Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

ena huvudpersonen i månadspublikationen Life in London av Pierce Egan, illustrerad av George Cruikshank

London d. 27 mai 84 27 maj 1884
Hvad det här ändå skulle intressera er att se. London ser, hur skall jag säga, hemtrefligare, mindre storartadt ut än jag trodde – icke alls denna ödsliga förfärliga storhet som i Petersburg t.ex Themsen vid Westminster Abbey smalare, mycket smalare än jag trodde, Trafalgar Square lika så – och så dessa låga hus. Cab's men isynnerhet de vackra "hansoms" ge ett otroligt lif åt gatorna. Här der vi bo är det ytterst stilla. I går afton promenerade vi från 8 till 1 – voro öfverallt – inne på aqvarium, flere konsert-Halls, en massa public-houses (krogar, deraf det finnes 4 à 5 i hvart hus – ett sådant öfverflöd har jag aldrig kunnat tänka mig. Hela tiden påmintes jag om Tom and Jerry – med teckningar af Cruishank de äro verkligen ypperliga
London d. 30 maj 84. 30 maj 1884
En hiskelig menniskomassa – men alldeles olik den i Paris – mest herrar här, men icke gentlemen. Det hela var mycket mindre vackert än Longchamps i Paris. Hit hade man kommit för att slå vad om tusental, supa eller stjäla. Bookmakers (de der vad-hållar agenterna) skreko som galningar, man trodde sig vara på Börsen. Pundstyckena flögo, hundra och tusentals pund stoppades lösa i byx-fickorna – det var som på den värsta spelbank på jorden. Och detta från de högsta till de lägsta. Damerna som sutto upp på mail-coaches voro naturligtvis neddammade af den långa färden, och sågo derföre ej så vår-granna ut som i Paris. Dammet, de usla trånga tälten, folkets förlustelser, allt dammigt, smutsigt, de afspända hästarne, pale-ale, brandy och champagne som flöt i strömmar, allt detta gaf åt det hela ett visst tycke af zigenarläger. Och en sådan pöbel – aldrig, aldrig i mitt lif har jag kunnat tänka mig ett sådant pack. fulla, smutsiga råa, ohyggliga. Tag våra värsta hamnbusar från Mellins hörn och tänk dem i tiotusental, lägg dertill de mest förnedrade qvinnor och käringar i gamla herrskapshattar, söndriga spetsshalar och trasiga handskar – alla halffulla, rödnästa! Se efter i Tom och Jerry, de populära scenerna – så ser det ut.
Söndag 30 maj 1897 30 maj 1897
Nej nu går jag och lägger mig. Good Evening, said the teacher eller said he, tror jag det var! Hvad jag ofta tänker på Tom and Jerry här – icke för att detta sista hade något att göra med Tom and Jerry – Men jag skrifver som en tok, som jag är. Skall det aldrig komma mera ordning i min arma hjerna?