Beskrivning

i Bibelns Nya Testemente Guds son och världens frälsare (Messias/Kristus)

Källor

Antwerpen Allhelgonadagen 1873. – 1 november 1873
Redan på vägen, tvärs genom Brüssel, beskrev Jules Dubois tavlorna i Musee Wiertz; Antoine Wiertz är en idealist i vår materialistiska tid och Edelfelt fick ett egendomligt blandat intryck av denne; Wiertz tavla "Kristi triumf" med den korsfäste frälsaren och Lucifer, samt "Kristus, Eva och Satan" är vackra och utmärkta; "Une scéne de l'enfer" med Napoléon den store och "en barnamörderska" är förfärliga; all effekt av Dubois glöd reducerades till intet då Edelfelt hörde Emile Claus imitera hans svada för några bekanta de träffade då de återvände till Antwerpen.
Antwerpen d. 8 Januari. 74. 8 januari 1874
På konstmuséet i Antwerpen är det Anthonis Van Dycks ”Pietà” som präglat sig i minnet; Christi lik ligger i Marias famn, som förtvivlat blickar mot himlen; Johannes står tårfylld invid, medan änglarna ser med förtröstan på den döde mästaren eftersom de vet att han skall uppstå ur sin sömn; Peter Paul Rubens har målat samma ämne, men inte lika bra; Edelfelt instämmer med Jules Dubois uttalande om Van Dycks tavla: "Jag skulle ej bry mig om att kunna måla bättre än det der!"
Antwerpen d. 8 Mars 1874. 8 mars 1874
Edelfelt har gjort skisser efter Peter Paul Rubens på konstmuséet; han har målat Rubens "makalöst vackra" Pietà; han tänker göra samma sak med Anthonis Van Dycks ännu makalösare version av Madonnan med den döde Kristus i sin famn; han stannar alltid vid Van Dycks Pietà: "On revient toujours, à ses premiers amours" [Man återkommer alltid till sina första kärlekar].
Antwerpen d. 16 Mars 74. – 16 mars 1874
Alexandra Edelfelt behöver inte oroa sig för att Edelfelt skall överanstränga sig, de värsta concourserna [deltävlingarna] är nu över; om kvällarna har han concours i teckning och om dagarna har han kopierat i konstmuseet; han har gjort små skisser av Peter Paul Rubens Christus nedtagning från korset och St. Francois sista nattvard; han, Sidney Adams och Léon de Pape har också ägnat mycket tid åt att gå omkring och betrakta tavlorna; "Vad Rubens och Van Dyck dock är stora!"
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
De gamla mästarna bekymrade sig i allmänhet lite om ämnet; de inskränkte sig till ett givet, känt moment, deras styrka låg i att behandla det enkla ämnet kärleksfullt, ädelt och med mycket skicklighet i form och färg; vad har t.ex. Tizians tavlor för ämne, har inte Rafael hundratals gånger målat Madonnan med Kristusbarnet?; Edelfelt är övertygad om att de flesta som varit i Rom, München, Paris och Dresden och sedan talar om Rafael, Pietro Perugino, MichelAngelo och Giulio Romano har svårt att förstå att deras stora sida är det stilfulla i teckningen.
Paris d. 7 December 1874. 7 december 1874
Pauline Ahlberg har föreslagit att hon och Edelfelt kallar varandra "du"; fröken Pauline är varmt kristligt sinnad men inte orthodox, hon förklarar många punkter på annat sätt än augsburgska bekännelsen; hon anser att apostlarnas och evangelisternas berättelser är inspirerade av det hänförda intrycket och den brinnande kärleken till Kristus, vilket utgör en grundval för en kristendom som motsvarar talesättet: bokstaven dödar men anden gör levande; det är roligt att umgås med ett "fruntimmer" som kommit så långt att hon tänker; genom Alexandra Edelfelt har Edelfelt blivit övertygad om att kvinnan lika väl som mannen bör kunna våga sig in på "reflexionens gebiet", tankens område.
Paris den 16 Dec. 1874. Kl. 11 på natten 16 december 1874
Edelfelt får troligen inte finländsk mat under julhelgen; han hälsar hjärtligt åt Morbror Gustaf och Moster Fanny, samt barnen, Tajta (Fredrika Snygg), Morbror August och inspektoren; han önskar dem Guds välsignelse på Kristusbarnets fest.
Fortsättning juldagen om aftonen 25 december 1874
Edelfelt gick till omnibusleden vid Pont Neuf för att hämta Pauline Ahlberg; omnibussarna var fulla så han fick i hast ta en vagn till Rue Miromésnil som ligger på andra sidan Paris; i snöglopp skyndade de till den protestantiska kyrkan på Rue Taitbout; Edmond de Pressencé predikade fängslande om de grekiska mysterierna, som enligt den nyaste forskningen var en gudstjänst, kult, som väntade på en förlossare och inte mera trodde på Jupiter, Juno och Mars och kom på så sätt in på barnet i Betlehem; han talade om Kristus som frälsare i en tjänares gestalt för att kunna vara en hjälpare för även de mest föraktade och minsta på jorden; han avslutade med en brinnande bön för Kristi kyrka, det arma splittrade Frankrike och hela mänskligheten; Pressencé är en gammal herre med grått skägg under hakan, som Johan Villhelm Snellman och Elias Lönnrot; som Alexandra Edelfelt vet är han medlem i Nationalförsamlingen och en framstående politisk talare.
Paris d. 5 April 1875. 5 april 1875
