds alldeles häpna öfver att jag var mig så lik – nå ja, jag är ju ej så last gammal ännu, och jag bär mina år bättre än Duplessis.
Sedan hon fru R. sagt mig i förbigående att det skulle var så roligt att rigtigt prata om gamla tider, – fick hon tag i mig efter middagen och började då, gissa med hvad? Jo hon sade: Herr Edelfelt är visst förvånad öfver att furstinnan Radziwill hade så låg plats vid bordet – men det är ju naturligt, då hennes man är bara gentilhomme de la chambre.... o.s.v. – Jag bedyrar, att jag ej en minut tänkt på, än mindre förvånat mig öfver fursten och furstinnan Radziwills platser vid bordet. – Alltid rang och etikett och strunt!! Det ser verkligen ut som om lifvet ej hade något allvarligt att bjuda på, då de göra vigtiga saker af sådana bagateller!