Efter dopet var det gudstjänst, den norska prästen predikade raskt, varmt och bra; psalmerna "Gud är oss en väldig borg" och "Ack hör mig Herre Jesu Krist" gjorde djupt intryck på Edelfelt; efter gudstjänsten gjorde herrarna en lång promenad och bjöds sedan av Lindholms på middag i Weplers restaurang i Batignolles.
Paris 18 April 1875 18 april 1875
På grund av huvudvärken senast Edelfelt skrev kommer han inte klart ihåg vad han berättade, förutom att han refuserats i Salongen; större otur kan man ha: Jean-Léon Gérômes framstående elev, Joseph Wencker, har inte lyckats komma bland de 10 bästa som får tävla om romarpriset [prix de Rome]; av de tävlande är 7 elever till Alexandre Cabanel, 2 till Isidore Pils, Édouard Zier är den ende från Gérômes ateljé; den 19-årige Zier har gjort en vacker skiss på ämnet: Kristus säger till de fiskande lärjungarna att de därefter skall vara människofiskare; skissen för tankarna till Hippolyte Flandrin.
Paris d. 25 Juli 1875 25 juli 1875
Edelfelt har sett Jules Bastien Lepage's romarpristavla och är alldeles tagen; ämnet är ängeln som förkunnar Kristi födelse för herdarna; medan de andra gjort dramatiska och effektfulla tolkningar har Bastien Lepage tänkt sig djupare in i ämnet; tre herdar, vanliga simpla människor överraskas av ängeln som visar dem huset i fjärran der världens frälsare föddes, inget överdrivet dramatiskt liv, ingen affektation, bara stor helig häpnad, andakt och stilla frid; ängeln är en liten blond flicka på tolv år med stora snövita vingar och en gråblå slöja och guldgördel; hans ängel är sådan man drömt sig Guds änglar i barndomen; Edelfelt är säker att Butti (Berta) Edelfelt skulle känna sig dragen till den vackra bevingade systern; Edelfelt såg Bastien Lepage och gratulerade honom för den lyckade tavlan; flera tidningar har skrivit om tavlan; kritikern i "l'Évenement" påminner att han redan för tre år sedan bett sina läsare att fästa sig vid Alexandre Cabanels elev, Bastien Lepages namn.
Frascati d. 5 Juni 1876. forts. d. 6te Gustafsdagen 5 juni 1876
Från antiken kommer Edelfelt rakt in i medeltiden då han berättar om den "sjudundrande" kyrkoprocession som annandag pingst satte hela Frascati i rörelse; en berömd Madonna hade kommit på besök till Madonnan i Frascati vilket firades med en lång procession ledd av Nationalgardets musik, som spelade samma marscher och polkor som Victor Emanuel och "la constituzione e la libertà" [konstitutionen och friheten] hade hedrats med föregående dag; en liten obetydlig Kristus på korset bars med i processionen, men Kristus har så lite att göra med Vatikanens kult; Edelfelt har sett processioner i Flandern, men där var ännu så mycket andakt och "bigotteri" hos folket att man tyckte det hela var högtidligt; här var det inte ett folknöje; granna kyrkotjänare höll med sina häroldstavar och hotande åtbörder hopen på tillbörligt avstånd, utan tecken på andakt eller religiös prägel.
Frascati d. 10 Juni 1876 10 juni 1876
Edelfelt har läst Hippolyte Taines "Voyage en Italie" [Resa i Italien]; det är klokt, spirituellt som allt vad han skriver; Lorentz Dietrichsons "Vandringstid" förefaller dum och platt i jämförelse; Edelfelt tyckte tidigare att Dietrichsons böcker var intressanta, men de förefaller nu nordiskt-barnsligt-magisteraktiga; Dietrichsons bästa vän Walter Runeberg medger att han inte lyckats i dessa italienska saker; ett kapitel där Dietrichson skildrar ett nattligt besök i Vatikanens antikmuseum, är riktigt besatt, Herculestorsen växer fullt färdig med armar och ben; om antikens levande friska konst har en sådan verkan på honom att han svimmar, ser syner och åbäkar sig, så har han inte begripit antiken; om man vill ställa till en dylik effektscen skall man hellre välja medeltiden med blödande Kristuslik, flådda martyrer, St Agatha o.d.
Edelfelt tycker på kvällarna om att gå och se på folket; de bär alla prägeln av ”19 anor” och mer på sin panna; det är en fin och ståtlig ras; det är underligt att de inte är mera okunniga än de är, då de under sekler hållits så eländigt som djur av "Kristi ståthållare".
Frascati, thorsdag d. 15 Juni 15 juni 1876
I dag igen har det varit fest, Corpus Domini [Kristi lekamens högtid], med musik, skott, högtidsklädda människor och procession; i dag ser Edelfelt Frascati och Tusculum för sista gången, han har nästan börjat hålla av vägarna och stigarna där.
Julmorgonen 1876. 25 december 1876
Edelfelt ser Jules Bastien Lepage varje dag; han har fått en skiss till en av Bastien Lepages tavlor; ute på landet har Bastien Lepage låtit bygga en stor ateljé och börjat på med en Job och en Kristus till [världsutställningen] 1878; han håller på med ett porträtt i helfigur av en rik engelska som för några veckor i gången kommer till Paris för att posera i 1590-talsdräkt [porträtt av Lady L. (Madame Lebègue?)]; han har också en liten Orfeus på staffliet; under sommaren har han gjort porträtt av sina föräldrar och en massa landskap.